Giftigt Glen, Det här är en lista.

Efter att ha behövt göra vissa eftergifter och frångå min annars kompromisslösa politik tänkte jag ta tillfället i akt att tala om gifter och andra sätt att berika vardagen. Det kommer bli en salig blandning smaker men förhoppningsvis gifter det sig tillslut i munnen när inlägget väl inmundigas.

Hemgift.
Ingift.
Utgift.
Avgift. 
Gifflar.

Och nu inser jag att jag läser allt för lite för att kunna stoltsera med ett välutvecklat vokabulär för mina ord som innehåller gift har tagit slut.
Men gråt inte över spilld mjölk, jag ska nämligen mjölka avgiftskon precis som avgiftsbönderna mjölkat mig på pengar sedan jag valde att anmäla mitt tv innehav. 

Om jag säger Public service, vad säger ni då? 

När jag är så pass härlig att jag betalar min tv-avgift så blir jag extra glad när SVT och SR är härliga nog att servera mig program som faller mig precis i smaken. 
Delad glädje är dubbel glädje så här kommer mina nuvarande glädjeämnen presenterade i en lista utan ordning.

• Konstdeckarna. Min absoluta favorit just nu. För att ta reda på om det är något för dig kan du ställa dig själv två enkla frågor. 

Gillar du konst och gillar du deckare?

Om du svarar ja på någon eller bägge frågorna så kommer du tycka om konstdeckarna. Om du svarar nej på bägge frågorna tycker jag ändå du ska ge programmet en chans, det är värt det!

Den engelska titeln är mer beskrivande av programmets egentliga innehåll, Fake or Fortune. Förfalskning eller förmögenhet borde således blivit den svenska titeln men tråkigt nog för SVT är jag inte anställd där.

• Arvinge okänd. För att ta reda på om du programmet är något för dig kan du ställa dig själv två enkla frågor. 

Gillar du arvingarna och gillar du det okända?

En trevlig timme som kastar en in i bortgångna människors liv i jakt på någon potentiell arvinge. På ett respektfullt sätt och i ett lagom tempo presenteras spännande människoöden och en historia som tar vid där ett liv slutat byggs under programmet på med ny fakta från lika delar dåtid som nutid.

När de ovanstående programmen återfinns i tablån vet jag inte och tänker  inte heller ta reda på. Om man är intresserad finns programmen att se på Svt play och har man en smart-tv eller en chromecast är det precis som om man såg på vanlig tv. Teknikens under!

Vi går vidare till SR avdelningen av det här inlägget och samma princip gäller här som på SVT avdelningen. Jag vet inte när programmen sänds och det gör ingenting då de lyckligtvis återfinns som podcasts.

• P3 Dokumentär, den ständiga ettan när det kommer till radiodokumentärer. Välproducerat och berör allt som oftast intressanta ämnen men absolut inte alltid. Jag lyssnar trots det varje vecka för även i de minst intressanta ämnena finns det något att lära sig.

• Stil i P1. Som den modebloggare jag är vore det tjänstefel att inte tipsa om modepoddarnas motsvarighet till min blogg sett till kvalitét och uttömmande reportage från modevärlden. 
Kommer ut som podd på fredagar runt klockan 10.00 och är ett välkommet inslag under fredagar som aldrig verkar slå 17.00 och hemgång.

Vilken härlig lista från en fashionista som jag va? Jag är för lat för att länka till de tips jag tipsat om men den som söker den finner och innan ni försvinner från det här inlägget så dela gärna med er av era favoriter bland det avgiftsbelagda material som SVT och SR besitter.

Giftigt Glen!

Herr Snoddas fantasier.

​​Jag är en vän av teknik och inte alls någon bakåtsträvare egentligen. Med det sagt brukar jag ibland romantisera om hur det hade varit att leva i en svunnen tid, att vandra runt i ett Stockholm under början av 1900-talet och njuta av livet. Centralt i denna fantasi är att jag är en del av överklassen och kan leva på min familjs tillgångar utan att behöva utföra något arbete. Hur realistiskt hade egentligen det varit? Om jag överför min nuvarande position i samhället som en hederlig arbetare till min fantasi om att leva på 1920-talet så är det inte längre en romantisk bild som målas upp bakom mina ögonlock. 

Då hade jag förmodligen varit en sjubarnsfar (med tanke på mitt virila och fertila tillstånd) som arbetade 12 timmar om dagen under förhållanden som inte gav mig något annat val än att spendera större delen av lönen på ölkaféer eller liknande inrättningar för att orka leva. Troligtvis hade jag till slut också omkommit i en tragisk olycka på arbetsplatsen då Andersson inte hunnit nyktra till innan han ställt sig vid sin maskin och startat den även fast jag stått med överkroppen nere i maskineriet varpå mitt vackra huvud avlägsnats från min kropp.

Så låt oss glömma detta tragiska människoöde och minnas tillbaka till en mer närliggande dåtid. Jag pratar om tiden före streamingtjänsterna tog över mitt liv och revolutionerade mitt sätt att se på tv.

Jag vann en frihet att alltid kunna välja vad jag ville se och när jag ville se det men förlorade allt vad det innebar att samarbeta för att hinna klart med diverse sysslor i hemmet före programmet man ville se började. 

När jag tänker tillbaka på de fredagskvällar man stod tillsammans och lagade mat med varsitt glas dricka och en klocka som tickade är det en bild av ren och skär vardagsromantik som dyker upp när jag sluter ögonen. De ögonblick när man precis hann klart med maten innan man sprang in i vardagsrummet så fort man hörde idols signaturmelodi gå igång på tv:n. 

Nu springer jag aldrig längre, jag anpassar inte matlagningen efter något annat än vår hunger och vi väljer halvhjärtat något att se på från någon av de fyra streamingtjänsterna vi prenumererar på. Vi samlas inte längre framför något intressant program, slappnar inte av i den gemenskap diskussionerna de framträdande vi ser på Tv:n väcker. Vi går miste om den fina gesten att ta hand om disken i reklamen så att ens bättre hälft kan lägga sig under en filt i soffan och ta helg på riktigt.

Det är då små delarna av verklighet i vardagen som bygger den stora samhörighet man känner i ett lyckligt förhållande och inte några romantiska fantasier. Så ta inte de små tingen för givet. 

Glen Snoddas – Kärleksguru.

Fumlar runt i känslolivet utan kompass.

Homeland är en bra serie även om den trots sina höga toppar också har djupa djupa dalar. Dar Adal är en karaktär på toppen av sin karriär. Glen Snoddas är en karaktär som lämnar utrymme för utveckling.

Svordomarna flyger mot Tv:n när jag gång på gång luras in i  den labyrint manusförfattarna byggt runt karaktärerna  där min åsikt när jag går in i labyrinten helt blivit omkullkastad när jag väl kommit ur den. 

Jag borde veta bättre, jag ÄR bättre än så. Jag låter mig inte luras av enkla knep som gör att jag aldrig kan känna mig trygg i vart jag har en karaktär.

Men så är det just det jag gör, mitt känsloliv är fullt av hastiga vändningar. Kärlek blir till hat, hat blir till förståelse, förståelse till tolerans, tolerans till kärlek och så fortsätter det fram och tillbaks, avsnitt in och avsnitt ut. Ena säsong efter den andra. 

Inför mitt intåg i den sjätte säsongen kommer jag därför koppla bort känslorna och bara lägga energi på kameravinklar samt ljudmix.

Mitt homeland tittande har givit konsekvenser i mitt sovande. Under nätterna försöker jag i mina drömmar hjälpa till att lösa fallen som pågår under säsongen jag ser på och det har resulterat i att jag de senaste nätterna vaknat upp och känt att det måste finnas något mer jag kan göra för att lösa fallet. Det jag i mitt sömndruckna tillstånd ansett vara ett steg i ledet till att få fast terroristerna är att koppla ur laddaren från mobilen eller som nu senast dra ur laddaren från eluttaget och placera den under kudden. Vem vet, imorgon kanske jag tar fram en skruvmejsel och lossar på eluttaget för att vara säker på att inte vara buggad?

Hur som helst är jag glad över att ha tagit mitt förnuft till fånga och kommit över det faktum att jag envist vägrar se på något någon annan rekommenderat för mig. I det här fallet får man helt enkelt tro på hypen och det med rätta.

Homeland får av mig 3,5 sköna stjärnor och såhär inne i något har jag inte varit sedan jag var balls deep i min sambo i förra veckan. Läckert!