Med en vän som tisdag behöver man inga fiender


Det är något med tisdagar som gör att det brinner i mig, något som hela tiden antänder min korta stubin och får mig att vilja explodera. 


Tisdag ditt miffo!

Jag är medveten om att jag far med starka ord som kan sticka folk i ögonen men ibland måste man kalla en spade en spade. En spade är precis vad jag önskar mig så att jag kan ställa mig i min stenfyllda trädgård och börja gå loss. Loss skriker jag också åt den byracka som nafsar mig i hälarna hela tiden. Byrackan går under namnet Tis och det är tydligen hans dag idag. Idag inser jag att det är verklighet, jag ska alltså arbeta ännu en vecka på precis samma sätt som varje vecka, väckad panna och stirrande blick, helt väck. Vecka in och vecka ut.

Måndagar går bra, lika så resten av veckan. 

Men tisdagar…

Det är som sagt idag polletten trillar ner, en dag av insikter jag helst av allt aldrig velat få. Utsikterna ser inte ljusa ut just nu fast imorgon är det onsdag och då sprudlar jag av glädje igen. 

Jag är så mångfacetterad