Höstvindar

Och så tänker jag ibland även om jag borde låta bli, på sådant om att världen tycks behöva sina osnillen för att gå runt.
Man stöter på det varje dag, de små händelserna där vissa anser sig ha rätt även om de med all säkerhet vet att de gör fel.
Måste man alltid mötas av någon som cyklar på trottoarer eller av rubriker om banker som gör föga för att förhindra penningtvätt.
Eller det om politiker som rör sig i zonen kring korruption och retrobutiker som vägrar skriva ut priset på varor de lägger ut på Instagram. Det var bara en tanke och här kommer en till.
Är inte vinterjackor det tråkigaste som finns att köpa. Ett mer otympligt, svårburet, stillmässigt omöjligt plagg får man leta efter. Nu sitter jag här igen, med tankarna på saker och ting jag måste avstå att köpa för att kunna införskaffa det där jag vill slippa bära.
Antingen för stor till bredden, för lång till längden. För dyr, för billig, för mycket i fel färg eller för lite ”den här skulle jag kunna springa en hinderbana i utan att märka av”.
En bra vinterjacka är en sådan man aldrig behöver ta på sig, eller för den delen ens tänka på. Den ska bara finnas och ska alltid ha funnits. Jag är redo för min sista jacka nu, den som framtida barn kommer tjata på mig om att byta ut. Men som jag kommer förklara fortfarande är felfri samtidigt som jag täpper igen ännu ett hål med gaffatejp och går vidare med mitt liv.