Saker vi gör när vi inte gör någonting alls.

Saker vi gör när vi inte gör någonting alls.

Här ovan är en bild på sådant vi skapat under perioden mellan det tidigare inlägget om vinylskivor och det som kommer nu.
Ett enda stort ingenting.
Allt jag kan och ingenting mer.
Jag är fast där i bilderna som saknar signatur. Varje penseldrag har föregåtts av en förhoppning om att jag ska lyckas överraska mig själv och bli någon annan när penseln lämnat pannån igen.
Surprise, Surprise, här ligger jag i soffan och är fortfarande bara mig själv sådär tjugo tavlor senare, vem hade kunnat ana.

Någor mer som har hänt är att mitt intresse för saker i alla dess former växt sig oroväckande stort. Jag har förälskat mig i tanken på olika typer av ting, blivit betuttad i det konstiga och det udda. Sådant som är vackert att lägga ögonen på utan att behöva fylla någon egentlig funktion.
Det går inte en dag utan att jag tänker på de där lamporna vi såg i skyltfönstret på stadsmissionen, 3500 kr formgjutet till något pillerliknande i röd/orange plast. Mitt namn stod skrivet där någonstans, säkert i ljusskenet som spillt ut i gliporna mellan den övre och undre delen av de där underbara lamporna. Tyvärr får saker inte kosta vad de vill, jag har en gräns. Planerar att maila till dem i dialekt och fråga om jag kan få dem för 2000 kr för att frakten tillbaka till Blekinge blir så dyr. Fast att ljuga för välgörenhet, än är jag inte där.
Fram tills dess att nästa köp genomförs nöjer jag mig med att se på alla program om saker jag kommer över, näst på tur är 13 säsonger Salvage Hunter.

Mental ståfräs!




Tiger med böjelse.

Söndagskänslan och allt det där med att våren är här.

Jag är redo. Även om de där två fåtöljerna som i ett infall skulle bli våra passerad oss förbi. Det var nog inte menat när allt kommer omkring.

Inga trädgårdsmöbler här inte, vi får plantera våra växter i krukor i fönster i förorten i storstaden.

Någon dag kanske jag köper mig ett hus någonstans långt ut på landsbygden där jag kan stå på min veranda och blicka utåt utan se någonting alls. Annat än en stor trädgård, en lummig skog och en klarblå himmel.

Jag är så jäkla mossig.

En kanske borde, bara för att.

WhatsApp Image 2019-02-24 at 14.28.31

 

Jag är min pannas feta fläck ovanför titthålet på vår dörr.

Armen som håller upp porten, ska du in här, fast jag redan vet.

Frågan vad du heter, inte utåt, har du bott här länge, inte det heller.

Hej hej

och så vidare.

Vi får nog veta någon gång

Långt bort, ju längre desto bättre.

Bort från våra hem.

Där känner vi varandra som mest.

En av oss öppnade en gång ett fönster

Nu får det vara nog – jag är trött.

Jag med.

En kanske borde, bara för att.

Har ni någon mjölk, pannkakor och sånt.

Jaha

Ingen laktosfri.

Det var enklare förr.