En riktigt trevlig helg!

Västerås.

 

Vi ställde våra alarm på 08.30 på lördagen för att vara säkra på att vi inte skulle missa tåget som avgick från Stockholm Central redan klockan 11.14. Sen är vi som vi är och vaknade först 09.00 vilket gjorde att det blev en smula stressigt sådär redan på morgonen. Som tur är hann vi med den tilltänkta tunnelbanan så det fanns tid nog för oss att införskaffa varsin tetraförpackning med juice på centralen innan tåget mot Västerås avgick. Glädjande nog avgick det i tid, oturligt nog var det ett tåg av tvåvåningstyp som lovar gott men har ett ytterst begränsat benutrymme kring sätena placerade vid bord. Eftersom resan bara var på en timme var det ändå uthärdligt, kanske mest på grund av sällskapet och de böcker sällskapet bar med sig.

 

BÖCKER_DIT

 

Väl i Västerås begav vi oss direkt mot det tilltänkta målet och anledningen till hela resan, Västerås konstmuseum, Karlsgatan 2. Det var skyltat hela vägen från stationen så det var inga problem att hitta rätt, de enda problemen vi stötte på var att intervallerna på trafikljusen i Västerås verkar vara betydligt mycket längre än de vi är vana med i Stockholm. Möjligen för att poängtera att stressen gjorde vi bäst i att lämna kvar i storstaden, för på landet tar vi det lugnt. Det andra problemet var att flaggorna med museets namn som vajade på flaggstängerna utanför vad vi trodde var konsthallen snarare ledde fram till entrén för Migrationsverket. Och att migrera till Västerås är inget vi hade något intresse av. Men flaggorna stod strategiskt placerade, det var bara att gå vidare genom tunneln intill entrén så hade vi hittat rätt.

 

Efter varsin kopp kaffe med obligatorisk mazarin var RAMvi redo att ta oss an den konstnärliga utställningen

Abstrakt – Reflexioner från samlingen.

I de överraskande stora och många salarna fanns några vackra verk av konstnärer var namn jag aldrig la på minnet och definitivt redan har glömt bort. Överlag är jag mycket positivt inställd till både konstmuseet och Västmanlands länsmuseum som låg i samma byggnad, väl värda ett besök bägge två för någon som har timmes färd dit!

 

Efter att ha varit på museum begav vi oss ut i centrala Västerås för att besöka det lokala Myrorna, där jag köpte mig själv två böcker att ha som underhållning på resan hem. Innan vi begav oss mot tåget passade vi på att unna oss själva en bit mat och ett glas vin som fick sätta punkt för vår dagstur till Västerås.

 

BÖCKER_HEM

 

 

Idag gav vi oss ut på stan i jakt efter en affisch att rama in och hänga upp i vårt badrum eftersom vi aldrig tycks få nog av att hänga upp saker på väggarna här hemma. Det fanns något ställe på Söder där det passande nog var någon form av postermarknad under helgen så det var dit vi begav oss. Det var trångt i den lilla lokalen så möjligheten att bilda sig någon egentlig uppfattning om vad som visades var svårt, så vi lämnade tomhänta och begav oss vidare. Efter något av en slump hamnade vi till slut på Hornsgatan och ett galleri där ett gäng äldre konstnärer gått samman för en gemensam utställning. Jag brukar ha svårt för gallerierna kring Hornsgatspuckeln men utanför just det här stod några marschaller tända så vi fick svårt att bara passera förbi. Väl där inne blev vi imponerade av speciellt en konstnärs verk så det slutade med att vi köpte två av hennes verk. Små verk, väldigt små. Med stor karaktär! Nu ska de bara ramas så är vi hemma och har två nya bilder att hänga upp där vi önskar ha dem. Och bilden i badrummet blir en av min härliga sambos, varför gå över ån för vatten när man bor tillsammans med en briljant konstnär?

KONST

Glen Snoddas kan inte jonglera.



Jag har aldrig varit vidare bra på att jonglera, rättare sagt har jag aldrig kunnat jonglera mer än två bollar samtidigt och om det räknas som att jonglera låter jag vara osagt. 
Vilken perfekt liknelse det här kommer bli.

Jag kan inte jonglera livets små bollar heller, förutom två bollar i taget och om det räknas som att jonglera tilllåter jag mig själv att svara på. 

Nej, det räknas inte förens alla tre bollar på ett kontrollerat sätt kastas runt i luften mer än ett varv. 

Mina bollar är: 
Arbete – Nödvändigt för att tjäna pengar.
Det kreativa – En viktig ventilation av känslor.
Träningen – Ett skönt sätt att koppla bort huvudet och den rakaste vägen till lycka samt trevligt utseende.

Bollen arbete håller jag alltid igång, det finns inget alternativ i nuläget att inte jobba så den låter jag hoppa upp och ner i handen. 

I nuläget har jag också bollen träning i rörelse, den tar upp mest fritid och har så gjort ett tag. Eftersom jag är en periodare är det lika bra att köra rätt in i kaklet med träningen och förhoppningsvis har jag format en efterlängtad kropp när jag väl krashar och tappar intresset.

Den tredje bollen, kreativitet, försöker jag gång efter annan få in i jongleringen men den faller vid varje försök rätt ner i golvet med en duns och jag sparkar den under soffan för att slippa tänka på den. Så hittar den tillbaks på något vis och ber om att få vara med i jonglering igen men jag som jonglör vet att det aldrig kommer gå. Det blir en boll för mycket i leken och jag blir tvingad att låta någon annan falla i glömma om det ska vara möjligt.

Så blir det den livsnödvändiga bollen av arbete som ryker eller blir det den egentligen inte alls nödvändiga vardagslyxen till träning som ryker? 

Svaret är tyvärr lika självklart som tråkigt.