Kepan på sned!

WILL

Jag har blivit med keps.

 

 

Den kom till mig igår vid 15 snåret, jag tog av den först vid 23.35. Inte utan att först försökt gå och lägga mig med den på.

På sniskan med skärmen åt både höger och vänster.

Bakvänd om så jag önskade sova på mage.

Åt det rätta hållet fastän jag inte ska sova på rygg eftersom det tydligen är då jag snarkar som mest. Om jag nu snarkar över huvud taget, jag får ta henne på orden, hon som inte snarkar alls.

Jag har aldrig hört henne yppa något under sömnen annat än det där dovt molande mmm:andet häromnatten.

Det inlyssnande mmm:andet.

som om hon låg och deltog i ett samtal utan att få en syl i vädret annat än just det.

Jag ville fråga vad samtalet handlade om. Lät bli då det inte är mitt undermedvetna som kategoriserar intryck.

Hennes ljud av sömn är en inre dialog, mina är mitt yttre som berättar för min omgivning om min kropps försämrade skick.

 

Varför berättar inte min kropp för mig det jag redan vet när jag är vid mina sinnesfulla bruk?

Istället för att vänta tills dess att jag inte kan höra varningssignalerna?

 

Min keps däremot är tydlig med sitt budskap. Den ger mig insikt vart än jag uppfattar den spegelbild jag ständigt är på jakt efter, min egen.

 

Will travel for disco.

 

Låter skärmen visa vägen hädanefter.

 

Tills det att det är dags för mössan att göra entré, då blir det svårare. Den tenderar att vara mer utan egentlig riktning, ett inkapslande stillestånd i väntan på bättre tider.

 

Jag är redan där.

Inredningsreportaget, den efter förändringen.

Det här är del två i framgångssagan.

Jag har ju väntat på att göra det här reportaget tills gardinerna kommit upp men att få upp gardiner visar sig vara i princip omöjligt. Gardinerna är hos skräddaren för att sys upp, något som tydligen tar två veckor, ni läste rätt, två veckor! Hur kan det ta två veckor för ett proffs att klippa två klipp och sy två sömmar? Helt orimligt.

Så om reportaget känns innehållsfattigt beror det helt och hållet på avsaknaden av gardiner och bara det.

Sist när vi köpte möbler försökte vi som ni kunde läsa i del ett framstå som mogna ansvarstagande vuxna människor. Nu är vi äldre och väl medvetna om vår omogna lagom välfungerande livsstil så vi behövde inte försöka lura oss själva när vi valde möbler.

Vi gick ljust och fräscht den här gången för att gå vidare och lämna vårt dunkla förflutna i det förgångna. Bestå står alltid stadigt och sväljer stora mängder ljusstakar, sladdar och den här behöver jag inte idag men jag vågar inte kasta den för någon gång kanske jag behöver ha den och då vore det dumt om jag inte längre har den saker.
Vit vitare vardagsrum, möbeln är stor och rummet är litet så för att gömma skåpen i det öppna valde vi att köpa dem i vitt, samma färg som väggarna är i som den observante har sett. Ovanpå har vi placerat en skiva i marmorimitation som går att hitta på Ikea, riktigt snyggt faktiskt.

WhatsApp Image 2017-09-10 at 19.27.04

Som matta valde vi att gå på höstens enligt mig trendigaste färg rosa. Jag har i allmänhet svårt för långhåriga mattor men den här har lagom långa strån så den är betydligt enklare att dammsuga än vår tidigare.

På mattan valde vi att placera ett runt vitt bord med glas som bordskiva. Fräscht, luftigt och inte alls skitigt två minuter efter att man noggrant putsat det. Glasskivan ger min sambo en möjlighet att placera en noggrant nonchalant utvald bok på den solida träskivan som ligger som bas i botten på bordet.

WhatsApp Image 2017-09-10 at 19.27.01

Så vad återstår att göra?
Gardiner givetvis och även ett stort unikt personligt föremål som tydligen inte ska fylla någon funktion annat än att se spännande ut. Hittills har jag lagt in mitt veto vid minst två tillfällen då hon velat köpa dyra skulpturer som jag inte sett hur de skulle kunna förändra mitt liv till det bättre. Jag är inte såld på konceptet men jag köper det.
Väggarna är kala och kalla och vi borde verkligen sätta upp några ramar för att göra rummet mer personligt. Trubbel i paradiset. Sambon arbetar som frilansfotograf och jag arbetar dagligen med bilder så jag vill inte ha några bilder annat än min sambos på väggarna och hon vägrar ha sina egna bilder på väggarna. Vi kanske kommer fram till en kompromiss någon gång och köper en tavla föreställande kungafamiljen, det brukar vara där vi landar när vi kompromissar.

WhatsApp Image 2017-09-10 at 19.27.03

Intensiv inredning, den andra delen är här!

Del två, Vardagsrummet i rummet.

Då har vi kommit till den del av rummet som ligger mig närmst om hjärtat, vardagsrummet, där soffan står. För en gångs skull vågar jag låta fantasin skena iväg och leta efter en soffa som inte har anknytning till Älmhult, jag har kommit så långt i livet nu att jag vågar drömma om soffor med en prislapp runt 30 000kr i standard utförande. Det är mycket pengar för att sitta skönt och stilfullt, för mycket pengar om man frågar mig men samtidigt är det här en plattform för inspiration och inte ett avsnitt av lyxfällan. Dessutom har Glen Snoddas fullgod kreditvärdighet och kan därför dela upp betalningen i en oändlighet.

Soffan, vardagsrummets lejonman, säger en hel del om ägaren om man är lagd åt det hållet att man hellre dömer folk efter deras attiraljer och inte efter hur de beter sig. Den soffa som seglat upp som en favorit i min värld, under de få men intensiva timmar jag valt att spendera på att leta efter möbler, är en soffa som är mig personifierad om jag vore en möbel annat än den dörrmatta jag ibland känner mig som.
Jag går för en blå nyans även på soffan för att skapa en treenighet mellan de tre rummen i rummet och blått är dessutom den färg som kommer slå störst kommande år. Formen beskrivs bäst som avrundad kantighet, den ser hård och mjuk ut, kaxig men snäll, som om den godhjärtat bjuder in dig till en värld bortom din vildaste fantasi men som gör dig fullt medveten om att du är där på nåder av en möbel som när som helst kan kasta dig tillbaka in i den grå vardag som pågår utanför soffans värld.
Som en liten detalj för att göra soffan mer inbjudande och härlig får en skär pläd med luftig karaktär vila över ena armstödet.

farger

Det är en hårfin gräns mellan att vara ett geni och en total galning och vi hittar denna matta balanserande på en nålspets någonstans mitt på den hårfina gränsen.
Jag brukar säga att man inte ska vara orolig för att använda färger men om man är rädd ska man utmana sin rädsla för att komma över den och utvecklas som människa. Färgkavalkaden jag väljer att placera framför soffan är en matta som vissa dagar kommer bli outhärdlig att vara runt precis som en allt för spontan och energifylld vän efter några dagar i ett tält på en festival. Man kommer behöva ta en paus då och då men när man fått andrum förstår man varför man älskar sin vän mattan.
På mattan låter jag det befintliga bordet från IKEAs Stockholms serie stå kvar, det är snyggt om än lite skakigt efter fyra år i mina ägor.
Över bordet hänger en betongklump till lampa med en motsägelsefull industriell känsla för att tona ner och stå i kontrast mot den annars allt för välputsade och stilrena känslan som löper genom rummet. Lampan är den spricka i fasaden som gör att ljuset kan hitta in och jag tycker att ljuskällan ska förmedla en gul ton för att ge en känsla av värme som symboliserar den varma person jag är.

 
På väggen smackar vi upp en stor prålig ultra hd tv som helt tar över rummet när den står på och kastar ett skamfullt sken över en när man sitter i soffan och undrar varför ingen stoppade en när man beslöt sig för att lägga sjuka summor pengar på en så onödig sak som en tv när man enligt sig själv egentligen aldrig ser på tv utan istället lägger all ledig tid på att diskutera djupa filosofiska frågor och att läsa självhjälpsböcker.

Då har jag presenterat mina tankar kring det andra rummet i rummet, Vardagsrummet och jag hoppas ni liksom jag har funnit det inspirerande.

vardagsrummet

La dolce vita innehåller inget barr.

ladolvevita

Det är inget att snacka om, vill man ha något som finns inom räckhåll är det väl dumt att inte sträcka sig efter det och stilla sina lustar?

 
Sagt och gjort, Glen Snoddas har installerat och klätt granen redan andra advent och har på samma sätt gjort det glasklart hur han skulle agerat under marshmallowtestet. Om det ens finns någon extra belöning med att skjuta på den julgranska ceremonin har jag ännu inte listat ut men om jag återgår till min barndoms jular finner jag att granen inte bars upp fören i mitten av december. Rimligtvis måste det ha funnits någon anledning till att det fattades sådana underligt undermåliga beslut gång efter annan under min uppväxt. Jag antar att det är något jag kommer förstå när jag själv blivit äldre och förälder annars har jag stoft nog till en trilogi om hur en barmhärtig son av sina föräldrar förvägrades julens yttersta symbol julgranen.

julgran

Så har även julen till slut infunnit sig hos Mr & Mrs Snoddas. Glöggen har druckits, stjärnorna hänger i fönsterna och adventsljusstakens första två ljus har blivit tända till sånger framförda av Carola och av någon outgrundlig anledning hiphoparen Blues. Kalla mig traditionell men jag ser inte hur hiphop skulle ha en plats bland vackra julklassiker framförda på en platta av den skönsjungande divan Carola.
Hur som helst är det bara en sak som saknas i skrivande stund och det är julklapparna som ska ligga bredvid halmbocken under granen.
Fast i år köper vi inga julklappar.
Tar man en otroligt svag vinkel på beslutet kan man tro att vi framför en lika slapp som förljugen protest mot det kapitalistiska samhället som manar oss till att handla som galningar runt jul för att kunna sprida lycka och glädje bland de vi älskar och de vi står ut med.
Sanning är att det man inte har under granen har man i plånboken och det vore dumt att binda kapital under en gran i Stockholm när plånböckerna och dess ägare är i Berlin över jul.

Länk

Det Modiska Dilemmat

”Slätstruket på rätt sätt.”


Stilmässigt vet jag inte hur jag skulle definiera mig själv. Då jag inte brinner för något annat än mig själv och vissa relationer går mina ställningstaganden inte att se i mitt val av kläder. Eller så är det precis vad det gör, lite av allt och inget som sticker ut. Slätstruket på rätt sätt.

Förmodligen har jag gjort ett antal snedsteg genom åren men förhoppningsvis också några ordentliga toppar.

”betalt för att vara deras posterboy”


I dagsläget är jag en vandrande reklampelare för H&M vilket jag inte har något emot, men jag hade gärna fått betalt för att vara deras posterboy och inte som nu, betala. Det finns alltså en dissonans mellan min dröm och H&Ms verklighet. Ett sponsoravtal med h&m hade vart ett tydligt steg i minska avståndet oss emellan så jag får mejla dem och sälja in mig själv.

”Folk vänder sig inte om när jag går förbi”


Jag är en subtil varelse med ett suggestivt uttryck i en sublim värld och där tog alla mina svåra ord på S slut. Folk vänder sig inte om när jag går förbi, de går över gatan innan de hunnit möta mig. Jag går över lik för att vara unikt olik alla andra likgiltiga moderiktiga människor som i liknande estetik liksom gör allt för att likna varandra tillika någon känd förebild.

Jag följer inga trender, jag sätter dem, Glen ”trendsättaren” Snoddas.

Fast ska vi vara helt ärlig köper jag bara sådant min flickvän säger åt mig att köpa men hur hade det sett ut om jag förklarade min framgång med att det är en kvinnas förtjänst? Hårresande.

Tills vi hörs igen,

Mot oändligheten och vidare