Omsorgsfullt utvalda accessoarer.

Jag har något överraskande gått och blivit med tygpåse trots att dess symbolvärde går stick i stäv med min egentliga image.

I dessa varma tider när antal fickor kraftigt reducerats till att bestå av de fåtal som återfinns på mina byxor behövde jag skaffa mig en kompletterande förvaring för att bära med mig mina attiraljer.

Då får man dagtinga med sin image och fatta ett beslut även om alla alternativ är dåliga.
Alternativen var egentligen bara två, manbag eller tygpåse.
En kille från orten eller en kille utan ryggrad.
Jag anser mig själv vara den som tog manbagen till Sverige och det gjorde jag redan för åtta år sedan. Det grämer mig att dess potential har kidnappats och hålls fången av folk som använder den som en markör för droghandel. Min ursprungs idé var något betydligt mer helylle och sympatiskt, en perfekt brygga mellan det lekfulla och det stilsäkra.

En accessoar för den medvetne mannen som insett hur praktiskt det är att bära sina saker i en liten väska hängandes i en rem från ena axeln.
Eftersom jag inte beblandar mig med droger och inte vill framstå som någon som gör det heller faller manbagen tyvärr bort. Jag tror inte jag besitter tillräcklig genomslagskraft för att etablera min egna tolkning av plagget.

Tygpåsen är å andra sidan något helt annat. Den symboliserar att bäraren anser sig själv vara ”woke” och gärna vill att andra ska veta det. Röstar på Miljöpartiet, äter veganskt och ekologiskt, bär ett tummat ex av ”alla borde vara feminister” i sin påse tillsammans med en påbörjad stickning och en minidiscspelare från slutet av 90-talet eftersom det är dumt att köpa något nytt när det gamla ännu inte gått sönder.

I mångt och mycket är jag nog en tygpåsekille men att ta steget och erkänna det är att gå för långt, sju helsike för långt.

Jag sympatiserar med mycket av de åsikter som ryms inom tygpåsens gränser men har en kylig inställning till att låta det jag bär få symbolisera vart jag står.

Jag väljer tygpåsen men bär den på mitt eget sätt och fyller den med allehanda attiraljer som får mig att framstå som en machoman och badboy.
Eller gör jag det? Det som återfinns i min påse är en sak mellan mig och dem som fått privilegiet att få se ner i den.
Hemlighetsfull personlighet etablerad och lämnar läsarna med ett sug om att få veta mer om den mystiska personen bakom bloggen Glen Snoddas. Snyggt!

Det personliga brevets dilemma

Hej hallå, tjenixen! 

Fick se på Facebook att ni sökte personal till ert grymma team, så här kommer min sköna ansökan.
Vem är jag då? Jag är en skön knegare på 26 år som i sex år arbetat inom tillverkningsindustrin och som om dagarna drömmer mig bort från den kalla respons maskinparken ger mig. En maskin ler aldrig tillbaka det har jag lärt mig den hårda vägen. Jag drömmer dagarna i ända om varma hjärtliga möten med andra människor, ett leende hit, ett tack dit, ett skratt här och ett ”vad får det lov att vara” där.

Ett slående leende och en älskvärd karaktär – Stefan Löfvén om Glen Snoddas

Jag har många år bakom mig inom tillverkning av yttersta kvalitet, från fantastiska trycksaker till oemotståndliga inramningar. Det är inte allt, till denna otroligt höga nivå av kvalitetssäkring kommer även en riktigt bra kille. En kille med stor K. Vissa säger att de har glimten i ögat,  jag säger att ögat har glimten i mig.

”Tjena kungen, vad är du sugen på idag?” 

”Hallå där bosslady, vad önskas? Något uppiggande fräscht eller möjligen något mer sött med sting?”. 
Jag är hungrig att få testa mina vingar i en utmanande miljö där jag inte är uno, utan får vara del av en dynamisk duo, trio eller varför inte en quattro?  Jag vill tillsammans i ett team få jobba för kunden på andra sidan disken.

logo

 

Den kunden som förstått grejen med Joe & the juice och som ska få insupa all den sköna stämning som finns i lokalen och all den kunskap och kärlek som finns i juicen.

Kassavana?  Det går fetbort, har tyvärr aldrig hanterat ett kassasystem.

Men är jag beredd att jobba dag och natt för att lära mig?  Absolut inte.

Kommer jag göra er besvikna om jag får chansen? Förmodligen.

”.. trots dessa brister skulle jag ranka mig själv som en stark sexa på en tiogradig skala” – Glen Snoddas

Jag ska inte ljuga och framställa mig som en perfekt människa när jag vet att jag har mina brister. Men trots dessa brister skulle jag ranka mig själv som en stark sexa på en tiogradig skala. Den som inte ser sina tillkortakommanden kommer hellre aldrig komma längre än till sina korta kommanden. Jag är en stabil grund med potential att bli häpnadsväckande. Är ni rätt plats för mig att ta mina nästa steg? Det tror jag, ni har skön stämning, grym kvalité på produkterna och en enligt mig riktigt intressant profil.

Som jag tidigare sa, jag upprepar mig aldrig, så är jag en chansning men med en möjligt katastrofalt stor chans att kanske bli precis allt det ni troligen söker.
Ta en chans på mig, om ni ger mig en chans kommer jag göra mitt bästa, jag ljuger inte, om jag bara får försöka och testa. Ta en chans på mig!
Hör av er!

Mvh

Glen