Söndag, värmer varandra.

Äntligen har jag fått tag på en bandspelare med mikrofon till ett i sammanhanget rimligt pris. Vilket i den normala världen är ett helt orimligt pris. Inte ska det kosta 400 kr med begagnad elektronik från förr som ingen borde bry sig om. Men så gör det just det. Det verkar ha blivit trendigt med kassettband bland människor utan ekonomiska spärrar. Ni vet vad jag anser om trender, de får uppstå först efter att jag etablerat dem.

Tony skrev ett inlägg om kassettband för några dagar sen, kanske var det då som priserna sköt i höjden. Om så är fallet är ett ironisk ”tack för den” på sin plats.


När man vaknar upp till femton minusgrader gör man vad man kan för att slippa gå ut och möta kylan.
Vi valde att storstäda, om man nu kan kalla det för det när man bor på trettio kvadrat.
Det var i alla fall en sådan där städning när man använder något av de mindre tillbehören till dammsugaren. Idag fick det avsmalnande munstycket med vinkel i slutet arbeta hårt, men inte lika hårt som jag.

Jag är nämligen helt slut och då har jag inte ens kommit halvvägs med dagens påhittade måsten.
Jag menar, jag måste hinna vila, spela tv-spel, köpa tomma kassettband, träna, äta middag, dricka varmchoklad, duscha, skriva blogg, vara en fantastisk sambo och må bra.

Helst innan klockan 18.

Tiger med böjelse.

Söndagskänslan och allt det där med att våren är här.

Jag är redo. Även om de där två fåtöljerna som i ett infall skulle bli våra passerad oss förbi. Det var nog inte menat när allt kommer omkring.

Inga trädgårdsmöbler här inte, vi får plantera våra växter i krukor i fönster i förorten i storstaden.

Någon dag kanske jag köper mig ett hus någonstans långt ut på landsbygden där jag kan stå på min veranda och blicka utåt utan se någonting alls. Annat än en stor trädgård, en lummig skog och en klarblå himmel.

Jag är så jäkla mossig.