Det Jetlagiska Dilemmat

​Jag förstår numera begreppet jetlag.
Jag förstår det till punkt och pricka.

Jag förstår att jag inte kommer sova i natt och jag förstår att det är dags för första dagen på jobbet efter semestern om bara några timmar.

Här ligger jag i soffan och försöker somna men tankarna dansar runt i huvudet som om det vore rave.

”hur det hade känts att vara boll nummer fem som snurrades runt i en tombola”


Tankarna innehåller absolut inget av värde som de annars gör när man har svårt att sova. I natt innehåller tankarna bara ren dårskap, som hur det hade känts att vara boll nummer fem som snurrades runt i en tombola och som aldrig fick komma ut och få sitt namn utropat i en förväntansfull bingosal där Bibbi väntade på just Bertil fem för att vinna bingo ett.

Bertil fem, enkel femma. Lampan är tänd men ingen är hemma.


Hur morgondagens arbetspass kommer gå kan jag bara sia om men något säger mig att arbetsmoralen kommer vara obefintlig.

Nu är det bara 1 h och 30 minuter kvar tills alarmen, jag har ställt sex stycken olika och Clara två som stöd, ringer och berättar att det är dags att gå till jobbet.

I lägenheten där det lyser har jag släckt.

Det Resfeberiska Dilemmat

”Jag tror jag har packat klart men vet att jag inte kommit halvvägs”


Här sitter jag och kan inte hålla en tanke i huvudet mer än fem sekunder. Jag tror jag har packat klart men vet att jag inte kommit halvvägs, jag borde göra något åt det så jag sitter bara still och känner hur allt bara snurrar. 

Snurrar gör också sekundvisaren på klockan, det har tagit mig sex timmar att skriva det här och på de sex timmarna har jag lyckats packa ner noll saker. Noll nya saker i halvtom resväska som borde varit full vid det här laget.

”för varje frågetecken jag försöker räta ut formas bara två nya.”

Jag blir nog klar med packningen imorgon i samma takt jag själv blir packad för att stilla nerverna. Stilla är i skrivande stund inte tankarna och för varje frågetecken jag försöker räta ut formas bara två nya.
Det här är nog den största oro/förväntan/glädje/spänning/lycka jag känt inför en resa. Jag som annars brukar vara cool som en filbunke har känslorna på utsidan. Gnällig, tjäbblig och förjävlig. Nu har jag skrivit i åtta timmar.

Och då ska jag bara till Katrineholm.
Usa:s Katrineholm, New York.

Mot oändligheten och vidare

Det Herr.Snoddiska Dilemmat

 

Vilken fantastisk gårdagskväll full med socker och koffein intag. Mer speedad än en amfetaminberoende 9-åring med sockerrus och adrenalin påslag som precis druckit en PWO på julafton.

 
giphy

”Det är lätt att överdosera när det krävs så få mängder..”

Det är så det känns när hela kroppen i stort sätt vibrerar och munnen går i ett.
Jag är väldigt lättpåverkad av substanser och reagerar direkt. Alkohol, socker, nikotin och koffein är mina go to drugs och jag blir påverkad på en bärs, speedad på en godisbit, nikotinkickad av ett bloss och pigg av en sipp kaffe. Det är lätt att överdosera när det krävs så få mängder och när man känner att man tagit sig vatten över huvudet och tappat kontrollen efter ett fikabröd och en kopp kaffe kommer ångesten som ett brev på posten.

 

starts-to-move-across-the-room

 

Samma ångest som slagit mig de fåtal gånger jag rökt hasch som tonåring eller när jag tog en kapsyl Cocillana och drack en bärs fem timmar senare. Det sistnämnda kommer jag aldrig råka göra igen för senare på kvällen vågade jag inte gå och lägga mig då jag var orolig att jag inte skulle vakna upp igen på grund av min sinnessjuka cocktail. Men jag vaknade, någon ville ha mig kvar även i fortsättningen och det är jag glad över.

Mot oändligheten