En designer går i barndom.


Att det rinner mycket vatten under broarna mellan mina inlägg handlar bara om lathet och inget annat. 

Men så vips dyker jag upp med ett inlägg igen och hela halva bloggsverige applåderar ljummet med avsmak i munnen.
Jag har varit i Antwerpen över en natt och det är väl på ett ungefär vad som är värt att nämna om den staden. 

Ant – Hand 

Werpen – Kasta.

Staty med brister och en halvfärdig katedral. Klart slut.

Väl hemma i Stockholm har jag tagit till mig av era tips om hur jag ska få fast bokstäver på en tröja och till min inte alls stora förvåning vart det förjävla fult. Att använda textillim fungerade visserligen perfekt. Dessvärre har jag aldrig riktigt lärt mig den uråldriga tekniken i hur man hanterar en sax varpå bokstäverna blev ett sorgligt exempel på hur en idé inte alltid kan gå från tanke till handling mellan hjärna och hand utan att tappa all typ av charm och stil på vägen.

Bokstäverna sitter iallafall fast på tröjan och jag har tagit mitt första av många steg  på väg mot perfektion. Jag hyser ett underliggande agg mot den aviga tröjan fastän jag samtidigt har överseende med att alla är barn i början, ett snart 28 år gammalt barn som lämnade finmotorikens bana redan i grundskolan och som sedan dess fört sig med stora svepande rörelser och generaliseringar. Men ändå ett barn, i början.

Budskapet står tydligt skrivet på bröstet och så länge jag har det halmstrået att famla efter lever drömmen om Dolme vidare.

Dolme är vad dolme är, en feltolkning från undergång. Men så är det också det som gör det hela så spännande, att leva på kanten, att balansera på den tunna linjen mellan genialitet och galenskap, det stilrena och det avskyvärda. Det kräver sin man och det kräver sin kvinna för att våga, våga stå för den man är, den som är gränslös och den som suddat ut gränserna som ringar in oss människor. Dolme penetrerar fördomsbubblorna och frigör livet i människan, det liv varje människa är värd att leva. Länge leve livet och länge leve Dolme.

Helgens musiktips – ”Sov inte på den här”.


Om min sambo hade varit
ett band hade hon varit Abba, för Abba är en förkortning och min sambo är två cm kortare än mig.

Skämt åsido, Abba är det band som får mig på bäst humör precis som min sambo.

För mig är Abba tidlöst och har så pass många bra och svängiga låtar att jag kan dansa i timmar. Och om vi ska snacka stämningshöjare ger spontandans  hemmavid en ordentlig glädjeboost i både kropp och sinne.

Med det sagt presenterar jag veckans helgens musiktips som är en dag sen eftersom jag var ute och slog runt igår kväll. En middag slutar allt för ofta med att man fem öl senare hamnar på en bowlinghall klockan 23.00. Ett ordentligt karaktärsbrott mot min annars så strama hållning till det här med att gå ut på vardagar. Glen goes kontinental med en nordisk twist, spännande. Spontant framförallt, en människa i uppenbar utveckling. Kul.

Dagens låt är föga förvånande från Abba och jag har valt ” Does your mother know”
Det här är en Spotifylänk som borde ta er direkt till låten, gör den det inte så frånsäger jag mig allt ansvar.

Så kasta in låten i er spellista och dansa loss medan du står i köket och strör örter över din mat på ett krystat sätt som du sett kockar göra på tv, glöm inte att stenhårt rycka upp kökshandduken från bakfickan, torka av händerna och kasta handduken över axeln på ett kraftfullt sätt innan du skriker ut att maten är klar, Bon Apple Teeth.

Som bonus kastar jag in en till låt som är perfekt att dra igång när du rakryggat bär ut disken efter den lyckade middagen. Lite lagom småskön efter ett glas rött. 

Kopplingen till Abba är så uppenbar att jag lämnar den okommenterad.

Det Santorinska Dilemmat

Tre timmar och tjugo minuter bort finner vi denna pärla i Medelhavet kanske mest känd från fotografier på den vita staden Fira. Men Santorini är mer än så.
I direkt anslutning till Medelhavet ligger staden Kamari belägen på öns nordöstra delar. Kamari kanske mest känt för att husera och kurera svärmor Ewa och hennes man Lars åtta veckor varje sommar.

”här kan du äta allt från grekisk sallad, eller som det lokalt heter sallad..”

Kamari är en idyllisk småstad full med härliga greker och mindre härliga turister. Längst promenaden vid stranden duggar restaurangerna tätt, här kan du äta allt från grekisk sallad, eller som det lokalt heter sallad, till sushi. Jag rekommenderar restaurang Atmosphere och deras sallad, passa på att ta en kyckling souvlaki med pommes frites vid sidan om och dela maträtterna mellan dig och din resekamrat. Missa inte att lära känna den trevligt tillbakadragna hovmästaren George som helt plötsligt kan dyka upp med en öl i högsta hugg som han vill dela med dig.
Mellan alkoholintagen kan man med fördel ligga i en solbädd på stranden och varva med ett dopp i det 28 gradiga vattnet när hettan blir för outhärdlig.

”..kärleksfulla stämningen som uppstår när man bär sin älskling på höften..”

Några tips på vägen

wp-1472063432608.jpg
En bra kille njuter på stranden

En solbädd kostar 10€ för en dag men är kostnadsfri om man har förmånen att känna Ewa.

Stranden och botten består av stenar som trots sin rundade form formgivna av havet är obekväma men framförallt varma att gå på, så se därför till att införskaffa något att ha på fötterna. Strandskor finns att köpa i en av alla små butiker som finns utspridda runt om på esplanaden.

Väl i vattnet så missa inte den härliga kärleksfullt stämningen som uppstår när man bär sin älskling på höften och vandrar runt i midjehögt vatten.

Och glöm för guds skull inte att smörja in dig ordentligt med solskydd då solen inte visar någon nåd och du snabbt kan bränna dig.

 

”De lugnande och helanda egenskaperna..”

Så vad väntar ni på egentligen, unna er själva en semester på Medelhavets pärla och förstå varför denna idyll är Ewa och Lasses andra hem. Även om jag bara  var nere i tre dagar sist förstod jag det direkt. De lugnande och helanda egenskaperna ön besitter är på mer än ett sätt oemotståndliga.

Mot oändligheten och vidare