De socialt svartlistade.

TRÄNING_

Hade du sagt åt mig för ett år sedan att jag skulle spendera många timmar på gymmet kommande år hade jag skrattat dig rätt upp i ansiktet och frågat dig hur det egentligen stod till där uppe. Glen Snoddas går inte på gym, har aldrig gjort och kommer aldrig göra. Det finns inget som är så omotiverat som att stå och lyfta vikter under samma tak som ett gäng kötthuvuden.

Jag satte skrattet i halsgropen. Infann mig en dag på gymmet och har varit fast ända sen dess.

I snitt står jag och lyfter skrot fem dagar i veckan och det är först nyligen jag har börjat fundera över vad fan det är jag egentligen sysslar med. Jag har inget mål med mitt gymmande och kan bara komma på en positiv sak det fört med sig, jag får inte längre ont i kroppen av att stå och arbeta 40 timmar i veckan. Kanske är det skäl nog att fortsätta gå dit och trängas bland människor jag ser dagligen men aldrig hälsar på.

Det finns säkert medlemmar på gymmet jag hade kommit väldigt bra överens med om vi bara fått tillfälle att prata med varandra.  Om vi bara hade synkat våra scheman bättre och haft någorlunda lika rutiner som gjort att vi stött på varandra, för det gör vi fan aldrig. De medlemmarna jag stöter på när jag gymmar är av en helt annan karaktär.

Här kommer en presentation av några av de karaktärer jag får dras med och jag vill påpeka att det här är toppen av ett isberg vars egentliga storlek jag ännu inte kunnat kartlägga.

Stoppurs Linnet – Som jag har ett ont öga för eftersom han en dag när han såg att jag var på väg till en bänk vid de fria vikterna började springa för att komma före mig vilket han också gjorde med någon halvmeter. Jag var storsint nog att inte ta hans stoppur och slå det i den tomma fågelholk till huvud och hans skatbo till frisyr. Jag placerade honom på min svarta lista istället och den kommer han aldrig lämna.

Babbel Linnet – Killen som oavsett vilken tidpunkt jag infinner mig på gymmet är där och babblar med allt och alla på ett sådant klassiskt grabbigt vis att man undrar om han är en karikatyr av en skön kille. Given plats på svarta listan.

Kasta vikterna i golvet trots tydliga instruktioner om att inte göra det Killen – Han är inget större problem och skulle med enkelhet få lämna min svarta lista om han bara slutat kasta vikterna i backen vilket han aldrig kommer göra och missar därför en chans att få en trevlig kompis som jag att nicka till på gymmet.

Komma in i lugna rummet och placera sig själv två meter från mig trots att det finns 20kvm som inte är i direkt anslutning till mig tillgängligt och till råga på allt spela smöriga rockballader från sin mobil Tjejen –  Hon är förankrad i toppen av min svarta lista och om jag hade haft en svart lista över svarta listor hade svarta listan med henne toppat svarta listan över svarta listor.

 

Sen finns det givetvis människor jag skulle kunna hälsa på eftersom de ännu inte lyckats placera sig själva på min svarta lista men nu har de gått så lång tid utan att jag hälsat på dem att det skulle verka misstänksamt om jag plötsligt började göra det nu.

 

Häromdagen var det en ny människa på gymmet som ännu inte lärt sig vilken ställning jag har i gymhierarkin. Vi stod båda bredvid boxningssäcken och han frågade mig på bred skånska om han kunde använda boxen och uttalade det som man uttalar boxning. Javisst svarade jag, jag slåss inte, inte ens på säck.

Några sekunder senare frågade han mig igen och pekade på boxen man kan hoppa upp och ner ifrån som stod bredvid mig. Box som i låda. Ridå ner, Skåningen fick boxen och gick sin väg. Jag stod kvar och antecknade datum, tidpunkt och anledning.

27/7 19.51.

Uppenbart förvirrade skåning med klara språkförbistringar åsamkade mig stor skada då han vid två tillfällen inom några sekunder yttrade samma fråga men syftade till två olika objekt i rummet fast ett tydligt svar redan givits honom vid frågetillfälle ett. Det är enligt rådande praxis den frågande och inte den svarande som innehar bördan att säkerställa att rätt uttal på efterfrågat objekt uttalas i frågan av den frågande.

Det hela inträffade mitt under ett av mina set vilket orsakade ett uppehåll i min mycket viktiga träning och fick mig så pass ur balans att jag inte kunde återupprätta likvärdiga förhållanden ens när skåning lämnat scen och försvunnit ut i periferin.

Åtgärd: Skåning placeras på svarta listan utan möjlighet till tidsbestämt straff, ej ens vid uppvisande av ett gott uppförande, ej heller kan straffet tidsbestämmas om skåning mot förmodan visar uppenbar ånger över skadan denne orsakat av sitt förkastliga beteende.

Domen verkställs med omedelbar verkan.

27/7 19.52

Undertecknat

Glen Snoddas – Glömmer aldrig en oförrätt.

Det andra öppna brevet till H&M.

​Nu när det har runnit en hel del vatten under broarna tänkte jag att det vore lämpligt att återkomma till er. Jag håller mig glatt flytandes med strömmen men hur går det egentligen för er som kämpar mot strömmen i trendernasflod ?



Mitt erbjudande om att bli er posterboy står fortfarande kvar som det gjort sedan jag publicerade mitt första brev till er i höstas. Fortfarande står jag utan svar, min utsträckta hand har behandlats som om den vore en källa till sjukdom och galenskap. Den har ignorerats och ni har låtit mig hänga med handen ovanför huvudet och har med det utsatt mig för ett socialt stigma. Ingen ser på en människa med en obesvarad high five i luften med annat än avsmak i blicken. Avsmak, smakar på ordet, avsmakningsmeny, antipati, antipasti. Ett bräde med delikatesser, en försmak av vad som komma skall. Förrätt till en förträfflig huvudrätt. Och där har vi satt huvudet rätt på spiken.

Glen Snoddas.
 

Sedan det senaste brevet har mycket hänt. Inte bara i mitt inre utan också ute i naturen.Vintern har kommit, tiden för beaktad självaktning där vi vänder blickarna inåt mot oss själva och inte bryr oss om det där andra, det där desperat extravaganta, det där tråkiga vintermodet som krampaktigt försöker finna sin plats i det kalla karga vinterlandskapet där det inte har någon plats. Under höst och vinter genomlider man, genom vår och sommar glädjesprider man.

Somnar ni nu och missar denna chans inför kommande sommar där era sömmar kan förverkliga drömmar och göra något mer än enbart ställa frågor utan också ge svar tror jag att alla inblandade parter kommer att besvikna.

I mitt liv, i min värld och i min sanning är det inte bilden av plagget som skapar dess skönhet, det är beskrivningen av det som får det att skina. Därför frångår jag nu tidigare planer om att bli ert ansikte utåt och erbjuder er istället mina ord och mina känslor. Hela upplägget ligger så rätt i tiden. Det är ingen som bryr sig om instagram längre, Snapchat har varit i kylan så länge att man tror att vi befinner oss i en istid. Nu är det ord folk vill ha, ord ord och mera ord. Ord ihopsatta till poesi, ord som formar meningar som förbryllar, förför och förälskar. Ordet är det nya svarta bland kidsen där ute och jag erbjuder er en chans att vara lika nere med kidsen som min morfars bror var med syndromet. Jag har inga belägg för min tes men vi är förbi sanningens tidsera numera och jag baserar min teori helt på känsla. Känslor är det nya svarta där ute bland folket och jag kan vara den som väcker känslor å era vägnar. Tvekar ni fortfarande på om jag är rätt person för jobbet vill jag avslutningsvis föra fram att jag lyssnar på Stil i P1 minst en gång i veckan och är en bra kille, eller Un bon gars för att säga det på äran och hjältarnas språk.

Förträng isande rimfrost och stilmässig ringrost, H&M är inspirerade av självaste Jackson Pollock. En tröja skapad med en teknik få kan uttala och ingen vet vad det är. Det vi däremot vet är att det är ett spännande stycke modehistoria skapat av H&M för den unga vuxna publiken som ännu inte funnit sig själva och agerar lika slumpmässigt som en droppe saft i ett vattenglas. Förmodligen är det också där designern funnit inspiration till det aviga mönstret. Även om designen kan uppfattas som saftig har vi tur att priset inte gör det, 249kr för att sticka ut med en jaquardstickad tröja är kaxigt.Egentligen kan man inte sätta ett värde på fulländad perfektion men H&M sticker ut hakan och gör just det. Vågat, fräckt och framgångsrikt. Kul!

Intensiv inredning, den andra delen är här!

Del två, Vardagsrummet i rummet.

Då har vi kommit till den del av rummet som ligger mig närmst om hjärtat, vardagsrummet, där soffan står. För en gångs skull vågar jag låta fantasin skena iväg och leta efter en soffa som inte har anknytning till Älmhult, jag har kommit så långt i livet nu att jag vågar drömma om soffor med en prislapp runt 30 000kr i standard utförande. Det är mycket pengar för att sitta skönt och stilfullt, för mycket pengar om man frågar mig men samtidigt är det här en plattform för inspiration och inte ett avsnitt av lyxfällan. Dessutom har Glen Snoddas fullgod kreditvärdighet och kan därför dela upp betalningen i en oändlighet.

Soffan, vardagsrummets lejonman, säger en hel del om ägaren om man är lagd åt det hållet att man hellre dömer folk efter deras attiraljer och inte efter hur de beter sig. Den soffa som seglat upp som en favorit i min värld, under de få men intensiva timmar jag valt att spendera på att leta efter möbler, är en soffa som är mig personifierad om jag vore en möbel annat än den dörrmatta jag ibland känner mig som.
Jag går för en blå nyans även på soffan för att skapa en treenighet mellan de tre rummen i rummet och blått är dessutom den färg som kommer slå störst kommande år. Formen beskrivs bäst som avrundad kantighet, den ser hård och mjuk ut, kaxig men snäll, som om den godhjärtat bjuder in dig till en värld bortom din vildaste fantasi men som gör dig fullt medveten om att du är där på nåder av en möbel som när som helst kan kasta dig tillbaka in i den grå vardag som pågår utanför soffans värld.
Som en liten detalj för att göra soffan mer inbjudande och härlig får en skär pläd med luftig karaktär vila över ena armstödet.

farger

Det är en hårfin gräns mellan att vara ett geni och en total galning och vi hittar denna matta balanserande på en nålspets någonstans mitt på den hårfina gränsen.
Jag brukar säga att man inte ska vara orolig för att använda färger men om man är rädd ska man utmana sin rädsla för att komma över den och utvecklas som människa. Färgkavalkaden jag väljer att placera framför soffan är en matta som vissa dagar kommer bli outhärdlig att vara runt precis som en allt för spontan och energifylld vän efter några dagar i ett tält på en festival. Man kommer behöva ta en paus då och då men när man fått andrum förstår man varför man älskar sin vän mattan.
På mattan låter jag det befintliga bordet från IKEAs Stockholms serie stå kvar, det är snyggt om än lite skakigt efter fyra år i mina ägor.
Över bordet hänger en betongklump till lampa med en motsägelsefull industriell känsla för att tona ner och stå i kontrast mot den annars allt för välputsade och stilrena känslan som löper genom rummet. Lampan är den spricka i fasaden som gör att ljuset kan hitta in och jag tycker att ljuskällan ska förmedla en gul ton för att ge en känsla av värme som symboliserar den varma person jag är.

 
På väggen smackar vi upp en stor prålig ultra hd tv som helt tar över rummet när den står på och kastar ett skamfullt sken över en när man sitter i soffan och undrar varför ingen stoppade en när man beslöt sig för att lägga sjuka summor pengar på en så onödig sak som en tv när man enligt sig själv egentligen aldrig ser på tv utan istället lägger all ledig tid på att diskutera djupa filosofiska frågor och att läsa självhjälpsböcker.

Då har jag presenterat mina tankar kring det andra rummet i rummet, Vardagsrummet och jag hoppas ni liksom jag har funnit det inspirerande.

vardagsrummet

La dolce vita innehåller inget barr.

ladolvevita

Det är inget att snacka om, vill man ha något som finns inom räckhåll är det väl dumt att inte sträcka sig efter det och stilla sina lustar?

 
Sagt och gjort, Glen Snoddas har installerat och klätt granen redan andra advent och har på samma sätt gjort det glasklart hur han skulle agerat under marshmallowtestet. Om det ens finns någon extra belöning med att skjuta på den julgranska ceremonin har jag ännu inte listat ut men om jag återgår till min barndoms jular finner jag att granen inte bars upp fören i mitten av december. Rimligtvis måste det ha funnits någon anledning till att det fattades sådana underligt undermåliga beslut gång efter annan under min uppväxt. Jag antar att det är något jag kommer förstå när jag själv blivit äldre och förälder annars har jag stoft nog till en trilogi om hur en barmhärtig son av sina föräldrar förvägrades julens yttersta symbol julgranen.

julgran

Så har även julen till slut infunnit sig hos Mr & Mrs Snoddas. Glöggen har druckits, stjärnorna hänger i fönsterna och adventsljusstakens första två ljus har blivit tända till sånger framförda av Carola och av någon outgrundlig anledning hiphoparen Blues. Kalla mig traditionell men jag ser inte hur hiphop skulle ha en plats bland vackra julklassiker framförda på en platta av den skönsjungande divan Carola.
Hur som helst är det bara en sak som saknas i skrivande stund och det är julklapparna som ska ligga bredvid halmbocken under granen.
Fast i år köper vi inga julklappar.
Tar man en otroligt svag vinkel på beslutet kan man tro att vi framför en lika slapp som förljugen protest mot det kapitalistiska samhället som manar oss till att handla som galningar runt jul för att kunna sprida lycka och glädje bland de vi älskar och de vi står ut med.
Sanning är att det man inte har under granen har man i plånboken och det vore dumt att binda kapital under en gran i Stockholm när plånböckerna och dess ägare är i Berlin över jul.

Det Herr.Snoddiska Dilemmat

 

Vilken fantastisk gårdagskväll full med socker och koffein intag. Mer speedad än en amfetaminberoende 9-åring med sockerrus och adrenalin påslag som precis druckit en PWO på julafton.

 
giphy

”Det är lätt att överdosera när det krävs så få mängder..”

Det är så det känns när hela kroppen i stort sätt vibrerar och munnen går i ett.
Jag är väldigt lättpåverkad av substanser och reagerar direkt. Alkohol, socker, nikotin och koffein är mina go to drugs och jag blir påverkad på en bärs, speedad på en godisbit, nikotinkickad av ett bloss och pigg av en sipp kaffe. Det är lätt att överdosera när det krävs så få mängder och när man känner att man tagit sig vatten över huvudet och tappat kontrollen efter ett fikabröd och en kopp kaffe kommer ångesten som ett brev på posten.

 

starts-to-move-across-the-room

 

Samma ångest som slagit mig de fåtal gånger jag rökt hasch som tonåring eller när jag tog en kapsyl Cocillana och drack en bärs fem timmar senare. Det sistnämnda kommer jag aldrig råka göra igen för senare på kvällen vågade jag inte gå och lägga mig då jag var orolig att jag inte skulle vakna upp igen på grund av min sinnessjuka cocktail. Men jag vaknade, någon ville ha mig kvar även i fortsättningen och det är jag glad över.

Mot oändligheten