Sensuella Santorini, en glömd titel.

I avsaknad av motivation och vilja att aktivera den delen av hjärnan jag använder när jag skriver till min blogg så kommer jag inte skriva något idag heller. Rent krasst har jag ingen lust att aktivera någon del av hjärnan så det här inlägget kommer mest innehålla några bilder från min resa, oredigerade och helt utan egentlig tanke. Håll i i hatten, för nu åker vi.

Varje människa är en ö.

Jag har rotat, jag har sökt, jag har nosat, jag har spanat, jag har snokat och jag har botaniserat tills alla synonymer för att leta tagit slut. 

Jag läste någonstans att vi egentligen ser vår näsa hela tiden men att hjärnan filtrerar bort den ur vårt synfält och då undrar jag om inte svaret funnits skrivet där under hela den tid jag sökte det på annat håll? 

Var jag tvungen att tänka så mycket utanför boxen att det självklara tillslut uppfattades som nyskapande fast det låg mitt i den? 

Jag kan numera allt om hur man enklast tar sig till Gardasjön utan bil. Jag vet allt om den franska atlantkusten och vad man kan förvänta sig under en paketresa med buss runt om i Europa. Det tog mig hela helgen att genomföra denna välgrundade research och det visade sig vara till ingen egentlig nytta över huvudtaget.

För det är inte dit vi ska. 

Vi ska nämligen till Grekland och närmare bestämt Santorini precis som förra året. Även om ingen människa är en ö kanske ändå varje ö någon gång varit en människa. Santorini var nog en fantastisk person när den levde, varm och gemytlig, omhändertagande, gästvänlig, respektabel, principfast och stadig som en klippa. 

Men där fanns nog också något exotiskt och spännande.

Santorini förde sig nog med en lite konstig frisyr man aldrig riktigt fick grepp om och en underlig gångstil orskad av en olycka i ungdomen som det aldrig talades högt om. Helt enkelt en person man varit stolt över att kalla sin vän. 
Den största skillnaden mellan resan nu och den förra sommaren är att jag nu seriöst överväger att rocka ett par speedos precis som den där vältränade italienaren gjorde när han kom gående på stranden och kastade en skugga över min viktnedgångska kämpainsats. Den här gången är det min tur att kanske inte kasta en skugga men iallafall blända någon med min kritvita hy och vältränade bringa. 
Jag har tillslut kommit till ro, jag gjorde processen svårare än den egentligen var vilket många redan varit inne på. 

Här sitter jag nu och blickar ut över en stressig industrilokal med berg av jobb att göra men det rör mig inte ryggen, jag har ett annat berg att bestiga, nämligen det som leder till staden på klipporna. 

Santorini min vän, vi ses snart igen!

Det Santorinska Dilemmat

Tre timmar och tjugo minuter bort finner vi denna pärla i Medelhavet kanske mest känd från fotografier på den vita staden Fira. Men Santorini är mer än så.
I direkt anslutning till Medelhavet ligger staden Kamari belägen på öns nordöstra delar. Kamari kanske mest känt för att husera och kurera svärmor Ewa och hennes man Lars åtta veckor varje sommar.

”här kan du äta allt från grekisk sallad, eller som det lokalt heter sallad..”

Kamari är en idyllisk småstad full med härliga greker och mindre härliga turister. Längst promenaden vid stranden duggar restaurangerna tätt, här kan du äta allt från grekisk sallad, eller som det lokalt heter sallad, till sushi. Jag rekommenderar restaurang Atmosphere och deras sallad, passa på att ta en kyckling souvlaki med pommes frites vid sidan om och dela maträtterna mellan dig och din resekamrat. Missa inte att lära känna den trevligt tillbakadragna hovmästaren George som helt plötsligt kan dyka upp med en öl i högsta hugg som han vill dela med dig.
Mellan alkoholintagen kan man med fördel ligga i en solbädd på stranden och varva med ett dopp i det 28 gradiga vattnet när hettan blir för outhärdlig.

”..kärleksfulla stämningen som uppstår när man bär sin älskling på höften..”

Några tips på vägen

wp-1472063432608.jpg
En bra kille njuter på stranden

En solbädd kostar 10€ för en dag men är kostnadsfri om man har förmånen att känna Ewa.

Stranden och botten består av stenar som trots sin rundade form formgivna av havet är obekväma men framförallt varma att gå på, så se därför till att införskaffa något att ha på fötterna. Strandskor finns att köpa i en av alla små butiker som finns utspridda runt om på esplanaden.

Väl i vattnet så missa inte den härliga kärleksfullt stämningen som uppstår när man bär sin älskling på höften och vandrar runt i midjehögt vatten.

Och glöm för guds skull inte att smörja in dig ordentligt med solskydd då solen inte visar någon nåd och du snabbt kan bränna dig.

 

”De lugnande och helanda egenskaperna..”

Så vad väntar ni på egentligen, unna er själva en semester på Medelhavets pärla och förstå varför denna idyll är Ewa och Lasses andra hem. Även om jag bara  var nere i tre dagar sist förstod jag det direkt. De lugnande och helanda egenskaperna ön besitter är på mer än ett sätt oemotståndliga.

Mot oändligheten och vidare