Experimentell sömn.

Utlottningen av boken är genomförd och vinnaren är kontaktad, tack alla ni som deltagit. Förhoppningsvis kommer det mer böcker som kan lottas ut i framtiden!


Det finns något i sömnen jag valt att tappa bort till förmån för det något rockiga i att vara trött. Det där underliggande rebelliska i att bara ha sovit ett par timmar när forskningen visar att det tvådubbla vore bäst.
Om jag inte kan vara fulländad så är fullständigt förstörd ett fullgott alternativ, eller?

Ja du Glen Snoddas, när det kommer till att finna ursäkter är du en mäster av ditt skrå.

Min sambo är en klok kvinna även om hon ibland vägrar erkänna det själv.
Något med självbild och sådant ni vet.

I sitt sökande efter visdom har hon trillat ner i sömnens puttrande kunskapsgryta och förkovrat sig till den grad att jag blivit sekundärsmart. Vilket en kan stoltsera med när man lever i tvåsamhet och kollektivismen kommit att innefatta bland annat;
Det kollektiva minnet, den kollektiva kunskapen, det kollektivt ansvaret och den kollektiva garderoben för att nämna några.

Är jag faktaresistent?

Det korta svaret är nej, inte alls.

Är jag faktaselektiv?

Till hundra procent.

Min vackra sambo sprider främst kunskap kring sömnens initiala fas, den om att komma ner i varv och kunna somna effektiv.
Det innefattar motion, kost och framförallt att lägga ifrån sig sådant med skärm så att de inte kan nås från sängen.
Jag tycker om att ta del av information och har svårt för att acceptera det sistnämnda knepet med att lägga ifrån sig mobilen och stänga av tvn, det låter helt enkelt tråkigt även om det kommer göra underverk med min sömn.

För att slippa hantera insomningsfasens spörsmål har jag därför valt att fokusera på innovativa lösningar för att vakna bättre/lättare.
Rent konkret innebär det att jag har kopplat upp vår surfplatta mot vår bluetooth högtalare och ställt ett alarm på SR play appen för att vakna till P1 om morgnarna.
Vid sidan av det har vi efter mycket om och men till slut unnat oss själva ett startpaket med smarta led-lampor som ersatt våra gamla dumma i taklamporna.

Fråga när jag somnade i natt och jag svarar runt två halv tre. Fråga hur jag vaknade och jag slutar mina ögon och mmm:ar högt innan jag svarar som på moln.

Moln av tidsinställd soluppgång och ljudet av ett eko av ekot.

Jag ska nog lyssna till min sambo ändå. Ikväll ska jag försöka läsa mig till sömns i våra batikfärgade lakan från Ikea och sluta försöka vara cool. Tror du att du är tuff eller?

Giftigt Glen, Det här är en lista.

Efter att ha behövt göra vissa eftergifter och frångå min annars kompromisslösa politik tänkte jag ta tillfället i akt att tala om gifter och andra sätt att berika vardagen. Det kommer bli en salig blandning smaker men förhoppningsvis gifter det sig tillslut i munnen när inlägget väl inmundigas.

Hemgift.
Ingift.
Utgift.
Avgift. 
Gifflar.

Och nu inser jag att jag läser allt för lite för att kunna stoltsera med ett välutvecklat vokabulär för mina ord som innehåller gift har tagit slut.
Men gråt inte över spilld mjölk, jag ska nämligen mjölka avgiftskon precis som avgiftsbönderna mjölkat mig på pengar sedan jag valde att anmäla mitt tv innehav. 

Om jag säger Public service, vad säger ni då? 

När jag är så pass härlig att jag betalar min tv-avgift så blir jag extra glad när SVT och SR är härliga nog att servera mig program som faller mig precis i smaken. 
Delad glädje är dubbel glädje så här kommer mina nuvarande glädjeämnen presenterade i en lista utan ordning.

• Konstdeckarna. Min absoluta favorit just nu. För att ta reda på om det är något för dig kan du ställa dig själv två enkla frågor. 

Gillar du konst och gillar du deckare?

Om du svarar ja på någon eller bägge frågorna så kommer du tycka om konstdeckarna. Om du svarar nej på bägge frågorna tycker jag ändå du ska ge programmet en chans, det är värt det!

Den engelska titeln är mer beskrivande av programmets egentliga innehåll, Fake or Fortune. Förfalskning eller förmögenhet borde således blivit den svenska titeln men tråkigt nog för SVT är jag inte anställd där.

• Arvinge okänd. För att ta reda på om du programmet är något för dig kan du ställa dig själv två enkla frågor. 

Gillar du arvingarna och gillar du det okända?

En trevlig timme som kastar en in i bortgångna människors liv i jakt på någon potentiell arvinge. På ett respektfullt sätt och i ett lagom tempo presenteras spännande människoöden och en historia som tar vid där ett liv slutat byggs under programmet på med ny fakta från lika delar dåtid som nutid.

När de ovanstående programmen återfinns i tablån vet jag inte och tänker  inte heller ta reda på. Om man är intresserad finns programmen att se på Svt play och har man en smart-tv eller en chromecast är det precis som om man såg på vanlig tv. Teknikens under!

Vi går vidare till SR avdelningen av det här inlägget och samma princip gäller här som på SVT avdelningen. Jag vet inte när programmen sänds och det gör ingenting då de lyckligtvis återfinns som podcasts.

• P3 Dokumentär, den ständiga ettan när det kommer till radiodokumentärer. Välproducerat och berör allt som oftast intressanta ämnen men absolut inte alltid. Jag lyssnar trots det varje vecka för även i de minst intressanta ämnena finns det något att lära sig.

• Stil i P1. Som den modebloggare jag är vore det tjänstefel att inte tipsa om modepoddarnas motsvarighet till min blogg sett till kvalitét och uttömmande reportage från modevärlden. 
Kommer ut som podd på fredagar runt klockan 10.00 och är ett välkommet inslag under fredagar som aldrig verkar slå 17.00 och hemgång.

Vilken härlig lista från en fashionista som jag va? Jag är för lat för att länka till de tips jag tipsat om men den som söker den finner och innan ni försvinner från det här inlägget så dela gärna med er av era favoriter bland det avgiftsbelagda material som SVT och SR besitter.

Giftigt Glen!

Dr. Livingstone, I presume

africa-tanzania-migration-1-sunset

Ditt rop skar genom luften, överröstade den dova motivationshöjande musiken och landade till slut hos mig för analys.
Vad var det för ett rop frågade jag mig själv samtidigt som jag såg svaret komma gåendes mot mig. Han skrek till igen, högt, samtidigt slog han sig själv över bröstet i sin egen takt. Där och då existerade ingen värld bortom den han byggt upp inom sig själv. Jag fann mig själv frågande varför denna gestalt som stod framför mig skrek och slog sig över bröstet så frenetiskt, det var som om, som om han plötsligt blivit påmind om en nära släktings tragiska bortgång och att all den sorg han försökt trycka undan smärtsamt sköljde över honom.

Harambe! Jag har funnit det.

När molnen skingrat sig såg jag plötsligt allt så klart. Såklart det var Harambes plötsliga bortgång som berörde individen framför mig så djupt och smärtsamt. Jag kunde inte längre se honom som ett störningsmoment, han hade drabbats av den sorg som infinner sig när en artfrände går ett tragiskt öde till mötes. Den stackaren.

Hold your horses, han var uppenbarligen ingen apa, sitt djuriska beteende till trots. Han var och är en av oss, en vanlig människa. Det måste vara något annat som driver honom.

Vidare in på passet förstod jag hans egentliga mål med skrikandet och bröstbankandet. Det var ett rop på uppmärksamhet. Han tog plats vid en maskin framför den motionscykel jag själv satt på och började köra igång sin tilltänkta träningsrutin, högljudda stön hördes från hans håll gång efter annan. Varje gång han gjort klart sina reps vände han sig om och sökte svar, han sökte någon och det var min blick han fann. Som om den var det som gav hans existens på jorden mening, att min blick skulle bekräfta hans förträfflighet. Och visst såg jag honom, jag hade sett honom från första stunden jag klev genom ytterdörren in på gymmet. Han synade mig då från topp till tå och tycktes jämföra min muskelmassa mot sin egen för att placera mig på en skala över hur stort hot jag var mot hans ställning som silverrygg på gymmet.
Det var inte bara därför jag såg honom, inte heller bara för hans uppseendeväckande längd eller det nonchalanta sätt han tagit på sig sina hörlurar halvvägs över huvudet. Framförallt hade jag sett honom på grund av hans något egensinniga val av byxor, ett par ljusgrå byxor i sweatpants stuk.

Det dröjde inte länge innan byxorna långsamt skiftade färg i dalgången mellan hans skinkor till berg.  Jag valde att se symboliken i det hela. Torrperioden som rått på savannen byxorna symboliserade fick åter igen sitt torrlagda landskap bevattnat av en aldrig sinande regnperiod. Floder översvämmades och spred ut sig till de mest avlägsna av ställen och gav med det möjlighet för nytt liv att ta form. Om de bara vetat på 1800-talet att Nilens egentliga källa var att finna inom en alphahanne i Stockholm hade Speke och Burton aldrig behövt kämpa sig genom otaliga mil av ogästvänliga djungel på den afrikanska kontinenten. Beaktansvärt.

 

Det jag försöker säga är att jag inte uppskattar när folk söker uppmärksamhet från mig när jag tar i som mest på gymmet. Jag är inte där för att bekräfta dig, jag är där för att folk ska bekräfta mig. Eller hur det nu är med den saken.

Det Podcastiska Dilemmat

​Jag ville spela in en podcast så jag spelade in en egen som vid inspelnings ögonblicket kändes trendsättande bra.
Det som då var ett skönt samtal mellan mig och en gäst under en mjuk berusning fick mig i efterhand att vilja krypa upp i mammas vagina igen. 

”..ställa mig på alla fyra framför spisen med huvudet i ugnen.”

När jag lyssnade igenom materialet vid klippning satt jag och svettades av skam. Jag knöt näven hårt i täcket och försökte genomlida de timslånga samtalen utan att bryta ihop och ställa mig på alla fyra framför spisen med huvudet i ugnen.

”Fyfan säger jag bara.”

Gästerna levererade alltid till 100% och ska inte ta del av min skam. Men det jag själv presterade? Hårresande dåligt. Krystade försök att vara en skön lättsam radioprofil som desperat försökte komma med geniala sägningar och analyser med underfundig ton. Fyfan säger jag bara.

”Jag har en blogg nu istället.”


Ni vet den där känslan när man står i duschen och kommer på något pinsamt man sagt tidigare i livet och en rysning skickas genom kroppen samtidigt som man står och skriker ut sin avsky mot sig själv. Tänk er den känslan konstant flera timmar i sträck.
Jag har en blogg nu istället.