Regeringskrisen – Har aldrig mått bättre.

unnningirl
Foto: https://www.instagram.com/britafilippa/

Över 120 dagar utan att regeringsfrågan har blivit löst och jag inser att jag sällan mått bättre än nu. För vad har en för incitament att lägga energi på att beklaga sig över beslut som går stick i stäv med sin egen uppfattning kring hur ett land borde drivas när inte ens beslutet kring vem som ska styra landet är fattat.

Jag är numera än mer säker på att min röst, i ett val som inte bekom mig och som resulterade i ett utfall som inte berört mig, var en röst jag kommer att ha svårare och svårare att motivera göra hörd i framtiden.
Vad är det egentligen för fel på anarki när allt kommer omkring och varför skulle inte jag ha förmågan att forma mitt samhälle så som jag önskade det?
Självklart är felet alla andra förstås, hur skulle jag kunna lita på att de gav sig hän att få mitt drömsamhälle att bli verklighet?

Det kanske är bra att jag anpassar mig efter samhället och inte samhället efter mig trots allt. Jag vet ingenting om hur ett land ska styras och det verkar vara så att allt sitter ihop på ett sådant vis att fjärilseffekten är en underdrift.

Att jag vill ha sex

 

clowdieboy

timmars arbetsdag vet nog alla vid det här laget. Det hade jag kunnat rösta för om något. Fast så har jag ju redan löst den frågan på ett personligt plan. Jag kanske ska rösta för skattesänkningar, samtidigt har jag aldrig brytt mig om hur mycket jag skattar. Så vitt jag vet kanske jag borde skatta mer?

Fast samtidigt,

vad får jag för det?

Nu ser regeringsfrågan ut att lösa sig inom kort och då återstår väl egentligen bara frågan om min personliga högkonjunktur är kopplad till regeringen eller inte.

(här kan ett skämt om att min sambo är min egentliga regering och direkt kopplad till delar av mitt välbefinnande infogas av läsaren, jag själv avböjer.)

Låt oss aldrig mer tala om politik. 

Jag har slutat vara rädd för det okända och börjat utmana mig själv genom att testa på nya saker här i livet.

Ikväll har jag sett på partiledardebatten. 

Och vad ska jag göra med all den nya fakta jag har fått serverad till mig ikväll? Ska jag ta med den till vallokalerna i september och noga överväga vad jag stoppar för valsedel i mitt valkuvert innan jag stoppar ner det i valurnan innan jag går hem och ser på valvakan och får reda på valresultatet? 

Valresultatet kommer jag garanterat hålla koll på, valvakan kommer jag absolut se, valurnan kommer få mitt kuvert i sig men om kuvertet innehåller någon valsedel är jag inte lika övertygad om. 

Vad ska jag rösta på? 

Jag gjorde för ett tag sedan ett sådant där test på internet som ska peka på vilket parti som är bäst lämpat för mig baserat på de 200 frågor jag var tvungen att svara på. Glad i hågen satt jag och bockade i det bästa bland de sämsta svarsalternativen och kände hur glädjen fyllde mig när jag äntligen skulle få svar på vilket parti som egentligen gällde för mig. 

En timme senare satt jag storögt framför svarsresultatet med hakan i tangentbordet. Kunde det jag såg på skärmen verkligen stämma? Kunde det verkligen vara så illa? Vad hade jag gjort? Vad hade jag svarat fel på? Hade jag svarat helt ärligt på alla frågor? 

Spännande stämningen etablerad, läsarna väntar förväntansfullt på svaret med andan i halsgropen. Dags att ge dem det förlösande svaret, vad var det egentligen jag såg där på skärmen framför mig? 

Det svar jag fick var att socialdemokraterna var partiet för mig. 

Det är väl inte så farligt? 

Nej det är inte så farligt.

Det jag grämer mig över är den procentsats som presenterades innan varje föreslaget parti och att det skiljde så lite mellan alla partier. 

Socialdemokraterna hamnade runt 18 % 

Moderaterna på runt 17%

Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna strax där efter på precis samma procent. 

Liberalerna, Centern och miljöpartiet inte långt efter. 
Sist hamnade Kristdemokraterna. 

Kunde jag inte få ett ordentligt resultat som svar i alla fall? Vad ska jag göra med det här vaga resultatet?  Vad ska jag som konservativt miljömedveten liberalt borgerlig socialdemokrat med öppet hjärta bakom stängda gränser med egenföretagandet i åtanke som vill höja samt sänka skatten och samtidigt stärka och försvaga staten rösta på? 

Någonstans här i bakhuvet finns också ett växande politikerförakt och ett vill man ha något gjort får man göra det själv tänk. 

Jag kanske ska rösta på mig själv? Inför ett skolval i grundskolan startade jag faktiskt ett eget parti, Glen the Man partiet vars viktigaste och enda fråga rörde hur vida det var okej att äta äpplen från ett träd som växte på privatmark så länge grenen man tog äpplena ifrån hängde över staketet och således befann sig på allmän mark. Jag rönte inga större framgångar det valet och begravde min politikerkarriär utan att ha fått en enda röst. 

Som tur är är det relativt långt kvar till nästa val även om det aldrig varit närmre än just nu. Jag kanske låter mig övertygas av något parti på vägen. Det parti som delar ut mest frukostpåsar eller andra gratisprodukter utanför min tunnelbanastation kommer att ligga bäst till när jag väl ska göra mitt val i september. Alla har vi någon fråga vi brinner extra mycket för och i mitt fall är det just gratis frukostar som väcker störst engagemang. Kom ihåg allihopa att det finns inga gratis luncher men en gratis frukost går fortfarande att få tag på om man är beredd att ge ifrån sig sin röst. 

Glen Snoddas – Politisk vilde, inte vild politiker.

Giftigt Glen, Det här är en lista.

Efter att ha behövt göra vissa eftergifter och frångå min annars kompromisslösa politik tänkte jag ta tillfället i akt att tala om gifter och andra sätt att berika vardagen. Det kommer bli en salig blandning smaker men förhoppningsvis gifter det sig tillslut i munnen när inlägget väl inmundigas.

Hemgift.
Ingift.
Utgift.
Avgift. 
Gifflar.

Och nu inser jag att jag läser allt för lite för att kunna stoltsera med ett välutvecklat vokabulär för mina ord som innehåller gift har tagit slut.
Men gråt inte över spilld mjölk, jag ska nämligen mjölka avgiftskon precis som avgiftsbönderna mjölkat mig på pengar sedan jag valde att anmäla mitt tv innehav. 

Om jag säger Public service, vad säger ni då? 

När jag är så pass härlig att jag betalar min tv-avgift så blir jag extra glad när SVT och SR är härliga nog att servera mig program som faller mig precis i smaken. 
Delad glädje är dubbel glädje så här kommer mina nuvarande glädjeämnen presenterade i en lista utan ordning.

• Konstdeckarna. Min absoluta favorit just nu. För att ta reda på om det är något för dig kan du ställa dig själv två enkla frågor. 

Gillar du konst och gillar du deckare?

Om du svarar ja på någon eller bägge frågorna så kommer du tycka om konstdeckarna. Om du svarar nej på bägge frågorna tycker jag ändå du ska ge programmet en chans, det är värt det!

Den engelska titeln är mer beskrivande av programmets egentliga innehåll, Fake or Fortune. Förfalskning eller förmögenhet borde således blivit den svenska titeln men tråkigt nog för SVT är jag inte anställd där.

• Arvinge okänd. För att ta reda på om du programmet är något för dig kan du ställa dig själv två enkla frågor. 

Gillar du arvingarna och gillar du det okända?

En trevlig timme som kastar en in i bortgångna människors liv i jakt på någon potentiell arvinge. På ett respektfullt sätt och i ett lagom tempo presenteras spännande människoöden och en historia som tar vid där ett liv slutat byggs under programmet på med ny fakta från lika delar dåtid som nutid.

När de ovanstående programmen återfinns i tablån vet jag inte och tänker  inte heller ta reda på. Om man är intresserad finns programmen att se på Svt play och har man en smart-tv eller en chromecast är det precis som om man såg på vanlig tv. Teknikens under!

Vi går vidare till SR avdelningen av det här inlägget och samma princip gäller här som på SVT avdelningen. Jag vet inte när programmen sänds och det gör ingenting då de lyckligtvis återfinns som podcasts.

• P3 Dokumentär, den ständiga ettan när det kommer till radiodokumentärer. Välproducerat och berör allt som oftast intressanta ämnen men absolut inte alltid. Jag lyssnar trots det varje vecka för även i de minst intressanta ämnena finns det något att lära sig.

• Stil i P1. Som den modebloggare jag är vore det tjänstefel att inte tipsa om modepoddarnas motsvarighet till min blogg sett till kvalitét och uttömmande reportage från modevärlden. 
Kommer ut som podd på fredagar runt klockan 10.00 och är ett välkommet inslag under fredagar som aldrig verkar slå 17.00 och hemgång.

Vilken härlig lista från en fashionista som jag va? Jag är för lat för att länka till de tips jag tipsat om men den som söker den finner och innan ni försvinner från det här inlägget så dela gärna med er av era favoriter bland det avgiftsbelagda material som SVT och SR besitter.

Giftigt Glen!

Omsorgsfullt utvalda accessoarer.


​Jag har något överraskande gått och blivit med tygpåse trots att dess symbolvärde går stick i stäv med min egentliga image. 

I dessa varma tider när antal fickor kraftigt reducerats till att bestå av de fåtal som återfinns på mina byxor behövde jag skaffa mig en kompletterande förvaring för att bära med mig mina attiraljer. 

Då får man dagtinga med sin image och fatta ett beslut även om alla alternativ är dåliga. 
Alternativen var egentligen bara två, manbag eller tygpåse.
En kille från orten eller en kille utan ryggrad.
Jag anser mig själv vara den som tog manbagen till Sverige och det gjorde jag redan för åtta år sedan. Det grämer mig att dess potential har kidnappats och hålls fången av folk som använder den som en markör för droghandel. Min ursprungs idé var något betydligt mer helylle och sympatiskt, en perfekt brygga mellan det lekfulla och det stilsäkra. 

En accessoar för den medvetne mannen som insett hur praktiskt det är att bära sina saker i en liten väska hängandes i en rem från ena axeln.
Eftersom jag inte beblandar mig med droger och inte vill framstå som någon som gör det heller faller manbagen tyvärr bort. Jag tror inte jag besitter tillräcklig genomslagskraft för att etablera min egna tolkning av plagget.

Tygpåsen är å andra sidan något helt annat. Den symboliserar att bäraren anser sig själv vara ”woke” och gärna vill att andra ska veta det. Röstar på Miljöpartiet, äter veganskt och ekologiskt, bär ett tummat ex av ”alla borde vara feminister” i sin påse tillsammans med en påbörjad stickning och en minidiscspelare från slutet av 90-talet eftersom det är dumt att köpa något nytt när det gamla ännu inte gått sönder.

I mångt och mycket är jag nog en tygpåsekille men att ta steget och erkänna det är att gå för långt, sju helsike för långt. 

Jag sympatiserar med mycket av de åsikter som ryms inom tygpåsens gränser men har en kylig inställning till att låta det jag bär få symbolisera vart jag står. 

Jag väljer tygpåsen men bär den på mitt eget sätt och fyller den med allehanda attiraljer som får mig att framstå som en machoman och badboy.
Eller gör jag det? Det som återfinns i min påse är en sak mellan mig och dem som fått privilegiet att få se ner i den.
Hemlighetsfull personlighet etablerad och lämnar läsarna med ett sug om att få veta mer om den mystiska personen bakom bloggen Glen Snoddas. Snyggt!

Nobels fredspris – Äntligen

Ännu ett år har gått, ännu ett år utan att det är mitt namn som tillkännages vid ceremonin. Om det inte vore för norrmännens oförmåga att se det lilla i det stora hade jag varit vän och bekant med ett flertalet vinnare av det mest nobla av pris, Nobels fredspris. 

Men det är så att vi som aldrig gör något aldrig heller kommer vara de som får något för det. 

Vart är priset till alla vi som bara är, som accepterar oss själva och andra som de är, som är uppfostrade, stillsamma, lugna, öppna, lyhörda, trevliga, hövliga och som inte utövar våld eller på annat sätt försöker övertala andra att ens egna åsikter är de rätta. 

Vi som är en bra kille, en bra tjej, en bra människa eller en bra vad som helst egentligen. Det är många som är som vi och det är tack vare oss som inte väljer sida och sållar oss till de som skriker högst och utmålar de andra som fiender tåget rullar framåt. Vi är den breda massan och fan vad bra vi är på att bara vara. Om alla hade varit som oss hade världen sett underbar ut. 

Så till alla er som känner igen sig i beskrivningen vill jag tilldela det fredspris som ni förtjänar. Jag gratulerar.