Min senaste identitet

 

Jag har funnit ett nytt intresse som jag inför mig själv kommer låta stå för hela förklaringen kring vem jag är en tid framöver. För sådana är vi väl alla till och från när vi funnit en ny hobby som kan knytas till vår karaktär och bidra till en stor del av vår förmodade identitet.

Min nya hobby stavas antikviteter.

Kort fakta om antikviteter:

Begreppet antikviteter innefattar allt som står att finna i butiker där priserna aldrig är fasta och en vis prutmån går att tillämpa. Om det i Sverige är sedvanligt att diskutera priset har jag faktiskt ingen aning om, det är bara något jag tagit för givet efter att ha sett ett flertal tv-program från utlandet där alla priser tycks vara förhandlingsbara. Vilket också är devisen jag själv arbetar efter till min flickväns stora förtret men om en önskar definiera ett begrepp får en ibland vara beredd att ses på som en galning innan folk förstår varthän det barkar.

 

Stolen

 

Vårt senaste tillskott till hemmet är så också givetvis en antikvitet. En skrivbordsstol med utgångspris på 500kr som jag lyckades förhandla ner till 400 kr även om kvinnan i butiken var fast besluten om att svaret på min charmiga fråga ”jag har sett en massa tv-program om antikviteter och där frågar de alltid vad som är butiksinnehavarens bästa pris, så vad är ditt bästa pris?” var 450 kr.

När Glen är redo att vända på klacken och gå brukar många vara beredda att tumma på sina ideal för att han ska stanna kvar.

 

Nästa vecka är det turligt nog också antikmässa här i Stockholm och ni gissade rätt, jag kommer vara på plats med fickorna fulla av pengar redo att vända på klackar och helt ogenerat pruta på även de mest överkomliga priserna. För om priserna är fasta, är det då verkligen en antikmässa en är på och inte ett skönmålat ICA-Maxi?

 

Outfit

 

Annars har jag spenderat dagen på Djurgården i ett försök att ta mig in på konsthall vilket har mötts av motstånd från dels en alldeles för lång kö på Liljevalchs och en hutlös hög entréavgift borta hos Prins Eugen. Så istället för att insupa kultur har vi passat på att bada i vårsol och drunkna i friska vindar.

Rent stilmässigt valde jag att gå för outfiten ”Konstnär som inte fått något av alla de stipendier han sökt och som efter sju försök fortfarande inte fått med ett verk på vårsalongen” vilket hade passat in bra på Liljevalchs, bland mångfalden av likasinnade som fortfarande väntar på sitt stora genombrott.

Vilket jag inte gör, eftersom jag inte är konstnär.

Utan en aspirerande författare med saker i görningen.

En Designers Uppväxt.

Den förbjudna romansen, jag vet att det är fel men den eggande känslan låter mig inte komma undan så lätt. Jag vill, om än bara för ett kort ögonblick vara i dig. Du är ingeting och allting för mig och du berör mig som en fjäderlätt kittlig över ögonlocken.
Jag ser dig fastän jag blundar. Jag känner din beröring mot min trånande hud och jag anar hur du och jag skulle få våra skilda världar att gå samman i en pulserande rörelse på väg mot samma mål.

Om jag bara vågade ta steget ut från mig själv och in i dig, om, tänk om, jag kan inte, jag vill inte, jag måste och jag längtar. Fantasin om dig omfamnar mig. De säger att du inte är värd det men vad vet de om oss egentligen, vad vet de om förbjuden kärlek och obegränsad attraktion? Jag vet allt om vad de kallar kärleken ty jag lever mitt i den, om än, bara för en kväll. 


Hej, hallå. Innan jag gör flickvännen förvirrad, svärföräldrar förtvivlade och föräldrar förbryllade kommer här förklaringen. Jag talar om den attraktion man kan känna inför plagget som för en kväll kan förflytta berg med tro hopp och lite jävlar anamma. Plagget som är lika stiligt och fult så att klockorna stannar. Men just den kvällen är det helt rätt, den sticker i ögonen hos allmänheten, väcker uppståndelse och för varje ifrågasättande blick som kastas mot dig växer paradoxalt nog din självkänsla. 

Du hade rätt trots allt, det är historien som kommer ge dig rätt även om du där och då står mitt uppe i en kritikerstorm. Du klappar dig själv på axlen väl medveten om vad alla motivationscitat du sett passera förbi i ditt socialamedieflöde har sagt åt dig skulle hända när du väl stod på toppen, att det blåser det mer där än på marken.

Det ovannämnda plagget äger jag nu och jag har gjort det själv. Förbluffad över den skicklighet som krävdes för att klippa och limma i / på tyg bytte jag inriktning. Jag har ju gjort i ordning några filer för tryck och jag har tillslut gjort slag i slak och tagit mitt vältränade hockeyarsel som suttit hemma och tryckt till ett tryckeri och tryckt mig en tröja under tryckt stämning. Och med det fann jag äntligen den platform jag sökt så länge, ett sätt att skapa mina egna statementpieces. 

Så en designer som gått i barndom har precis tagit klivet in i puberteten och snart ska han ta på sig en alldeles för stor kostym och ta studenten, förhoppningsvis väl förberedd för att axla rollen som en designer i det ansvarstyngda vuxenlivet.

Syr ihop mina drömmar

Jag fick ett MVG i syslöjd men jag kan inte sy, jag kan inte sticka och jag kan inte nåla. Jag har en vision och jag har en idé, jag har en gammal härlig Husqvarna på vinden men ingen ateljé. 

Nog om det och vidare till mina brister, ingen gillar skryt.

Jag vill sy fast bokstäver utklippta ur ett luddigt/ludet tyg och sy fast på en tröja av modell sweatshirt. Bokstäverna måste ha lite attityd och ryggrad för att bygga ut något från tröjan men tyger är för mig förknippat med slapphet och ryggradslöshet. Så hur får jag ett slappt tyg att blir styvt, vad finns det för tyger som är ludna och hur syr man fast en bokstav i en tröja? 

Hinder hinder och åter hinder som hindrar mig från att ta steget ut i modevärlden…. De fyra punkterna påvisar min skepsis till att modevärlden skulle stå för mina fötter bara jag lär mig sy fast bokstäver på en tröja. 


Mitt andra huvudbry är att jag vill arbeta paljetter på en tröja men jag förstår inte hur paljetter fungerar. Är det så pass illa att varje liten paljett ska sys fast för sig? Det låter orimligt och som en omöjlig uppgift för mig och mina korvfingrar att lösa. Jag famlar i mörkret utan en aning om hur jag ska hitta ut. Kan man stryka fast paljetter på något vis? Limma fast dem? Finns det någon paljett-på-syare att anlita för att genomföra min idé och kan en sådan arbeta för en symbolisk summa på 125 kr och en stor mängd uppskattning?

Löser jag de här nötterna så står modevärlden för mina fötter…. Nu tänker jag inte be om ursäkt för mig själv igen, paljetter är en gräddfil till de fina modeveckorna och modestäderna. Paljetter är disco och disco är highfashion, Alcazar.

Framför spegeln är allting hårresande.

 
Nu får du ta och kamma dig säger jag till mig själv varje morgon när jag står framför badrumsspegeln.

Det har gått ett år sedan jag ”skaffade” hår igen efter 14 år som snaggad och jag är glad att jag låtit håret få växa och ta plats i mitt liv igen även fast jag fortfarande inte riktigt är bekväm med det. 


Vi är som två helt olika men lika försiktiga personer som tvingats ihop under ett grupparbete i skolan och vi försöker lära känna varandra för att se om vi har några liknande intressen som vi kan bygga grunden av vår relation på. 
Det är ett stadium vi fortfarande inte lämnat.

Det är klart vi undrar vem det egentligen är som ska ta kommando över vår situation som planlöst driver omkring utan varken mening eller mål. Om någon utomstående frågar hur det egentligen går för oss tittar vi bara på varandra med ett snett leende och klappande händer.

Trots det ifrågasätter vi aldrig varandra, det är vi för försiktiga för. Vi arbetar istället i skift utan att någon gång riktigt prata med varandra och hitta ett gemensamt mål. Håret är som mest aktiv på nattetid då det stöter och blöter olika idéer, gnuggar sina geniknölar och drar sig i håret när det inte kommer på någon idé tillräckligt bra att bygga vidare på. Jag har aldrigt riktigt förstått dess vision när jag väl vaknar och ska ta vid där det slutat, det spretar åt alla håll och kanter milt uttryckt.

Men jag har ett ansvar att se till att arbetet går vidare så jag kavlar upp ärmarna och drar handlingskraftigt en  hand genom håret och börjar formge det svarta hål till hår jag har. Oavsett hur mycket onaturlig gelé eller vax jag drar i håret försvinner dess formidabla formande egenskaper och jag står där med en frisyr som spretar lika mycket som visionerna om hur den ska se ut.

Den enda skillnaden mot hur nattskiftet valt att forma frisyren och det formspråk jag själv valt är att håret också ser fett ut. Inte fett som i ungdomligt fett, utan fett som i den egentliga betydelsen, fet. 
Jag och nattskiftet, två amatörer av samma skrot och korn.

 

Där någonstans finner vi också den respekt jag och håret har byggt upp för respektives gedigna arbetsinsats och i den förstår vi att det är bäst att kompromissa för att inte skapa konflikt.
 
Även om det lämnar efter sig en frisyr som liknar just en konfliktzon.

Vad gör väl det, att rätt storlek inte är någon lek?

​Där står jag mellan samma gamla alternativ igen, small eller medium

Jag vill åt en mer slimmad look, alltså small, men vet att om jag går på det alternativet är jag bara en måltid ifrån medium. 

Om det inte vore för att min akilleshäl suttit på mage och bröst hade jag varit mer än nöjd. Tyvärr får man aldrig vara just riktigt nöjd. Det är en aning knepigt att alla ”vara-ur-form-tecken” sätter sig just vid dessa ovannämda regioner. Än knepigare blir det när ens armar är perfekt långa för en tröja i storlek small men ens bröst är för stort och så fort man får på sig en tröja som passar perfekt över bröstet har man istället en armavdelning med ett aldrig sinande överskott av tyg.

Med vetskapen om att small förmodligen kommer sitta som ett korvskin runt min ännu inte helt tonad bringa och bröst beställde jag ändå en tröja i Small igår. Jag fick feeling och trodde på mig själv, visst kan jag som gått en vecka på gym sätta mig över de snäva ramar och riktlinjer storlekarna förhåller sig inom.
 Jag bestämmer om jag får plats i tröjan och inte tröjan som bestämmer om den får plats på mig. 

Länk

Det Modiska Dilemmat

”Slätstruket på rätt sätt.”


Stilmässigt vet jag inte hur jag skulle definiera mig själv. Då jag inte brinner för något annat än mig själv och vissa relationer går mina ställningstaganden inte att se i mitt val av kläder. Eller så är det precis vad det gör, lite av allt och inget som sticker ut. Slätstruket på rätt sätt.

Förmodligen har jag gjort ett antal snedsteg genom åren men förhoppningsvis också några ordentliga toppar.

”betalt för att vara deras posterboy”


I dagsläget är jag en vandrande reklampelare för H&M vilket jag inte har något emot, men jag hade gärna fått betalt för att vara deras posterboy och inte som nu, betala. Det finns alltså en dissonans mellan min dröm och H&Ms verklighet. Ett sponsoravtal med h&m hade vart ett tydligt steg i minska avståndet oss emellan så jag får mejla dem och sälja in mig själv.

”Folk vänder sig inte om när jag går förbi”


Jag är en subtil varelse med ett suggestivt uttryck i en sublim värld och där tog alla mina svåra ord på S slut. Folk vänder sig inte om när jag går förbi, de går över gatan innan de hunnit möta mig. Jag går över lik för att vara unikt olik alla andra likgiltiga moderiktiga människor som i liknande estetik liksom gör allt för att likna varandra tillika någon känd förebild.

Jag följer inga trender, jag sätter dem, Glen ”trendsättaren” Snoddas.

Fast ska vi vara helt ärlig köper jag bara sådant min flickvän säger åt mig att köpa men hur hade det sett ut om jag förklarade min framgång med att det är en kvinnas förtjänst? Hårresande.

Tills vi hörs igen,

Mot oändligheten och vidare