En annalkande galapremiär Del 2.

Det kom ett svar efter helgens ledighet.

Ett svar jag önskade skulle innehålla ett mer positivt besked innehöll istället det jag redan visste och hoppades kunna undgå. Jag måste nog tyvärr acceptera mitt öde, fast inte utan att först ha fått ge svar på svaret. Nedan följer således mitt svar.

Hej,
Tackar så hjärtligt för ditt svar.

Det vore av mig naivt att tro att den premiär som jag fått nys om via mina kanaler åsyftar den allmänna invigningen som inträffar på lördagen.

Lördagen.

Utanför de stängda portarna på lördagen kommer vi mycket riktigt finna de lottlösa som inte kan konkurrera med de som erhållit inbjudan och för vilka portarna står vidöppna redan under torsdagens evenemang.
Där utanför portarna på lördagen finner vi de som istället får konkurrera sinsemellan med tid och fysisk närvaro som enda valuta.
I en tid där pensionärsfattigdom enligt utsago ökar finns i den ihärdiga väntan ett sammanhang där just pensionärer har ett kapital som mångfaldt överträffar gemene mans. Att tro att jag står en chans mot våra pensionärer i en värld som definieras av först till kvarn och uthållighet är vackert, och jag tackar för förtroendet, men samtidigt hopplöst.
Jag har försökt få de bästa platserna under allsång på skansen vid ett flertal tillfällen bara för att gång på gång få se mig slagen av den äldre generationen, något jag också har anledning till att tro även kommer ske lördag den 13 oktober.

Min önskan att få hänga i nationalmuseum kommer således ersättas av ett behov av att hänga på låset. En mening som är värd att läsa mer än en gång.

Torsdagen.

Här känner jag mig en aning förbisedd, enligt min nyblivna sambo innehar jag just det som ni eftersöker då hon ofta talar om hur mångfunktionell jag är i många aspekter. Därför kan det finnas anledning till att misstänka att det ni söker hos era särskilt inbjudna gäster är egenskaper jag besitter.

Mina argument framstår säkert som något vänstervridna, att våra museum ska vara öppet för alla alltid, och jag förstår att det kan finnas en viss skepsis till att låta en vänstermänniska röra sig bland dignitärer. Jag ska erkänna att jag röstade på vänstern och att jag vid tillfällen, det är nämligen mer än en gång, har gått utanför slottet och skanderat ” Ockupera slottet, ett antal rum”. Jag är osäker på om det var 400 eller 800 rum som avsågs ockuperas, rent lingvistiskt anser jag själv att 800 rum ligger bättre i mun.
Som förmildrande omständigheter vill jag föra fram att jag trots min röst samtidigt kan känna att skattetrycket i vissa avseenden är allt för stort. Gällande min ramsa om att ockupera slottet vill jag framhäva att den episoden bäst kategoriseras under fliken ”Min ungdoms synder”. Och att jag möjligtvis lockades mer av sambatrummorna som ljöd i Vänsterpartiets 1 maj tåg än av den egentliga ståndpunkt som marscherades fram.
I dagsläget är jag något av en rojalist.

Som avslutning vill jag framföra min förståelse för evenemang likt det för särskilda gäster som går av stapeln torsdag den 11 oktober.
Det är klart att jag som kulturvän kan se de positiva aspekterna av ett marknadsföringsevenemang för att locka mer besökare och ge nationalmuseum ett redan berättigat existensberättigande.
Dock kan vi nog bägge två hålla med om att det vore tråkigt att vakna upp fredag den 12 oktober till bilderna av en gala-premiär-minglande Ben Mitkus med vetenskapen om att en själv inte fick vara där.

Om det nu är så att torsdagens event för mig är omöjligt att delta vid
(Jag har lekt med tanken hur omöjligt det vore om min pseudonym var Steffo Törnquist och inte Glen Snoddas)
Önskar jag att två bitar canapé och två glas äppelmust läggs undan för mig och min sambo att hämta upp på söndag den 14 oktober när vi väljer att besöka museet.

Tack igen för ditt svar, hoppas du får en fortsatt trevlig dag.

Mvh
Glen Snoddas

En annalkande galapremiär.

Ibland ser man sina drömmar vara på väg att glida en ur händerna och då gör man bäst i att göra sitt yttersta för att greppa dem igen. Sagt och gjort, jag skickade iväg följande mejl till Nationalmuseum och nu inväntar vi förväntansfullt deras svar. Trevlig helg.

 

GALA

Det har kommit till min vetskap att inbjudningarna till nypremiären av nationalmuseum har skickats ut. Hur jag fick ta del av denna information? Det räcker med att säga att någon talat vid sidan av mun och jag behöver inte gå närmare in på vem, samtidigt reagerar nog ingen överraskat om ett namn som Dick Harrison dyker upp bland de misstänkta.

Min personliga inbjudan har dessvärre ännu inte nått fram till mina händer, något som får mig att misstänka att postgången denna gång inte nått hela vägen fram till dörren. En annan del av mig, den mer illvilliga kan vi säga, påpekar samtidigt att det kan vara så att någon personlig inbjudan aldrig från början har skickats ut. Vilket får mig att skriva er detta email. Vanligtvis hade jag givetvis skickat er ett handskrivet brev men då en sida av mig ser på posten med en rimlig mängd misstänksamhet kommer här istället en digital variant.

Det är inte bara nationalmuseum som varit stängt för ombyggnad i fem år, det har även jag. Liksom nationalmuseum snart är redo att öppna upp igen är så även jag. Där tar nog våra likheter slut. Visst skulle en kunna argumentera för att jag liksom nationalmuseum är fylld av, och bär på, visioner och skapelser av andra människor. Dock känner jag att det argumentet bäst framförs av andra och inte mig själv.

Jag är kultur. I minsta fall rätt rolig. Kul är den del av ordet jag kan identifiera mig med. Tur. Inte alls. För om jag haft tur, stått på tur, hade jag inte behövt skriva er det här mailet.

Öppna upp era dörrar för den galapremiär som väntar och jag kommer finnas där som den motpol alla prominenta gäster kräver. För bland de upplysta står jag minst sagt blek i jämförelse.
Jag är sannerligen en man av folket.
Jag är ramen som framhäver det vackra inuti den.
Jag är en grå gestalt i en färgsprakande värld.
Jag gör mig alltså bra kring konst då jag inte stjäl den uppmärksamhet skapelserna vi är där att beskåda förtjänar. Är det inte precis vad som saknas en kommande kväll som denna? För visst hade inte nationalmuseums nypremiär varit av denna dignitet om inte avsaknaden av nypremiärer hos andra museer stått i dess kontrast?
Se på mig på samma sätt som ni ser på moderna museet. Vi behövs båda två, för att få folk att förstå att den ädla konsten inte hänger på Skeppsholmen. Den hänger hos er, på rätt sida av den bro jag liksom ni anser borde stängas.

Det är inte bara jag personligen som önskar få delta under denna kommande och förtrollande afton.
Min ursprungliga plan att ta med min syster har jag behövt revidera vid insikten att det med stor sannolikhet hade orsakat rabalder vid vår exit. För min syster är inte bara äldre, utan också stel. Vilket skulle kunna skapa huvudbry för den vakt som positionerats ut för att se till att inget stjäls och med det blir min lycka för den nyöppnade skulpturparken tyvärr också min systers olycka.
Lotten faller då på min flickvän, visserligen en färgstark karaktär som vid första anblick kan få er att tveka. Som tur är, ogillar hon precis som jag att stå i centrum och utgör därför inget hot mot det ni vill framhäva under kvällen. För visst är det konsten och inte dess betraktare som ska stå i fokus?

Hör av er angående inbjudan och ha en trevlig helg.

/ Glen Snoddas

Medelmåttig underhållning

Gratis är gott så jag och sambon har gått på två plus ett museum som efter konstens alla regelrätta mått nått upp till sina medelmåttiga namn. Vi var måttligt roade av Medelhavsmuseet och Medeltidsmuseet vars största pull faktorer ligger i att de ligger på lagom avstånd från varandra och inte tar betalt för inträde. Vi trädde in i våra mest historieintresserade jag och gav oss verkligen hän till det ändamålsenliga lärandet vi gett oss ann denna milda lördag i November. Sarkofagerna i källaren på medelhavsmuseet gjorde mig till en provokatör men jag var tvungen att säga orden jag inte kunde få bort från mina läppar. 

”Direkt fina är de ju inte, det är i detaljerna man kan se huruvida upphovspersonen är en talangfull yrkesperson eller en glad amatör och jag kan då inte se något större omfång av detaljer jag inte och det talar enligt mig sitt tydliga språk. Nä du Clara, jag är inte imponerad, kom så går vi till medeltidsmuseet istället.”

Tre minuter senare befann vi oss i en grottliknande lokal och stod framför en del av den gamla stadsmuren. 
Hej och hå kan ni gissa vad den var gjord av? Sten!

– Där är den Clara.

– ‎Där är den sannerligen Glen.

– En del av historien.

– ‎En sten i taget från grunden och uppåt, så har det nog gått till när det byggde denna mur.

– ‎Det här kommer vi nog aldrig skriva hem om.

– ‎Jag tror dig Clara.

Slut.

För att uppnå perfekt balans i sitt intellekt måste man blanda lika delar historia med samtid så efter två lokaler fyllda med antikvariater bestämde vi oss för att undersöka vad för moderniteter det fanns att beskåda på Skeppsholmen. 

Jag har aldrig varit vidare bra på matematik.

En tur på Moderna museet bör genomföras efter en god fika eller måltid på antingen caféet eller i restaurangen och vi valde det förstnämnda. I kön fram till baristan tedde sig allt lika stillsamt som alltid när kaffesugna kulturintresserade ska få sitt kaffesug stillat men så plötsligt befann jag mig på kollisionskurs med ett ryskt par.
Jag är född 1989 så jag har rysshotet inpräntat i mitt dna och precis som min uppväxt lärt mig tog jag mitt personliga rysshot på största allvar. 

Jag förberedde mig mentalt och övade på meningen jag skulle framföra när de på sitt ryska vis bestämde sig för att påbörja sin anektering av min plats i kön. 

– Spatsiba Mr. And Mrs Vladimir and welcome to sweden, the land where a line isnt something for others to step on or into as they please, its a constitution we form the foundation and ground pillars of our society on, so I must ask you to go to the end of the line you vodka loving corrupt cheating in sports with ryssfemmor bad person.

Jag höll min gräns utan att behöva yttra min förutbestämda fras då vi på ett diplomatiskt vis kompromissade för att undvika en kulturkrock. Det hela blev en aning konstigt då kön såg ut på följande sätt innan sambon ställde sig bredvid mig och återupprättade ordningen.

Jag
Ryssett
Sambo
Rysstvå.

Moderna museet är roligt på så vis att Yves Klein har en egen blå färg och att jag vet att han har en egen blå färg, Klein blå. 

Annars är det kul att peka på olika tavlor och fråga sambon om hon vet vem som har gjort den eller den eller den och det vet hon ibland.

Vi avslutade dagen med att ta in på hotell Scandic Haymarket som är ett relativt nyöppnat hotell i gamla PUBhuset precis intill hötorget. Charmigt var det absolut inte, Scandic hotell är för stora och har för mycket gäster för att kunna vara charmiga och precis hur mycket gäster det var på hotellet blev vi varse om dagen därpå. 

Jag klev ur den sköna sängen för att förbereda mig inför min obligatoriska köttmacka inte ont anande om vad som väntade mig på frukosten två trappor ner.

I samma stund hissdörrarna öppnades gick ridån ner.

Om ni undrar vart Stockholmarna befinner sig en söndag klockan 10.00 så är svaret tydligen på Scandic Haymarket. 

Jag trasslade mig fram till buffén och plockade på mig ett överflöd av allt kött jag kunde finna och så började det.

Om buffén är Nordafrika och en sittplats är Europa så befann vi oss på en gummiflotte som skvalpade runt mitt i Medelhavet. Hela salen var en krutdurk belamrad med människor som hittade på de mest uppfinningsrika lösningar för att ha någonstans att sitta och äta. Stolar blev till bord, bord blev till stolar. 

Hela salen var en gnista från att explodera och sätta folks frustrerande ilska i brand. Om någon tagit det bord vi tillslut hittat mitt framför ögonen på mig hade jag garanterat gått medeltida på han eller henne för att säkerställa min och min sambos välförtjänta frukoststund. Det är konstigt att ett så modernt hotell kan ha en så undermålig struktur över något så avgörande för allas trevnad som en hotellfrukost faktiskt är. 

Skohorn på rummet är givna pluspoäng

Inga platser vid frukost är självklara minuspoäng.

Allt som allt får hotell Haymarket 2 av 7 poäng och betyget undvik om möjligt.