Det andra öppna brevet till H&M.

​Nu när det har runnit en hel del vatten under broarna tänkte jag att det vore lämpligt att återkomma till er. Jag håller mig glatt flytandes med strömmen men hur går det egentligen för er som kämpar mot strömmen i trendernasflod ?



Mitt erbjudande om att bli er posterboy står fortfarande kvar som det gjort sedan jag publicerade mitt första brev till er i höstas. Fortfarande står jag utan svar, min utsträckta hand har behandlats som om den vore en källa till sjukdom och galenskap. Den har ignorerats och ni har låtit mig hänga med handen ovanför huvudet och har med det utsatt mig för ett socialt stigma. Ingen ser på en människa med en obesvarad high five i luften med annat än avsmak i blicken. Avsmak, smakar på ordet, avsmakningsmeny, antipati, antipasti. Ett bräde med delikatesser, en försmak av vad som komma skall. Förrätt till en förträfflig huvudrätt. Och där har vi satt huvudet rätt på spiken.

Glen Snoddas.
 

Sedan det senaste brevet har mycket hänt. Inte bara i mitt inre utan också ute i naturen.Vintern har kommit, tiden för beaktad självaktning där vi vänder blickarna inåt mot oss själva och inte bryr oss om det där andra, det där desperat extravaganta, det där tråkiga vintermodet som krampaktigt försöker finna sin plats i det kalla karga vinterlandskapet där det inte har någon plats. Under höst och vinter genomlider man, genom vår och sommar glädjesprider man.

Somnar ni nu och missar denna chans inför kommande sommar där era sömmar kan förverkliga drömmar och göra något mer än enbart ställa frågor utan också ge svar tror jag att alla inblandade parter kommer att besvikna.

I mitt liv, i min värld och i min sanning är det inte bilden av plagget som skapar dess skönhet, det är beskrivningen av det som får det att skina. Därför frångår jag nu tidigare planer om att bli ert ansikte utåt och erbjuder er istället mina ord och mina känslor. Hela upplägget ligger så rätt i tiden. Det är ingen som bryr sig om instagram längre, Snapchat har varit i kylan så länge att man tror att vi befinner oss i en istid. Nu är det ord folk vill ha, ord ord och mera ord. Ord ihopsatta till poesi, ord som formar meningar som förbryllar, förför och förälskar. Ordet är det nya svarta bland kidsen där ute och jag erbjuder er en chans att vara lika nere med kidsen som min morfars bror var med syndromet. Jag har inga belägg för min tes men vi är förbi sanningens tidsera numera och jag baserar min teori helt på känsla. Känslor är det nya svarta där ute bland folket och jag kan vara den som väcker känslor å era vägnar. Tvekar ni fortfarande på om jag är rätt person för jobbet vill jag avslutningsvis föra fram att jag lyssnar på Stil i P1 minst en gång i veckan och är en bra kille, eller Un bon gars för att säga det på äran och hjältarnas språk.

Förträng isande rimfrost och stilmässig ringrost, H&M är inspirerade av självaste Jackson Pollock. En tröja skapad med en teknik få kan uttala och ingen vet vad det är. Det vi däremot vet är att det är ett spännande stycke modehistoria skapat av H&M för den unga vuxna publiken som ännu inte funnit sig själva och agerar lika slumpmässigt som en droppe saft i ett vattenglas. Förmodligen är det också där designern funnit inspiration till det aviga mönstret. Även om designen kan uppfattas som saftig har vi tur att priset inte gör det, 249kr för att sticka ut med en jaquardstickad tröja är kaxigt.Egentligen kan man inte sätta ett värde på fulländad perfektion men H&M sticker ut hakan och gör just det. Vågat, fräckt och framgångsrikt. Kul!

Plötslig chockerande twist och andra ord som ökar intresset att läsa.


Del tre i inredningstrilogin har låtit väntat på sig och har hamnat i skymundan av den enkla anledningen att den här bloggkillen har varit ute och rest både fysiskt och psykiskt. Den fysiska resan tog mig till Berlin men den spirituella tog mig världen runt för när kroppen byter miljö rör sig själen längre än två punkter på en karta, den rör sig mot oändligheten. Och när man rört sig mellan dimensioner får statiska objekt likt möbler en så liten betydelse i sitt liv att man undrar varför men ens gör sig till?  

Frälst av resans kraft sitter jag på min plats på flyget och undrar om hemmet är värt att lägga en spänn på när resan står utanför ens dörr och väntar på att man hoppar på.

Är inte ens hem varthän man lägger sin hatt? 

Troligen inte. 

Glen Snoddas är en världsmedborgare med indraget pass.




Någonstans mitt i mitt inredningsprojekt förstod jag att upplevelser och resor med min sambo ger mig betydligt mer än ett toppinredd lägenheten och på det spåret fortsätter jag det här inlägget. 

Glöm allt jag tidigare sagt om möbler och onödiga ting, visst är de fina och de som är få förunnade att unna sig själva både lägenhet och resor borde köra på men för oss andra dödliga som måste välja kvarstår bara ett alternativ. Se Sverige, se Europa, se världen och se hur man växer som person i utmaningarna som kastas mot en när man tar ett kliv utanför sin komfortzone.

Jag växte som person när jag beslöt mig för att beställa ett glas glühwein med hjälp av mina mycket begränsade kunskaper i det tyska språket.

– Ein glühwein bitte.

Och efter min öppnande fras attackerades jag av frågor på tyska med en innebörd jag inte har en aning om vad den var. Där stod jag leende och försökte pussla ihop vad hon önskade ha för svar men jag famlad förgäves efter halmstrån. Jag kan ju inte ett ord tyska utöver frasen ”Ein glühwein bitte” som jag inte ens är säker på är rätt. Engelska kan jag däremot så jag sa artigt 

Sorry, i dont understand. I would like to have one glas of glühwein, bitte.

Nu var det hon som stod med pusslet framför sig och grep efter halmstrån som inte fanns. För det visade sig att hon inte kunde ett ord engelska.
Den här uppdiktade historien avslutas med att jag visar mitt legg, hon får en chock när det visar sig att jag är närmre 30 än 18 och ger mig tillslut mitt glas glühwein.

För er som fortfarande inte är övertygade om att resor är grejen kan jag rekommendera följande klocka, den är ball.

Intensiv inredning, den andra delen är här!

Del två, Vardagsrummet i rummet.

Då har vi kommit till den del av rummet som ligger mig närmst om hjärtat, vardagsrummet, där soffan står. För en gångs skull vågar jag låta fantasin skena iväg och leta efter en soffa som inte har anknytning till Älmhult, jag har kommit så långt i livet nu att jag vågar drömma om soffor med en prislapp runt 30 000kr i standard utförande. Det är mycket pengar för att sitta skönt och stilfullt, för mycket pengar om man frågar mig men samtidigt är det här en plattform för inspiration och inte ett avsnitt av lyxfällan. Dessutom har Glen Snoddas fullgod kreditvärdighet och kan därför dela upp betalningen i en oändlighet.

Soffan, vardagsrummets lejonman, säger en hel del om ägaren om man är lagd åt det hållet att man hellre dömer folk efter deras attiraljer och inte efter hur de beter sig. Den soffa som seglat upp som en favorit i min värld, under de få men intensiva timmar jag valt att spendera på att leta efter möbler, är en soffa som är mig personifierad om jag vore en möbel annat än den dörrmatta jag ibland känner mig som.
Jag går för en blå nyans även på soffan för att skapa en treenighet mellan de tre rummen i rummet och blått är dessutom den färg som kommer slå störst kommande år. Formen beskrivs bäst som avrundad kantighet, den ser hård och mjuk ut, kaxig men snäll, som om den godhjärtat bjuder in dig till en värld bortom din vildaste fantasi men som gör dig fullt medveten om att du är där på nåder av en möbel som när som helst kan kasta dig tillbaka in i den grå vardag som pågår utanför soffans värld.
Som en liten detalj för att göra soffan mer inbjudande och härlig får en skär pläd med luftig karaktär vila över ena armstödet.

farger

Det är en hårfin gräns mellan att vara ett geni och en total galning och vi hittar denna matta balanserande på en nålspets någonstans mitt på den hårfina gränsen.
Jag brukar säga att man inte ska vara orolig för att använda färger men om man är rädd ska man utmana sin rädsla för att komma över den och utvecklas som människa. Färgkavalkaden jag väljer att placera framför soffan är en matta som vissa dagar kommer bli outhärdlig att vara runt precis som en allt för spontan och energifylld vän efter några dagar i ett tält på en festival. Man kommer behöva ta en paus då och då men när man fått andrum förstår man varför man älskar sin vän mattan.
På mattan låter jag det befintliga bordet från IKEAs Stockholms serie stå kvar, det är snyggt om än lite skakigt efter fyra år i mina ägor.
Över bordet hänger en betongklump till lampa med en motsägelsefull industriell känsla för att tona ner och stå i kontrast mot den annars allt för välputsade och stilrena känslan som löper genom rummet. Lampan är den spricka i fasaden som gör att ljuset kan hitta in och jag tycker att ljuskällan ska förmedla en gul ton för att ge en känsla av värme som symboliserar den varma person jag är.

 
På väggen smackar vi upp en stor prålig ultra hd tv som helt tar över rummet när den står på och kastar ett skamfullt sken över en när man sitter i soffan och undrar varför ingen stoppade en när man beslöt sig för att lägga sjuka summor pengar på en så onödig sak som en tv när man enligt sig själv egentligen aldrig ser på tv utan istället lägger all ledig tid på att diskutera djupa filosofiska frågor och att läsa självhjälpsböcker.

Då har jag presenterat mina tankar kring det andra rummet i rummet, Vardagsrummet och jag hoppas ni liksom jag har funnit det inspirerande.

vardagsrummet

Mitt kanske varmaste inlägg hittills

Jag har en sten som jag fått i gåva av min sambo, det är ingen vanlig sten, det är nämligen en magisk sten. Då talar jag inte om dess trollbindande yttre utan jag talar om att den enligt vissa är laddad med energi.


Det finns folk som säger att jag är väldigt öppen för energier och det andliga vilket är något jag drar mig för att skriva under på. Samtidigt stänger jag inte dörren helt  till den världen då det vore dumdristigt att rationalisera bort något som känns så mycket större än mig själv bara för att jag inte kan sätta fingret på konkreta bevis för dess existens. Jag ställer mig neutralt till ämnet och ser min påstådda förmåga att känna starkt för energier och andlighet som en komplimang, tack mamma.

Över till stenen igen.


Hur stenes intåg i min vardag har förändrat mitt liv kan jag inte svara på, den har visserligen givit mig en god känsla i kroppen som härrör från dess existens men som grundar sig i människorna som var iblandade i köpet av den.
Stenen införskaffades under en magisk mässa, magimässan som jag kallar den även fast den har en officiell titel. Där på mässan var iallafall min sambo, min syster och min kära mor som också var anledningen till deras besök på mässan.

 

De är tre människor som betyder något oerhört mycket för mig och skänker mig glädje, lugn, trygghet, omtanke, värme och varma minnen för att nämna några saker, det finns så mycket mer att säga men eftersom jag skriver under viss tidspress får jag begränsa mig även om ovannämnda människor är gränslösa i sin positiva inverkan på mitt liv.

Jag är lycklig att det är dessa underbara personer jag tänker på varje gång jag ser min sten och kanske är det just det som gör min sten magisk, den tänder ljusa minnen och tankar inom mig om de magiska människor till energiknippen jag har priviligiet att ha runt mig i mitt liv.

Där satt den!

Glen Snoddas, en garant för en skön fredagskväll.

Han studerade henne försiktigt i skydd av ipaden, såg hennes otroliga läppar, hyn som den uppknäppta skjortknappen lät blotta men framförallt kände han hur hon doftade så otroligt, nästan oemotståndligt. 

Det var omöjligt för honom att läsa vidare och varför skulle han egentligen fortsätta låtsas vara intresserade av texten och inte bara av att få träffa henne igen när det uppenbarligen verkade som om att hon fattat tycke för honom. Och om hon nu gjort det varför skulle hon då skriva något dåligt om honom och det han brann för.

Han satt ändå kvar och fortsatte att låtsas läsa av respekt för hennes hantverk, han swipade fram nästa sida när han trodde att det var rätt tid för det, nickade ibland och skrattade till försiktigt då och då för att ge sken av att han noggrant läste igenom texten.

Minuterna gick och han försökte låtsas läsa i en takt som verkade rimlig, han hade aldrig läst en artikel av samma längd och dignitet tidigare så han visste inte hur pass lång tid det beräknades att ta men han tog tillslut mod till sig och la ner Ipaden. 

Det skiner om dig idag, verkligen skiner.

Framför spegeln är allting hårresande.

 
Nu får du ta och kamma dig säger jag till mig själv varje morgon när jag står framför badrumsspegeln.

Det har gått ett år sedan jag ”skaffade” hår igen efter 14 år som snaggad och jag är glad att jag låtit håret få växa och ta plats i mitt liv igen även fast jag fortfarande inte riktigt är bekväm med det. 


Vi är som två helt olika men lika försiktiga personer som tvingats ihop under ett grupparbete i skolan och vi försöker lära känna varandra för att se om vi har några liknande intressen som vi kan bygga grunden av vår relation på. 
Det är ett stadium vi fortfarande inte lämnat.

Det är klart vi undrar vem det egentligen är som ska ta kommando över vår situation som planlöst driver omkring utan varken mening eller mål. Om någon utomstående frågar hur det egentligen går för oss tittar vi bara på varandra med ett snett leende och klappande händer.

Trots det ifrågasätter vi aldrig varandra, det är vi för försiktiga för. Vi arbetar istället i skift utan att någon gång riktigt prata med varandra och hitta ett gemensamt mål. Håret är som mest aktiv på nattetid då det stöter och blöter olika idéer, gnuggar sina geniknölar och drar sig i håret när det inte kommer på någon idé tillräckligt bra att bygga vidare på. Jag har aldrigt riktigt förstått dess vision när jag väl vaknar och ska ta vid där det slutat, det spretar åt alla håll och kanter milt uttryckt.

Men jag har ett ansvar att se till att arbetet går vidare så jag kavlar upp ärmarna och drar handlingskraftigt en  hand genom håret och börjar formge det svarta hål till hår jag har. Oavsett hur mycket onaturlig gelé eller vax jag drar i håret försvinner dess formidabla formande egenskaper och jag står där med en frisyr som spretar lika mycket som visionerna om hur den ska se ut.

Den enda skillnaden mot hur nattskiftet valt att forma frisyren och det formspråk jag själv valt är att håret också ser fett ut. Inte fett som i ungdomligt fett, utan fett som i den egentliga betydelsen, fet. 
Jag och nattskiftet, två amatörer av samma skrot och korn.

 

Där någonstans finner vi också den respekt jag och håret har byggt upp för respektives gedigna arbetsinsats och i den förstår vi att det är bäst att kompromissa för att inte skapa konflikt.
 
Även om det lämnar efter sig en frisyr som liknar just en konfliktzon.

Advokat Snoddas? Nej! Glen Snoddas, advokat.

Jag har låtit testa mig själv och resultatet visade sig vara positivt på ett positivt sätt. Nu är det dags att gräva ner min gamla tagline ”Unikum i flaskan, inte som attribut” och vända på allt precis som personlighetstestet vände hela min världsbild upp och ner.

Glen Snoddas, Advokaten, under en procent av befolkningen och med samma personlighet som Jon Snow, eller Martin Luther King för en mer inaktuell referens. 

”Unikum som attribut, inte i flaskan”.

 

Så hur går jag nu vidare med vetskapen om vem jag egentligen är i ryggen? 

Kommer jag känna mig trygg i att ha en diagnos som förklarar varför jag agerar som jag gör? Självklart.

Kommer jag känna ett ansvar mot det onlinebaserade personlighetstestet att agera på ett sådant sätt som bekräftar deras diagnos av mig? Absolut.

Kommer jag gotta mig i att tillhöra den mest unika och därmed ballaste gruppen av människortyper? Tänt var det här!

Men kommer jag vara nöjd med att vara under en procent av befolkningen samtidigt som jag tillhör de 99% som tillsammans äger mindre än den resterande 1% ? Högst troligt.

Glen Snoddas må vara oförmögen men är ändå rik. Rik på kärlek, rik på livet, rik på glädje och riktigt dryg nu efter att jag blivit diagnotiserad som Advokat. Den käpphästen kommer jag rida länge på, hela vägen till glasbanken och oändligheten.

Här kan ni läsa mer om vad diagnosen advokat innebär: 

https://www.16personalities.com/sv/infj-personlighet