Min mors litterära avtryck.

​Som barn boende hemma hos mina föräldrar hände det ibland att det damp ner ett stort tungt paket omgivet av wellpapp i brevlådan. Vid dessa ögonblick  började det av en ren reflex vattnas i munnen som om ljudet av ett paket som slår i golvet förknippades med något positivt. 
Det fanns oftast en belöning i de paket som damp ner i brevlådan och den kom i form av en eller två rykande färska VHS filmer från filmklubben mina föräldrar var med i. Dessvärre rådde det alltid en osäkerhet kring paketens innehåll då filmklubben paketerade sina filmer på precis samma vis som den bokklubb min mamma var med i. 

Ståendes i hallen med ett paket i handen som kunde innehålla den senaste Disney filmen eller som allt för ofta, fem pockets med vad jag nu i efterhand förstått kvalificeras in under genren romantisk thriller med erotiska inslag, har satt sina spår hos mig. 

Det har fått mig att i stort sätt välja bort den tryckta litterära världen till fördel för annan typ av kulturkonsumtion. Jag har lärt mig att kultur packeterat likt något som påminner om något glädjande allt för ofta innehåller en besvikelse.

Det är svårt att särskilja de guldkantade VHS:erna från mammas (vad jag antar) snuskiga Harlequin pockets. 

Därför väljer jag att inte investera min dyrbara tid i tryckta böcker. Det är för riskabelt att huvudstupa ge sig in i något där man alltför ofta inser någonstans i mitten att ett omslag som lovade gott inte innehåller något av värde.

Däremot har jag lyssnat en hel del på ljudböcker det senaste året för att upprätthålla någon slags intellektuell aura. Givet är också att jag läser bokbloggar och med det har jag hittat en genväg till den stjärnglans en bokläsare utstrålar. Att läsa om andra som har läst och då själv verka beläst är briljant, nästan genialiskt.
Bland ljudböckerna jag lyssnat på det senaste året är det speciellt en som sticker ut och det är Jan Guillous bok (som jag glömt namnet på och inte orkar leta upp) som handlar om hans yrkesverksamma liv som journalist. 
Givetvis är den inläst av honom själv.
Sällan har jag hört en så självdistanserad karaktär berätta så nyanserat och blygsamt om sina bedrifter och sitt yrkesliv i stort. Jag slits mellan att ogilla honom starkt för sin barmhärtighet och att älska honom för just densamme. I ena sekunden vill jag överösa honom med styrkekramar och vördnad för att i den andra vilja slänga glåpord efter honom. 
Jan Guillou väcker känslor hos mig och det älskar jag honom för.

Mitt kanske varmaste inlägg hittills

Jag har en sten som jag fått i gåva av min sambo, det är ingen vanlig sten, det är nämligen en magisk sten. Då talar jag inte om dess trollbindande yttre utan jag talar om att den enligt vissa är laddad med energi.


Det finns folk som säger att jag är väldigt öppen för energier och det andliga vilket är något jag drar mig för att skriva under på. Samtidigt stänger jag inte dörren helt  till den världen då det vore dumdristigt att rationalisera bort något som känns så mycket större än mig själv bara för att jag inte kan sätta fingret på konkreta bevis för dess existens. Jag ställer mig neutralt till ämnet och ser min påstådda förmåga att känna starkt för energier och andlighet som en komplimang, tack mamma.

Över till stenen igen.


Hur stenes intåg i min vardag har förändrat mitt liv kan jag inte svara på, den har visserligen givit mig en god känsla i kroppen som härrör från dess existens men som grundar sig i människorna som var iblandade i köpet av den.
Stenen införskaffades under en magisk mässa, magimässan som jag kallar den även fast den har en officiell titel. Där på mässan var iallafall min sambo, min syster och min kära mor som också var anledningen till deras besök på mässan.

 

De är tre människor som betyder något oerhört mycket för mig och skänker mig glädje, lugn, trygghet, omtanke, värme och varma minnen för att nämna några saker, det finns så mycket mer att säga men eftersom jag skriver under viss tidspress får jag begränsa mig även om ovannämnda människor är gränslösa i sin positiva inverkan på mitt liv.

Jag är lycklig att det är dessa underbara personer jag tänker på varje gång jag ser min sten och kanske är det just det som gör min sten magisk, den tänder ljusa minnen och tankar inom mig om de magiska människor till energiknippen jag har priviligiet att ha runt mig i mitt liv.

Där satt den!