Medelmåttig underhållning

Gratis är gott så jag och sambon har gått på två plus ett museum som efter konstens alla regelrätta mått nått upp till sina medelmåttiga namn. Vi var måttligt roade av Medelhavsmuseet och Medeltidsmuseet vars största pull faktorer ligger i att de ligger på lagom avstånd från varandra och inte tar betalt för inträde. Vi trädde in i våra mest historieintresserade jag och gav oss verkligen hän till det ändamålsenliga lärandet vi gett oss ann denna milda lördag i November. Sarkofagerna i källaren på medelhavsmuseet gjorde mig till en provokatör men jag var tvungen att säga orden jag inte kunde få bort från mina läppar. 

”Direkt fina är de ju inte, det är i detaljerna man kan se huruvida upphovspersonen är en talangfull yrkesperson eller en glad amatör och jag kan då inte se något större omfång av detaljer jag inte och det talar enligt mig sitt tydliga språk. Nä du Clara, jag är inte imponerad, kom så går vi till medeltidsmuseet istället.”

Tre minuter senare befann vi oss i en grottliknande lokal och stod framför en del av den gamla stadsmuren. 
Hej och hå kan ni gissa vad den var gjord av? Sten!

– Där är den Clara.

– ‎Där är den sannerligen Glen.

– En del av historien.

– ‎En sten i taget från grunden och uppåt, så har det nog gått till när det byggde denna mur.

– ‎Det här kommer vi nog aldrig skriva hem om.

– ‎Jag tror dig Clara.

Slut.

För att uppnå perfekt balans i sitt intellekt måste man blanda lika delar historia med samtid så efter två lokaler fyllda med antikvariater bestämde vi oss för att undersöka vad för moderniteter det fanns att beskåda på Skeppsholmen. 

Jag har aldrig varit vidare bra på matematik.

En tur på Moderna museet bör genomföras efter en god fika eller måltid på antingen caféet eller i restaurangen och vi valde det förstnämnda. I kön fram till baristan tedde sig allt lika stillsamt som alltid när kaffesugna kulturintresserade ska få sitt kaffesug stillat men så plötsligt befann jag mig på kollisionskurs med ett ryskt par.
Jag är född 1989 så jag har rysshotet inpräntat i mitt dna och precis som min uppväxt lärt mig tog jag mitt personliga rysshot på största allvar. 

Jag förberedde mig mentalt och övade på meningen jag skulle framföra när de på sitt ryska vis bestämde sig för att påbörja sin anektering av min plats i kön. 

– Spatsiba Mr. And Mrs Vladimir and welcome to sweden, the land where a line isnt something for others to step on or into as they please, its a constitution we form the foundation and ground pillars of our society on, so I must ask you to go to the end of the line you vodka loving corrupt cheating in sports with ryssfemmor bad person.

Jag höll min gräns utan att behöva yttra min förutbestämda fras då vi på ett diplomatiskt vis kompromissade för att undvika en kulturkrock. Det hela blev en aning konstigt då kön såg ut på följande sätt innan sambon ställde sig bredvid mig och återupprättade ordningen.

Jag
Ryssett
Sambo
Rysstvå.

Moderna museet är roligt på så vis att Yves Klein har en egen blå färg och att jag vet att han har en egen blå färg, Klein blå. 

Annars är det kul att peka på olika tavlor och fråga sambon om hon vet vem som har gjort den eller den eller den och det vet hon ibland.

Vi avslutade dagen med att ta in på hotell Scandic Haymarket som är ett relativt nyöppnat hotell i gamla PUBhuset precis intill hötorget. Charmigt var det absolut inte, Scandic hotell är för stora och har för mycket gäster för att kunna vara charmiga och precis hur mycket gäster det var på hotellet blev vi varse om dagen därpå. 

Jag klev ur den sköna sängen för att förbereda mig inför min obligatoriska köttmacka inte ont anande om vad som väntade mig på frukosten två trappor ner.

I samma stund hissdörrarna öppnades gick ridån ner.

Om ni undrar vart Stockholmarna befinner sig en söndag klockan 10.00 så är svaret tydligen på Scandic Haymarket. 

Jag trasslade mig fram till buffén och plockade på mig ett överflöd av allt kött jag kunde finna och så började det.

Om buffén är Nordafrika och en sittplats är Europa så befann vi oss på en gummiflotte som skvalpade runt mitt i Medelhavet. Hela salen var en krutdurk belamrad med människor som hittade på de mest uppfinningsrika lösningar för att ha någonstans att sitta och äta. Stolar blev till bord, bord blev till stolar. 

Hela salen var en gnista från att explodera och sätta folks frustrerande ilska i brand. Om någon tagit det bord vi tillslut hittat mitt framför ögonen på mig hade jag garanterat gått medeltida på han eller henne för att säkerställa min och min sambos välförtjänta frukoststund. Det är konstigt att ett så modernt hotell kan ha en så undermålig struktur över något så avgörande för allas trevnad som en hotellfrukost faktiskt är. 

Skohorn på rummet är givna pluspoäng

Inga platser vid frukost är självklara minuspoäng.

Allt som allt får hotell Haymarket 2 av 7 poäng och betyget undvik om möjligt.

Den tiden på året!

Jag vägrar finna mig i att några väldigt tunna gurkskivor på en ostmacka skulle vara tillräckligt för att glömma att det är samma gamla tråkiga ostmacka man sitter och tuggar på. Ska det till att piffa till sin frukost så ska man ta i ordentligt, för ska det va så ska det va och då ska det vara en ordentlig köttmacka som ligger framför en på matbordet. Och när och var har man tillgång till ett överflöd av skinka, salami, rostbiff och andra kallskurna delikatesser? Vid hotellfrukosten givetvis. 

Recept för köttmacka.

Ta en enkel smörgås, skär den itu, bre lite smör på toppen och botten sen placerar du all typ av kött du hittat på buffén mellan de smörade brödbitarna. Mättande, ansvarstagande och väldigt gott.

På tal om hotell så har styrelsen i vår bostadsrättsförening annonserat att den årliga höststädningen kommer äga rum söndag den första oktober. De som känner mig är medvetna om att jag aldrig deltar i förenings ledda aktiviteter och förhåller mig skeptisk till att hjälpa till med onödiga uppgifter när den enda belöningen är ett par korv med bröd och en lättöl. Sådant prat om att det är vårt gemensamma ansvar att se till så att vårt gemensamma hus är klanderfritt håller jag inte med om ett dugg. Jag är för att out source:a hela spektaklet och är beredd att bryta mot några lagar när jag gör det.

Tidigare år har jag smitit från lägenheten tidigt på morgonen innan grannarna kommit igång med städningen men i år tänker jag ta det till en helt ny nivå.

Glen Snoddas checkar in på hotell kvällen innan och kör en spontant planerad staycation i Stockholm. 

Ibland gör man bäst i att unna sig något extra i form av ett badkar, roomservice och en late checkout.

Så medan jag sitter på min härliga hotellfrukost och åtnjuter en väl balanserad köttmacka så är mina grannar i full gång med att klappa sig själva på axeln och tänka på den där ostmackan med gurkskivor på som de ska belöna sig själva med dagen efter ett väl utfört onödigt arbete. Jag unnar dem den där ostmackan och kommer berömma deras arbete när jag utvilad glider in i huset igen någon gång på söndagskvällen.

* Då jag är supernoga med att ta bort luddet ur torktumlaren och göra fint i tvättstugan efter avslutat tvättpass anser jag mig ha rätten att inte delta i höst- och vårstädningar. Så ha det i åtanke innan ni pekar era moralpinnar mot mig och dömer ut mina beslut. Om det pris jag begär för att vara en fanatisk granne 363 dagar om året är att jag slipper vara delaktig under två dagar, är jag inte en god människa då?

* Efter att ha meddelat min kommande frånvaro har styrelsen fattat beslut om att ställa in städningen. Man behöver inte äga en foliehatt för att misstänka att det ligger en konspiration bakom deras hastiga beslut. För visst verkar det som om de planerar att ändra till ett datum längre fram då jag inte har ett hotellrum bokat för natten? Hur kan de veta om att jag har ett hotellrum bokat för den egentliga natten? Buggar de min lyhörda lägenhet eller har min sambo gått över till deras sida och agerar dubbelagent?

Göteborg är ju också en stad.


Med två stora lyft kvar på mitt set är jag som mest sårbar när det kommer till störningsmoment, med sårbar menar jag ha nära till skratt och med störningsmoment menar jag folk som gör något ofrivilligt roligt mitt framför ögonen på mig. Som den killen som speglade sig så intensivt att han tillslut gick rätt in i spegeln med en duns samtidigt som jag låg på en bänk med 22 kg i varje näve och matade hantelpressar. 

Då brast det för mig en kort sekund och jag var tvungen att dölja mitt skratt med ett krampaktigt stönande även om jag slutat att pressa hantlarna uppåt. 

När jag inte är på gymmet och blir störd stör jag mig på att jag inte är på gymmet och blir störd.

Jag har tyvärr inte varit på gymmet sedan i måndags och det beror på att jag känner mig krasslig, så pass krasslig att när jag stod framför badrumsspegeln igår kväll tänkte jag för mig själv att det här nog är början på slutet för mig. Att det var roligt så länge det varade men att det nu är dags för mig att inse att tiden hunnit ikapp även mig.

Riktigt så farligt är det egentligen inte, ingen feber, ingen snuva men en trötthet och en skrovlighet i halsen som gett min röst något av en whisky karaktär men eftersom jag inte dricker whisky finner jag det oetiskt att kalla den för en whiskyröst . Däremot drack jag en massa hotshots i helgen så att benämna rösten som en hotshotröst finner jag inga problem med även om det inte alls låter lika ballt som att säga att man har en whiskyröst. Men det jag inte har i glaset låter jag stå i skåpet och att visa vart skåpet ska stå, det gör jag på daglig basis.

Hotshotsen drack jag under min allt för hårda weekend i Göteborg tillsammans med en barndomskompis. Jag börjar bli gammal och klarar inte av en partyhelg längre om jag nu någonsin klarat av en. 
Och vad har jag egentligen att säga om Göteborg? 

Första kvällen, klockan 21.00 mitt på avenyn vart jag vittne till upprinnelsen av ett bråk
mellan vad jag gissar var ett tiotal killar. Under tiden jag spanade utvecklades det aldrig till ett riktigt bråk utan såg  mest ut som ett gäng tuppar som bröstade upp sig mot varandra, hur hela dramat sen slutade vet jag inte då de hela skedde utanför mitt hotell och jag var kall samt täckt av snö. Om det här är typiskt för Göteborg låter jag vara osagt men det var sannerligen något som jag aldrig upplevt i Stockholm, jag gillar Stockholm, Stockholm är trevligt, Stockholm är vad Göteborg önskar att det var. Sagt med glimten i ögat, eller?

Hamburgaren på The Barn var något av det godaste jag ätit i hamburgare väg, Nordstan var lika vedervärdigt som jag minns det, spårvagnarna lika läskiga som vanligt, vädret lika oberäkneligt som alltid och min förmåga att ta mig genom ett dansgolv fullt av samba dansande människor lika obefintlig som lyckan vid blackjack bordet. 

Annars var Göteborg roligt, framförallt norrmannen som kallade mig fitta när jag förklarade vägen till ett dansställe med ett norskt venstre istället för ett svenskt vänster.

 Göteborg får fyra av fem Glen.

Det Göteborgska Dilemmat

– Glad flickvän utanför Konstmuseum.

”..och jag har fått omvärdera mina åsikter helt.”


För cirka 8 år sedan var jag i Göteborg för första gången och jag var inte imponerad. Där fanns inget som inte redan fanns i en bättre version i Stockholm. För några veckor sen fick jag en chans att utmana min inställning till Sveriges andra största stad och jag har fått omvärdera mina åsikter helt.

Det som tidigare kändes svårtillgängligt och småskaligt kändes istället lätt funnet och bombastiskt. (nåväl).

Jag hade en helt underbar helg i Göteborg tillsammans med min flickvän och musa.

”..den super trevliga tjejen som arbetade i receptionen tillika baren.”


Vi bodde på det elegant inredda och mysiga boutique hotellet Pigalle där vi något förvånat vart uppgraderade till ett större rum av den super trevliga tjejen som arbetade i receptionen tillika baren. Tyvärr har jag glömt hennes namn men tackar så hjärtligt till den fina servicen. 

– Hotellets lobby och plats för gott kaffe.

”Konstmuseum Göteborg var härligt och innehöll konst..”


Ett regndisigt Göteborg bjöd in till promenader mellan skurarna och till restaurang eller museeum besök under skurarna.Konstmuseum Göteborg var härligt och innehöll konst, djupare än så går jag inte i min kulturanalys. Maten var perfekt god och lagom salt, flickvännen tog en magisk fisksoppa inne i saluhallen och den fick mig att ångra mitt egna val av mat. Det är typiskt att man aldrig får vara riktigt nöjd.

-Nöjd tjej med fisksoppa.

”Göteborg är mer än bara ett halvdant substitut till Stockholm.”


Stämningen i staden var gemytligt varm även fast hösten kommit på besök redan i början av augusti. Jag kan starkt rekommendera att ta sig dit, för Göteborg är mer än bara ett halvdant substitut till Stockholm.

Mot oändligheten och vidare.