Ett inlägg som redan hänt.

WhatsApp Image 2020-03-28 at 17.31.48

 

13/7 – 2019

 

Han och jag, inte direkt som ler och långhalm men jäkligt nära ändå. Vi satt en kväll på Taco Bar av alla ställen och drog historier från förr som den andra redan kunde slutet på. Vi berörde saker vi gjort tillsammans under åren, både positiva och negativa. Händelser vi önskade minnas varenda detalj utav och sådana vi mest av allt ville glömma. Berättelserna blev allt mer otydliga när de tomma glasen på vårt bord blev fler och våra ord blev till skratt, som blev till det där suget som är så svårt att säga nej till fast man vet att man borde.

Det har vi vetat sedan tonåren, sedan alla våra berusade nätter med flertalet skramlande sprayburkar i en sliten väska slängd över axeln. Sådana nätterna blev sällan som man tänkt sig, varken konstnärligt eller polisiärt. Något hans första rättegång och friande dom bevisade.

Tyvärr är det svårt att övertyga sig själv om att låta bli när tanken väl har fått fäste. När djävulen i en väl har vaknat dansar man efter hans pipa oavsett man vill det eller inte. Han nämnde i förbi farten att han hade en bild redo i sin ateljé och då tog lusten att skapa över totalt.

WhatsApp Image 2020-03-28 at 17.31.53 (1)

När behovet av ett utifrån perspektiv är som störst var det som svårast att få.

Om vi hade fått möjligheten att se oss själva genom någon annans ögon hade vi skakat på huvudet åt våra annars så ansvarsfulla oss som ostadigt klampade genom djupa vattenpölar, förbi övergångsställen som visade rött med en ursäktande hand mot bilar som svarade med en melodi av tutor i olika toner. Det var ingen vacker syn men samtidigt en trevlig bild av hur vår vänskap såg ut från en tid till en annan.

Vi tog oss dit vi skulle i varje fall, hämtade upp det som behövdes i form av lim, pensel och bild. Innan vi hann ut igen fick han syn på en stege som han tog under armen av bara farten och så gick vi. Han och jag med varsin kasse i ena handen och en stege mellan oss i den andra, gata upp och gata ner i sensommarmörkret i jakt på ett vettigt plank. Inte en polis så långt ögat kunde nå, inte en väktare eller salig medborgare på flera kilometers håll. Bara vi och så några små kluster av unga studenter som vinglade ut från krogar lika fulla som vi.

WhatsApp Image 2020-03-28 at 17.31.53

 

Efter ett tag orkade vi inte mer, han ställde upp stegen mot ett plank vid en vältrafikerad väg och jag satte mig på en elbox på andra sidan gatan. Det var vackert att se honom arbeta genom det sparsamma regnet som låg stilla runt oss. I mitt rebelliska sinnelag fann jag mig ge vika för ett infall som tog över mina handlingar. Jag skulle skriva kuk på elskåpet med min medhavda lilla spritpenna som jag fått med mig från jobbet. Jag tog av korken, fattade pennan så långt ut jag kunde med vänsterhanden och försökte så anonymt som möjligt att skriva ner ordet så tydligt jag bara förmådde. Elskåpet var strävt, jag själv packad. Pennan gjorde inte som jag befallde och vattnet som rann längst sidan av skåpet fick mig att undra om bläcket ens fick fäste.

När jag såg mot honom igen stod han på backen och jag undrade om han redan var klar.

Jag glömde ta upp limmet muttrade han, samtidigt som hans vänstra hand greppade den blå hinkens vita handtag.

WhatsApp Image 2020-03-28 at 17.31.54

 

vände det uppåt igen, innan det än en gång vände nedåt. Helt utom kontroll. Jag sittandes på min elbox och så han liggandes på backen med lim över hela sig. Därefter sjönk jag ner på marken och vred mig av skratt medan han stod upp och försökt torka limmet ur sitt ansikte medan svordomarna stod som spön i backen. Han fortsatte gorma, rabblade upp vad var och ett av plaggen som nu var täckta av lim hade kostat.

 

Märken som Off White, Acne och Balenciaga flög ur hans mun tätt följt av en siffra. Jag fortsatte att skratta under tiden och försökte summera ihop de olika beloppen men gav upp när siffran passerat 10 000.

Till slut kunde han inte hålla sig längre, han lät sitt signifikanta skratt eka mellan husen som om det vore hans sista. Där stod vi framåtböjda i regnet kippande efter andan och njöt av att vara vid liv, att vi var tillsammans och hade skrivit ännu ett kapitel i boken över våra gemensamma berättelser.

När skratten lagt sig fick jag luft nog att fråga vad han egentligen höll på med.

Det blev en jäkla parodi av alltihop blev hans svar.

Jag trillade dit igår, för att göra en höna av en fjäder.

BOSKUREN_1

 

Att jag aldrig mer ska bli full är som enklast att säga dagen efter en varit just det.

Jag var det igår.
Jag är det inte idag.
Längre ifrån ett beroende kan man nog inte komma.

Jag trillade dit igår, för att göra en höna av en fjäder.
Trillade in på galleriet där bokreleasen ägde rum och ramlade ut en halvtimme senare efter att ha druckit en oändlig flaska öl.
Den tog verkligen aldrig slut, mina 33cl av annalkande ångest och illarimmande självkänsla.
Den har sedan länge lämnat min kropp men jag vaknade upp med minnena av den hängandes över mig som den abstrakta tavlan ovanför sängen på vårt hotell.
En minnesbild av något, för diffust att veta vad.

Jag är på väg hem från Göteborg.
Lämnar delar av den oförklarliga känslan bakom mig en bit i taget och hoppas den försvunnit helt när vi väl anländer på Stockholm Central igen.

Med mig har jag ett exemplar av boken jag har svårt att känna något för.
Hellstrom Street Art står det på framsidan, mitt namn står där någonstans längst bak.
Vad som finns däremellan har jag ännu inte läst ett ord utav.
Bilderna är enklare att betrakta. För även om jag fotat de mesta har jag aldrig önskat identifiera mig som fotograf.
Texterna är något annat, jag vet att jag ansåg att de var något att ha när de lämnade mina händer.
Nu när de åter finns framför mig får jag ångest över att veta att de existerar i tusentals tryckta exemplar och vågar inte se efter vem jag egentligen var när det begav sig.
Det där med en höna av en fjäder, jag tar kanske mig själv för på stort allvar men när det kommer till det skrivna är det oftast ett blodigt sådant. Någon dag kanske jag vågar se efter och kan se på hela situationen från ett bredare perspektiv.
Värt att nämna är att jag är glad, stolt har jag inte varit sen 97.

Nåväl, nu rullar vi in på Stockholm central igen och en resa är som bäst när den är över, resten är historia.

Ute ur bubblan – En inbunden nyhet.

WhatsApp Image 2019-04-12 at 14.21.39

Det här kan vara det svåraste inlägget jag skrivit samtidigt som det berör något av det mest spännande och roliga jag gjort.
Det borde således vara en enkel text att producera men så är det här den fjärde versionen på någon timme.

Det handlar om det där att ta klivet ut från en bubbla som omslutit en under en tid, att byta ut den kreativa processen mot ett betraktande perspektiv och försöka få grepp om vad det egentligen var man skapade där inne.

Nog med dravel!

 

Jag talar om en bok. Och inte vilken bok som helst. Jag talar om den här boken som jag varit med och skapat!

 

BOKEN

Den 26:e April kommer boken ut i butik och på Galleri Scandinavia i Göteborg kommer det samma kväll anordnas releasefest och vernissage.
Så är ni i stan, passa på och titta förbi så kan ni, om ni inte vill köpa en bok eller se på konst, i alla fall försöka luska ut vem jag är, om jag nu ens kommer vara där!

Lite kort om boken, sagt av någon annan.

Det här är en historia om vänskap och jakten på sig själv.

Om en popidols texter och barndomens ikoner dränkta i tapetklister.

Om att tro på sin konst och ta den från gatorna till Instagram och gallerierna.

Kort sagt en färgsprakande berättelse i ord och bild om hur den anonyme gatukonstnären Hellstrom Street Art blivit en del av staden.

Roligt ju! Och trevlig helg på er allihopa.

 

Konstnärens instagram: https://www.instagram.com/hellstrom_streetart/

 

In i dimman!

Semester är semester först när man kliver ur sängen klockan 12 på morgonen och man slår ihop dagens tre måltider till en enda stor som genomförs så sent det bara är möjligt. Hungern innan och efter den stora måltiden stillas därefter och dessförinnan med hjälp av frukt. Om godiset man äter är formad som frukt det vill säga, annars är det bara godis i sin ärligaste form man stoppar i sig. Semester har man först när man dricker alkohol som om det vore kaffe och kaffe som om det vore alkohol. När det är lika självklart att vara uppe till 03.00 på en vardag som det är oklart vilken dag det egentligen är.

Vad gör jag på tisdag? Om jag bara visste vilken dag det var igår, idag och imorgon hade jag gärna svarat dig vad jag gör dagen du kallar tis.

Där dimman är finner ni mig. För jag har på pappret haft semester i två veckor, fast enligt min egen definition började den först för någon dag sen, jag vet inte vilken. Det kan ha varit under way out west, det kan ha varit när Sanna Nielsen avslöjade sin framtid gällande allsångslederiet. Det kan ha varit när jag stod och väntade på ett tåg till Göteborg med en biljett från Göteborg.
Vad vet egentligen jag som inte sett klart sen dimman omfamnade mig? Det jag vet är att tiden mellan mina inlägg ökar samtidigt som nivån på dem sjunker.

Jag sprang idag, första gången på flera månader. Hur långt? Vad är ens längd? Vad spelar det för någon roll?
Jag kanske borde, eller borde jag verkligen? Ja ni förstår.

Jag är där nu, den stund på semestern där det inte längre handlar om allt man önskar hinna med utan allt man önskar att man inte behövde hinna med.

Om allt går åt helvete och ljuset försvinner får vi hitta varandra i mörkret.

Drabbad av Glen?

Det var uppseendeväckande länge sen jag skrev något nytt här och till mitt försvar vill jag påpeka att jag väntat på ett spökskrivet inlägg från en person jag trodde jag var överens med men som gång på gång påpekar att jag bara var överens med mig själv och att hon aldrig accepterade mitt, vad hon kallar, krav men som jag kallar en önskan huggen i sten.
Så nu får jag skriva ett inlägg helt efter eget huvud och vad det ska handla om har jag ingen aning om. Jag bad henne om hjälp och hon undrade om hon var min musa, jag förnekade det inte, hon kunde få vara min musa, hon kunde få vara mitt allt bara hon gav mig ett svar. Det gjorde hon också. Hon sa åt mig att skriva om ett specifikt hörn i min lägenhet och visade med det upp en ny tvetydig sida av sig själv. Att skriva om hörn kan vara genialt eller helt galet, det lutar åt det senare så jag väljer att skriva om något annat samtidigt som jag placerar henne i facket ”småtokig”.
Vad har jag gjort senaste tiden undrar nog ett fåtal av er och jag ska inte hålla inne på svaret.

Dels har jag varit i Scalateaterns källare och lyssnat på två pågar som spelat acidjazzfusion med hjälp av ett trumset och en elektrisk orgel. Fungerar beskrivningen ”omvänd hockeyklubba” för att beskriva vad jazz gör för mig? Det börjar så ofantligt högt att jag undrar varför jag inte spenderar varje kväll på någon av alla Stockholms jazzklubbar men efter en tid sjunker intresset snabbt och planar ut i en känsla av att befinna sig på någon sunkig bar på en finlandsfärja.

Jag har varit på en liten resa och min uppfattning att Göteborg är som Stockholm fast sämre står kvar. Det som stör mig mest är all nonchalans utan vidare finess, jag tycker om nonchalans, ni ska inte tro något annat, fast det krävs att den utövas med någon form av eftertanke och en viss mängd elegans. Jag menar, har ni gått en vända längst Andra lång en lördag natt? Totalt fritt från ackuratess.

Ackuratess är för övrigt ett ord jag precis synonymade mig till så jag kan mycket väl använda det på fel sätt och vill med det ha sagt att ingen är perfekt.

En vända längst ovannämnda gata räcker gott och väl för att tappa all tro på mänskligheten i allmänhet och Göteborgarna i synnerhet.
Målet med resan uppnåddes i alla fall och det är glädjande, tyvärr innebär det också att jag kommer behöva återkomma till Göteborg på en mer regelbunden basis och inte på samma smått sporadiska manér som nu och tidigare.
En lärdom jag tar med mig från resan är att min och min väns koncept kring att outsourca våra samveten till varandra fungerar ypperligt, vi har inte haft ett dåligt samvete sen 1997 och det är något jag gärna fortsätter med. Man bollar upp idéer eller beskriver handlingar man utfört och frågar den andra vad den tycker och svaret tycks alltid vara positivt. Det finns liksom ingen anledning att inte säga till varandra vad den andra önskar att höra, det är vad jag kallar sann vänskap.

Göteborg är ju också en stad.


Med två stora lyft kvar på mitt set är jag som mest sårbar när det kommer till störningsmoment, med sårbar menar jag ha nära till skratt och med störningsmoment menar jag folk som gör något ofrivilligt roligt mitt framför ögonen på mig. Som den killen som speglade sig så intensivt att han tillslut gick rätt in i spegeln med en duns samtidigt som jag låg på en bänk med 22 kg i varje näve och matade hantelpressar. 

Då brast det för mig en kort sekund och jag var tvungen att dölja mitt skratt med ett krampaktigt stönande även om jag slutat att pressa hantlarna uppåt. 

När jag inte är på gymmet och blir störd stör jag mig på att jag inte är på gymmet och blir störd.

Jag har tyvärr inte varit på gymmet sedan i måndags och det beror på att jag känner mig krasslig, så pass krasslig att när jag stod framför badrumsspegeln igår kväll tänkte jag för mig själv att det här nog är början på slutet för mig. Att det var roligt så länge det varade men att det nu är dags för mig att inse att tiden hunnit ikapp även mig.

Riktigt så farligt är det egentligen inte, ingen feber, ingen snuva men en trötthet och en skrovlighet i halsen som gett min röst något av en whisky karaktär men eftersom jag inte dricker whisky finner jag det oetiskt att kalla den för en whiskyröst . Däremot drack jag en massa hotshots i helgen så att benämna rösten som en hotshotröst finner jag inga problem med även om det inte alls låter lika ballt som att säga att man har en whiskyröst. Men det jag inte har i glaset låter jag stå i skåpet och att visa vart skåpet ska stå, det gör jag på daglig basis.

Hotshotsen drack jag under min allt för hårda weekend i Göteborg tillsammans med en barndomskompis. Jag börjar bli gammal och klarar inte av en partyhelg längre om jag nu någonsin klarat av en. 
Och vad har jag egentligen att säga om Göteborg? 

Första kvällen, klockan 21.00 mitt på avenyn vart jag vittne till upprinnelsen av ett bråk
mellan vad jag gissar var ett tiotal killar. Under tiden jag spanade utvecklades det aldrig till ett riktigt bråk utan såg  mest ut som ett gäng tuppar som bröstade upp sig mot varandra, hur hela dramat sen slutade vet jag inte då de hela skedde utanför mitt hotell och jag var kall samt täckt av snö. Om det här är typiskt för Göteborg låter jag vara osagt men det var sannerligen något som jag aldrig upplevt i Stockholm, jag gillar Stockholm, Stockholm är trevligt, Stockholm är vad Göteborg önskar att det var. Sagt med glimten i ögat, eller?

Hamburgaren på The Barn var något av det godaste jag ätit i hamburgare väg, Nordstan var lika vedervärdigt som jag minns det, spårvagnarna lika läskiga som vanligt, vädret lika oberäkneligt som alltid och min förmåga att ta mig genom ett dansgolv fullt av samba dansande människor lika obefintlig som lyckan vid blackjack bordet. 

Annars var Göteborg roligt, framförallt norrmannen som kallade mig fitta när jag förklarade vägen till ett dansställe med ett norskt venstre istället för ett svenskt vänster.

 Göteborg får fyra av fem Glen.

Det Göteborgska Dilemmat

– Glad flickvän utanför Konstmuseum.

”..och jag har fått omvärdera mina åsikter helt.”


För cirka 8 år sedan var jag i Göteborg för första gången och jag var inte imponerad. Där fanns inget som inte redan fanns i en bättre version i Stockholm. För några veckor sen fick jag en chans att utmana min inställning till Sveriges andra största stad och jag har fått omvärdera mina åsikter helt.

Det som tidigare kändes svårtillgängligt och småskaligt kändes istället lätt funnet och bombastiskt. (nåväl).

Jag hade en helt underbar helg i Göteborg tillsammans med min flickvän och musa.

”..den super trevliga tjejen som arbetade i receptionen tillika baren.”


Vi bodde på det elegant inredda och mysiga boutique hotellet Pigalle där vi något förvånat vart uppgraderade till ett större rum av den super trevliga tjejen som arbetade i receptionen tillika baren. Tyvärr har jag glömt hennes namn men tackar så hjärtligt till den fina servicen. 

– Hotellets lobby och plats för gott kaffe.

”Konstmuseum Göteborg var härligt och innehöll konst..”


Ett regndisigt Göteborg bjöd in till promenader mellan skurarna och till restaurang eller museeum besök under skurarna.Konstmuseum Göteborg var härligt och innehöll konst, djupare än så går jag inte i min kulturanalys. Maten var perfekt god och lagom salt, flickvännen tog en magisk fisksoppa inne i saluhallen och den fick mig att ångra mitt egna val av mat. Det är typiskt att man aldrig får vara riktigt nöjd.

-Nöjd tjej med fisksoppa.

”Göteborg är mer än bara ett halvdant substitut till Stockholm.”


Stämningen i staden var gemytligt varm även fast hösten kommit på besök redan i början av augusti. Jag kan starkt rekommendera att ta sig dit, för Göteborg är mer än bara ett halvdant substitut till Stockholm.

Mot oändligheten och vidare.