Gnäll på agendan!

Äh, Svensson kan du vara själv. Jag är förbi det där sedan länge. Kör med tacos redan idag, en TORSDAG. Det är stuns i ett sådant statement.

Annars då, inte så mycket. Försöker varva ner inför helgen med antikrundan rullande på tv:n. Visst var det ett bättre program förr, innan alla dessa klipp av folk i kön och en himla massa barn tog tid från värderandet av ting. Vem bryr sig om vad barn har att säga i ett program med fokus på ålderdom?
Ge mig så mycket tid med experterna som bara går, jag vill lära mig saker. Jag vill häpnas över sakers värden, förbryllas över objektens historia. Inte tvingas se en bordus Ann omfamna någon slumpmässigt utvald stackare för att skrika om Duo appen.
Det är som det är och jag ska sluta gnälla. Jag blir bara så frustrerad av att se ett program långsamt glida ifrån mig och bli mer familjärt. Jag får råda bot på saken genom att gå in på någon auktionssida och fantisera om hur jag budar hem ett konstverk som om tio år kommer ha stuckit iväg ordentligt i värde.

Sånt är livet.


Period – Livscoach

8905102276184313755890363.png

Ska jag berätta för dig om livet? En gång var jag precis som du.

Var en tanke som slog mig när jag satt på tuben på väg hem från en väns ateljé i lördags. Den som väckte min undran var ungdomen som satte sig snett framför mig i min annars ensamma fyra.

Jag ser att du har en skejtboard, en gång i tiden försökte jag också skejta. Det projektet föll lika platt som jag själv mot marken när jag försökte mig på min första ollie.
Du vet det blir så ibland och till skillnad från vad andra säkerligen försöker lära dig, det där med att det bara är att hoppa upp på hästen igen och fortsätta, vill jag istället berätta att allt inte är för alla och att det inte finns några problem med att ge upp.
Jag har givit upp många gånger och se på mig idag, hade jag varit en äldre främling på tuben som talade ungdomen till rätta om jag inte gjort det?

Nä vet du, ge upp så många gånger att du inte längre vet vem du är och finner någon annan. Du vill inte bli din egen stereotyp så se till att ingen annan än du själv kan placera dig i ett fack. Om ens det.

Sådana där ljusa jeans av lös modell hade jag också en gång i tiden, nu har jag svarta kostymbyxor. Vad säger det om oss?
Vad hade det sagt dig om jag plötsligt tog din bräda och gjorde en kickflipp jag inte kan.
Du hade blivit lika förvånad som jag och den förundran hade lett till så mycket mer, något djupare, en gränsöverskridande förståelse och öppenhet. Hade inte det varit fräckt?

Du kan komma finna din djupaste vänskap hos de som är lika flyktiga i sina väsen som du borde bli.
Som jag hoppas vara.

Äsch, jag är bara en gammal gubbe som berättat allt utan att ha yppat ett ord.
Glöm allt jag inte sagt och gå din egen väg istället. Jag ska fortsätta vara tyst.

Med det är mitt sista ord om att åldras sagt.