Onsdag, också en titel.

Igår fick jag äntligen mitt paket från USA. Ni vet det som kostade mig
40$ i frakt för att jag ville ha en 30 dollars bok signerad av någon i ett anonymt kollektiv.
Som avslutning tillkom det någon avgift på 90kr till Postnord, varför vet jag egentligen inte. Inte var det moms i varjefall, kanske var det tull eller något administrativt. Jag bryr mig egentligen inte så mycket. När staten vill ha mina pengar betalar jag utan att fråga varför.

Jag utgår ifrån att de vet bäst.


Andra som vill ha med mina pengar att göra är min bank, som blivit väldigt angelägen om att boka in ett möte angående mitt sparande.
Vilket har fått mig att gå i taket och puttat mig närmare byta-bank-beslutet i ren affekt.

Vad nu det skulle vara bra för, det hade bara blivit ett annat efternamn med son på slutet som försökt få mig att investera i något häftigt miljömedvetet bolag som sen visar sig skövla skog i Amazonas.
I de bästa av världar hade de enda finansiella tips jag mottagit handlat om vart någonstans i madrassen jag ska placera mina pengar.
Vid fötterna, kanske i höjd med höften?
Tyvärr är ju kontanter bara för loosers och löst folk så jag får finna mig i att vara fast i bankernas klor ett tag till.

Omsorgsfullt utvalda accessoarer.

Jag har något överraskande gått och blivit med tygpåse trots att dess symbolvärde går stick i stäv med min egentliga image.

I dessa varma tider när antal fickor kraftigt reducerats till att bestå av de fåtal som återfinns på mina byxor behövde jag skaffa mig en kompletterande förvaring för att bära med mig mina attiraljer.

Då får man dagtinga med sin image och fatta ett beslut även om alla alternativ är dåliga.
Alternativen var egentligen bara två, manbag eller tygpåse.
En kille från orten eller en kille utan ryggrad.
Jag anser mig själv vara den som tog manbagen till Sverige och det gjorde jag redan för åtta år sedan. Det grämer mig att dess potential har kidnappats och hålls fången av folk som använder den som en markör för droghandel. Min ursprungs idé var något betydligt mer helylle och sympatiskt, en perfekt brygga mellan det lekfulla och det stilsäkra.

En accessoar för den medvetne mannen som insett hur praktiskt det är att bära sina saker i en liten väska hängandes i en rem från ena axeln.
Eftersom jag inte beblandar mig med droger och inte vill framstå som någon som gör det heller faller manbagen tyvärr bort. Jag tror inte jag besitter tillräcklig genomslagskraft för att etablera min egna tolkning av plagget.

Tygpåsen är å andra sidan något helt annat. Den symboliserar att bäraren anser sig själv vara ”woke” och gärna vill att andra ska veta det. Röstar på Miljöpartiet, äter veganskt och ekologiskt, bär ett tummat ex av ”alla borde vara feminister” i sin påse tillsammans med en påbörjad stickning och en minidiscspelare från slutet av 90-talet eftersom det är dumt att köpa något nytt när det gamla ännu inte gått sönder.

I mångt och mycket är jag nog en tygpåsekille men att ta steget och erkänna det är att gå för långt, sju helsike för långt.

Jag sympatiserar med mycket av de åsikter som ryms inom tygpåsens gränser men har en kylig inställning till att låta det jag bär få symbolisera vart jag står.

Jag väljer tygpåsen men bär den på mitt eget sätt och fyller den med allehanda attiraljer som får mig att framstå som en machoman och badboy.
Eller gör jag det? Det som återfinns i min påse är en sak mellan mig och dem som fått privilegiet att få se ner i den.
Hemlighetsfull personlighet etablerad och lämnar läsarna med ett sug om att få veta mer om den mystiska personen bakom bloggen Glen Snoddas. Snyggt!