Kontinenten och jag!

Jag är tillbaka på svensk mark igen efter tio dagar på kontinenten och jag kunde inte vara mer lycklig. Underbart är det ändå, att vara ute på resande fot även om allt det där som följer med är dess raka motsats.
Men något lär man sig väl alltid, så som hur en ny stad doftar, hur tågtrafiken fungerar i Europa och hur man säger hej på både tyska och tjeckiska även om jag glömt det tjeckiska ordet såhär i efterhand.

Mest av allt har jag lärt mig att jag borde bli bättre på att koppla av och krympa ner mitt uppmärksamhetsfält till den ringa storleken att den bara täcker det som sker inom en radie av en meter kring mig.
I min värld kan allt gå snett och nästa olycka väntar ständigt runt hörnet. Tänk om man bara kunde få det bekräftat någon gång också så att det inte är helt i onödan man går runt och ständigt är orolig.
Inte ens skulpturen i porslin som vi köpte med oss från Berlin gick sönder under transporten hem. Vad är det om?

Livet.

Som en ständigt pågående diskussion, där jag kommer på vad jag borde ha sagt först efter jag gått därifrån.