Ett inlägg som redan hänt.

WhatsApp Image 2020-03-28 at 17.31.48

 

13/7 – 2019

 

Han och jag, inte direkt som ler och långhalm men jäkligt nära ändå. Vi satt en kväll på Taco Bar av alla ställen och drog historier från förr som den andra redan kunde slutet på. Vi berörde saker vi gjort tillsammans under åren, både positiva och negativa. Händelser vi önskade minnas varenda detalj utav och sådana vi mest av allt ville glömma. Berättelserna blev allt mer otydliga när de tomma glasen på vårt bord blev fler och våra ord blev till skratt, som blev till det där suget som är så svårt att säga nej till fast man vet att man borde.

Det har vi vetat sedan tonåren, sedan alla våra berusade nätter med flertalet skramlande sprayburkar i en sliten väska slängd över axeln. Sådana nätterna blev sällan som man tänkt sig, varken konstnärligt eller polisiärt. Något hans första rättegång och friande dom bevisade.

Tyvärr är det svårt att övertyga sig själv om att låta bli när tanken väl har fått fäste. När djävulen i en väl har vaknat dansar man efter hans pipa oavsett man vill det eller inte. Han nämnde i förbi farten att han hade en bild redo i sin ateljé och då tog lusten att skapa över totalt.

WhatsApp Image 2020-03-28 at 17.31.53 (1)

När behovet av ett utifrån perspektiv är som störst var det som svårast att få.

Om vi hade fått möjligheten att se oss själva genom någon annans ögon hade vi skakat på huvudet åt våra annars så ansvarsfulla oss som ostadigt klampade genom djupa vattenpölar, förbi övergångsställen som visade rött med en ursäktande hand mot bilar som svarade med en melodi av tutor i olika toner. Det var ingen vacker syn men samtidigt en trevlig bild av hur vår vänskap såg ut från en tid till en annan.

Vi tog oss dit vi skulle i varje fall, hämtade upp det som behövdes i form av lim, pensel och bild. Innan vi hann ut igen fick han syn på en stege som han tog under armen av bara farten och så gick vi. Han och jag med varsin kasse i ena handen och en stege mellan oss i den andra, gata upp och gata ner i sensommarmörkret i jakt på ett vettigt plank. Inte en polis så långt ögat kunde nå, inte en väktare eller salig medborgare på flera kilometers håll. Bara vi och så några små kluster av unga studenter som vinglade ut från krogar lika fulla som vi.

WhatsApp Image 2020-03-28 at 17.31.53

 

Efter ett tag orkade vi inte mer, han ställde upp stegen mot ett plank vid en vältrafikerad väg och jag satte mig på en elbox på andra sidan gatan. Det var vackert att se honom arbeta genom det sparsamma regnet som låg stilla runt oss. I mitt rebelliska sinnelag fann jag mig ge vika för ett infall som tog över mina handlingar. Jag skulle skriva kuk på elskåpet med min medhavda lilla spritpenna som jag fått med mig från jobbet. Jag tog av korken, fattade pennan så långt ut jag kunde med vänsterhanden och försökte så anonymt som möjligt att skriva ner ordet så tydligt jag bara förmådde. Elskåpet var strävt, jag själv packad. Pennan gjorde inte som jag befallde och vattnet som rann längst sidan av skåpet fick mig att undra om bläcket ens fick fäste.

När jag såg mot honom igen stod han på backen och jag undrade om han redan var klar.

Jag glömde ta upp limmet muttrade han, samtidigt som hans vänstra hand greppade den blå hinkens vita handtag.

WhatsApp Image 2020-03-28 at 17.31.54

 

vände det uppåt igen, innan det än en gång vände nedåt. Helt utom kontroll. Jag sittandes på min elbox och så han liggandes på backen med lim över hela sig. Därefter sjönk jag ner på marken och vred mig av skratt medan han stod upp och försökt torka limmet ur sitt ansikte medan svordomarna stod som spön i backen. Han fortsatte gorma, rabblade upp vad var och ett av plaggen som nu var täckta av lim hade kostat.

 

Märken som Off White, Acne och Balenciaga flög ur hans mun tätt följt av en siffra. Jag fortsatte att skratta under tiden och försökte summera ihop de olika beloppen men gav upp när siffran passerat 10 000.

Till slut kunde han inte hålla sig längre, han lät sitt signifikanta skratt eka mellan husen som om det vore hans sista. Där stod vi framåtböjda i regnet kippande efter andan och njöt av att vara vid liv, att vi var tillsammans och hade skrivit ännu ett kapitel i boken över våra gemensamma berättelser.

När skratten lagt sig fick jag luft nog att fråga vad han egentligen höll på med.

Det blev en jäkla parodi av alltihop blev hans svar.

Kollage – En visuell konstform.

 

Det är roligt att skapa, så idag har jag gjort två stycken kollage. Lite köpa papper, lite klippa, lite klistra och så sitter man där med ett färdigt resultat någon timme senare och undrar om man gör någonting fel som har så mycket tid att lägga på egen förnöjelse.
Bara därför försöker man involvera sin sambo i skapandet och göra det hela till en romantisk get together snarare än personlig förlustelse. Hon tackar så hjärligt för min invit men avböjer och så sitter man där på golvet och känner sig fånig och euforisk om vart annat samtidigt som man ser Miró någonstans i sin skapelse. Kan han så kan jag och vips har man lanserat sin konstnärskarriär med en skål flingor och mjölk i ena handen och den andra vilandes över publicera knappen här på wordpress.

Utlottning – Ett inlägg utan vinnare.

Hey, jag tänkte lotta ut ett signerat exemplar av boken ”Hellstrom street art” som jag varit med och skapat.

Roligt va?

Om inte min signatur lockar så kanske konstnärens gör det, eller kombinationen av de bägge. Mig veterligen är det här blott det andra exemplaret som signerats av oss båda två, så missa inte chansen att bli någorlunda unik!

Skriv en kommentar eller gilla inlägget så hör jag av mig till en potentiellt sett lycklig vinnare när jag känner fört!

Passande nog har bokens huvudrollsinnehavare också utställning i helgen, om det går nog att läsa på nätet!

Ha en fortsatt trevlig dag! Nu kör vi.

Sommar i P1.

WhatsApp Image 2019-07-01 at 19.45.37

 

Genom fönstret syns vinden greppa löven som spritter av glädje på träden.
Det saknas något i det suddiga skimret, skapat av min ögons försök att fokusera.

Klarhet.

Radions väderleksrapport berättar att dagen ska vara molnfri och himlen inte kommer bli något mer än sig själv.
27 grader varmt, han uttalar det med entusiasm, strålande sol är ett glädjefyllt uttryck.

 
Sommar i P1.

Vem är jag att säga emot en överläkare även om jag försöker hitta motargument. Det är jag som är produkten, mitt jag behöver röra mig mer. Ångest är uppdelat i kategorier.
Eklektisk är ett nytt ord jag nyss lärt mig och eklektisk är en ny lärdom om mig själv.

Mina orosmoln är gränsöverskridande.

Fast vem vill egentligen tala om väder, det säger för mycket om en person att tala om det vi alla upplever i samma stund, intill varandra. I normal ton.

Talar fiskar någonsin om vattnet som omger dem?!

Kom med något nytt.

Det får vara nog om vädret. Det säger för mycket om en person. Den jag talar minst helst om är just det som upplevs i den delade stunden intill varandra när orden ska ta sin plats och våra uppfattningar om det självklara bör förbli osagda, det är varmt när det är varmt, blött när det regnar, kylan biter i kinder, mig själv.

Något så självklart gör man bäst i att inte tala högt om, andra kan lyssna. Vad ska de då tro? Vi är intellektuella på sin höjd i frånvaron av bättre ord.

Nu kommer regnet, genom dropparna som rinner längst fönstret tycks de dansande löven bli klara i sina konturer.
Aldrig får man vara riktigt nöjd.
Självbelåten däremot.

Ute ur bubblan – En inbunden nyhet.

WhatsApp Image 2019-04-12 at 14.21.39

Det här kan vara det svåraste inlägget jag skrivit samtidigt som det berör något av det mest spännande och roliga jag gjort.
Det borde således vara en enkel text att producera men så är det här den fjärde versionen på någon timme.

Det handlar om det där att ta klivet ut från en bubbla som omslutit en under en tid, att byta ut den kreativa processen mot ett betraktande perspektiv och försöka få grepp om vad det egentligen var man skapade där inne.

Nog med dravel!

 

Jag talar om en bok. Och inte vilken bok som helst. Jag talar om den här boken som jag varit med och skapat!

 

BOKEN

Den 26:e April kommer boken ut i butik och på Galleri Scandinavia i Göteborg kommer det samma kväll anordnas releasefest och vernissage.
Så är ni i stan, passa på och titta förbi så kan ni, om ni inte vill köpa en bok eller se på konst, i alla fall försöka luska ut vem jag är, om jag nu ens kommer vara där!

Lite kort om boken, sagt av någon annan.

Det här är en historia om vänskap och jakten på sig själv.

Om en popidols texter och barndomens ikoner dränkta i tapetklister.

Om att tro på sin konst och ta den från gatorna till Instagram och gallerierna.

Kort sagt en färgsprakande berättelse i ord och bild om hur den anonyme gatukonstnären Hellstrom Street Art blivit en del av staden.

Roligt ju! Och trevlig helg på er allihopa.

 

Konstnärens instagram: https://www.instagram.com/hellstrom_streetart/

 

Stilen i förstahand – Ett inlägg om secondhand

Tröjor

Det är ju verkligen så att jag i ärlighetens namn vill vara en person som lyckas med konststycket att införskaffa sina kläder på secondhand. Att kunna se ut som någon som pendlar mellan att placera sig på topplistorna över Sveriges bäst klädda män och att skrämma fåglar av åkrar på fritiden.
Vilja och verklighet följer tyvärr inte alltid varann hand i hand.

Jag ville skapa unik stil men ser mest ut som en skyltdocka från H&M, anno 1997.

Var och varannan vecka finner jag ändå mig själv bland ställningar med Taxi Kurir uniformer och Bofors BK kostymer i jakt efter mig själv genom det som någon gång uppburit en annan identitet.
Jag snurrar runt karuseller med ett överflöd av färgsorterade plagg i kulörer en inte trodde fanns annat än i bilder över färgrymder, jämrande över att det de finns som mest av är vad som tilltalar mig minst.
Som tur är kan jag ta igen på gungorna vad jag förlorat på karusellerna och söka min lycka bland de gråskalor jag identifierar mig som mest med.

Jag googlade inför det här inlägget, något av ett trendbrott, och fann till min förvåning att statistiken visade på en minskning av svenskens andrahandskonsumtion.
Vilket går stick i stäv med min uppfattning om att second hand är något av det trendigaste vi har i vårt land. Vidare visade siffrorna att genomsnitt svensken handlade 2,6 secondhandplagg 2017 och där har ni den mest tydliga och pricksäkra beskrivningen av mig på länge.

Jag har köpt två tröjor på myrorna under 2019, en svart och en grå, utan att riktigt veta varför. Visst var de någorlunda snygga, samtidigt inte alls så snygga som de nyproducerad tröjorna som går att finna på den fria överproduktiva modemarknaden kan vara.

Sen det där med frågorna som uppstår.

Under två kalas har jag funnit mig själv behöva stå till svars för vad mina tröjor står för, eller vad som står på mina tröjor.

– Ursäkta mig om jag är gammal och mossig men YIT som står på ditt bröst, är det något nytt märke?
– Jag har ingen aning om vad det står för, jag köpte den på Myrorna.
– Enligt Google är det ett byggföretag.
– Jaha.

Eller.

– Jasså, du har varit i Key West du.
– Inte alls.
– Men din tröja?
– Myrorna.
– Jaha.
– Så att eh.

Det gör det svårt att stå upp för minskad konsumtion och medvetenhet när ingen bryr sig om regnskogen som skövlas på grund av alla träd. Om ni förstår vad jag menar.

Äsch, jag bara babblar på. Sist vi var på myrorna fann jag inget plagg men likväl en fin keramisk jag vet inte vad. Den står nu här i vårt fönster och är härligt rund i formen.

BESKRUEN_BLÅ