Världsmästare i ord.

Att skaffa egen tvättmaskin hade varit det slutgiltiga steget innan jag helt lämnade omvärlden därhän. Som det ser ut idag är de spruckna putsbestrukna väggarna, de blottlagda rören i taken och de många självlysande nödutgångsskyltarna mer än  gången mellan höghusen på min gata. Det är lika mycket vägen till den gemensamma tvättstugan som till mina grannars hjärtan. Okej, kanske inte hela vägen till hjärtat. Om så jag bara når deras medvetanden är jag nöjd. För det är där jag vill vara.
Därför tänker jag att så länge det är lättare att stanna upp och småprata med en granne där i kattakomberna, än det är att hälsa på samma person någonstans i världen, fortsätta att se fram emot att gå till tvättstugan.
Hittills har jag på två plus år hittat noll grannar som hälsas på femtiometer från vår gata men jag jobbar på det, det ska gudarna veta. I butikerna här omkring har jag börjat kännas igen i var fall. Så min väg mot en profil går åt rätt håll. Nästa steg blir att delta i nattvandringar, även om potentiell exponering främst kommer bestå i att ses som jobbig av ungdomar på glid.
Eller ses som en engagerad like av andra vuxna i stiltje. Precis som jag står vi still i tiden där vi hade gått i mörkret och famlat efter ljuset. På tisdag är det dags att tvätta igen, hoppas jag får en ny chans att stifta en ny bekantskap med en gammal bekant då!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s