Den svårsläkta längtan efter det vackra och gemytliga har fört mig till tidigare säsonger av Sommar med Ernst där vi får följa huvudrollsinnehavaren möblera olika platser på likadant vis. Våra dryga kommentarer om de halvdana resultaten hos de egensnickrade kreationerna når sin kulmen när målarduk och pensel dyker upp i rutan.

– Men för fan Ernst, nu får du ge dig, sluta tejpa fågelfjädrar på en duk och kalla det för konst. Vore det inte bättre om du stöttade en lokal konstnär med talang som kämpar för att hålla sig flytande i en allt större konkurrens från amatörer som tror sig kunna för att de skaffat ett Instagramkonto med art någonstans i namnet istället.

Det är jag som tar mig ton sittandes i soffan med ett kilo lufttorkande lera mellan händerna som jag försöker forma till ett självporträtt utan förankring.

– Vad tror du jag kan ta för den här?

Frågan ställs till min sambo men jag besvarar den själv.

– 5000kr minst.

Jag måste tänka om.
Jag skriver under pseudonymen Glen Snoddas, inte Glen Snoddart.