Que sera, sera.

 

Befkuren

 

Det passerar inte mycket nya intryck genom mina sinnen i dessa dagar och bra är väl det. Jag tar mitt ansvar och har begränsat min sociala samvaro till att enbart bestå utav fysiska möten med min sambo och ett fåtal telefonsamtal med alla de andra som kallas vänner. Så vad ska man skriva om när inspirationen tryter och det är svårt att snappa upp de där små finurliga tankarna som huserar i vardagen. Jag har inte den blekast aning så jag har påbörjat ett tiotal texter den senaste tiden utan att komma längre än fyra, fem rader. Om jag bara lyckas ta mig förbi den här passagen så är det ett ordentligt fall framåt sett till min nuvarande dagsform. Men det tar emot, det lutar åt att jag får göra ett inlägg likt de där avsnitten av långt gångna sitcoms som står och stampar. Ett avsnitt med klipp från tidigare episoder, eller som i det här fallet, ett blogginlägg med inledningar från de där texterna jag inte funnit ett sätt att avsluta.

 

Något som jag finner positivt för mig själv i rådande tider är det faktum att mina egna och andras förväntningar på vad livet ska innehålla drastiskt har reducerats till att bestå av livet självt.

 

Låter man oron styra skutan kan man ge sig fan på att det blir plattan i mattan i riktning mot närmsta klippavsats. Den där andra jäkeln av mig själv har en osund fascination för döden och har en sedan år tillbaka bokat plats på båten över floden Styx.

 

Aldrig tidigare har jag känt ett så stort behov av att skriva något som betyder mer än tillfällig eskapism för mig själv och de som läser mina texter. Jag vill skriva mitt eftermäle redan nu för jag förbereder mig någonstans djupt i mina tankar på att dö.

 

Jag är en blek kopia av ett tidigare liv.

 

 

Vilket otroligt sammanträffande att så många av ovanstående inledningar handlar om det ämne jag gör allt som står i min makt att inte vidröra. Jag önskar få ut något mer av tillvaron just nu och söker med ljus och lykta efter positiva nyheter som för tankarna bort från viruseländet. Så deltar man själv i att sprida defaitism. Nej, jag vägrar falla i fällan.

Jag tänker dela med mig av något positivt.

Just i detta nu ligger min sambo här i sängen bredvid mig och ser på filmen Funny Face, eller Kär i Paris som den heter på svenska. Det är en av hennes favoritfilmer och det skänker mig glädje att se henne se på filmen. Hon har ett så lugnt och välgrundat leende på sina läppar när Audrey Hepburn kastas runt i situationer hon inte önskar delta i. Där har vi lyckan i det lilla och allt jag söker. Filmen i sig drar mina ögon till sig oftare än jag initialt trodde att den skulle göra. Det är också positivt. Så nu är det dags att hänge mig helhjärtat till allt det som ligger här intill i ett försök i att bara befinna mig i nuet.

13 reaktioner på ”Que sera, sera.

      1. Tack, för frågan. Jag håller mig sysselsatt här i vår ”frivilliga” karantän. Det finns mycket att hitta på. Min man är yngre än jag så han är snäll dräng och går in i affärer och sånt. Annars är vi utomhus så mycket vi kan.

  1. Känner som du, vill inte låta mörkret ta över. Avslutade med några kloka ord på bloggen idag, (som inte jag har hittat på) ”Den som kan vara glad för lite har mycket att vara glad åt. Så sant, och välbehövligt i denna märkliga tid. Hemma hos oss är f ö nästan alla sjuka…Som tur är vet vi inte vad det är, men vi håller oss hemma. Men tar oss frisk luft när vi orkar, bor på landet, och ibland möter man inte ens någon när man är ute…Hoppas att du och sambon får en fin helg, och att ni får vara friska!

    1. Har ni blivit friska och krya än?
      Skönt att bo på landet och kunna ta promenader utan att riskera att stöta på folk, här i Stockholm har man någon i ansiktet så fort man kliver utanför dörren =)

      Hoppas allt bra med er!

      1. Vi är på g i alla fall, tack för omtanken😊Det är jätteskönt att bo på landet i ett sånt här läge; kunna gå ut förkyld och ändå inte känna sig som en brottsling. Hoppas att du och de dina får må fortsatt bra!

  2. Du skriver fint om vad som egentligen betyder något. Vi sticker ut i naturen och går med hundarna – man behöver inte möta någon. Möter vi någon hejar vi i samförstånd. Leva i stunden. Que sera sera.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s