Igår var det prideparad och i sedvanlig ordning var jag där och hejade på.
Jag är ju trots allt svag för det där om att vara sig själv, parader och hög musik.
Förra året deltog jag i Pride men det känns inte riktigt rätt att snylta på någon annans manifestation.
Jag vill tro att jag gör större skillnad från sidan om jag nu gör någon över huvud taget.
En dag kanske jag får min egen, eller ett skäl att delta i någon annans.
Funderar på parollen ”Parad för oss som är nyfikna på och gärna vill tro oss kunna skriva poesi , men är för rädda för att fullt ut våga stå upp för våra tappra försök och som vid frågan vad vi skriver svarar allt annat än just poesi, aldrig poesi”.
I alla fall så inspirerades jag så pass mycket av alla budskap om att vara sig själv och att stå upp för den man är att jag idag gick och köpte inte en, inte två, inte tre, utan fyra böcker med poesi.
Alla på stadsmissionen, för den goda saken och snålhetens skull.
Tyvärr verkar en inte ha blivit skuren ordentligt på tryckeriet då varannan sida eller så sitter ihop. Den är säkert som bäst där mellan sidorna jag inte kan skilja på, tror ni inte?
Jag ger den fyra av sju stjärnor i betyg.
Motivation originell bindning men lite väl svår att helt ta till sig.
Försökte först hitta poesiavdelningen på Akademibokhandeln men den lös tyvärr med sin frånvaro. Så jag passade på att flytta om min egen bok i hyllorna för att ge den bättre exponering, alternativt den exponering som den förtjänar. Som ni förstår är den inte slutsåld än, vilket vi borde ändra på!
Den är om inte läsvärd i alla fall läsbar.
Inga sidor sitter ihop annat än i ryggen!
På något vis är kanske det här inlägget min parad, för såhär öppen har jag nog aldrig varit om det jag skriver?
Miss Vanjie
Vissa av oss blev någon annan.
Jag mest förvånad.
Miss Vanjie
Minns du hur vi skrattade åt de andra när vi gömde oss på taket för att tjuvlyssna på deras samtal?
Numera slits jag itu av att mina tankar aldrig kan bli större än ordförrådet som formulerar dem.
Miss Vanjie
Du sa att jag gjorde bäst i att vara mig själv.
Istället trålar jag efter beröringspunkter med maskor så stora att de släpper igenom allt annat än vita valar.
Miss Vanjie.
Shantey, you stay.
Härlig läsning. Hoppas de dolda sidorna motsvarar förväntningarna när de väl öppnar sig. Underskatta i te njutningen av att vänta
Hoppas jag med, även om jag drar mig för att se efter😀
Spännande! Vad? Både det oanade och det blottade!
Agneta
De gjorde så förr ibland, lämnade det till den första läsaren att sprätta upp sidorna. Funderar på om det var bättre så, att vara tvungen att arbeta lite för att få tillgång till innehållet? Mer exklusivt på något vis, istället för att ha ständig och omedelbar tillgång till allt. Eller är det den omedelbara öppenheten som skapar tolerans, acceptans och jämställdhet?
Okej, där ser man. Man lär sig något nytt varje dag!
Det gör ju det hela en smula melankoliskt, att boken gått direkt från butik till stadsmissionen utan att någon läst den.
Jag kan uppskatta det svårtillgängliga i övrigt, kanske inte i bokform dock.
Intressant läsning! Vissa av oss blev någon annan…gillar den…fortsätt vara dig själv!
Ska göra mitt bästa ☀️
🌝
Försöken att vara sig själv pågår nog hela livet, så fortsätt de försöken. De tillfällen man kommer fram till sig själv upplever jag som att hitta hem en stund.
Jag lovar, det där med att stå upp för sig själv – det kommer med åren! Jag vet av erfarenhet….. Fast du kanske inte vill vänta!?
KRAM/Susie
Jag håller på att finna mig i att vänta som ett steg i att vara mig själv mer.
Känns som om jag är på rätt väg!