Fötter under gardiner.

Varför jag har gjort arbetsprover jag aldrig tänkt skicka in får en att begrunda. Är det önskan att få skicka in dem och möjligheten att bli antagen till en utbildning som lockar eller är det utmaningen att skriva på beställning som fått mig att ägna ett antal timmar åt att noggrant försöka få ner det bästa och mest adekvata som jag för stunden kunnat förmå mig själv att skriva?

Är det en fördold sanning bakom tvivlet med stort T som döljer det egentliga svaret för att jag ska luras att tro att jag vet vem jag är och vad jag vill åstadkomma fastän jag egentligen vet om tvivlets förljugenhet och att sanningen är de fötter som sticker fram från under gardinen.

För om jag nu skriver arbetsprovet av den anledningen att jag vill utmanas i att skriva på uppdrag och inte för att komma in på den där utbildningen där jag lär mig skriva på uppdrag, är det då inte självbedrägeri jag sysslar med?

Det enda jag vet är att jag vill vara fri samtidigt som jag inte är beredd att betala frihetens pris när det består i att göra avkall på det jag lärt mig att man ska älska ; Att göra rätt för sig och att en fast anställning inte är något man skämtar bort i första taget, det samtidigt som jag tycker att man kan skämta om allt.

Om jag tar mitt förnuft till fånga någon dag, går fram mot gardinen som accentuerar fötterna under den och drar bort den vore då inte den största mardrömmen att där möta sig själv och behöva se sig i ögonen en gång för alla?
Jag fortsätter snegla mot de där fötterna samtidigt som jag har fokus någon annanstans, möjligtvis en annan gardin där jag kan ställa mig bakom och bli svaret för den jag egentligen är när ett framtida jag står inför nästa förljugna sanning och söker sitt svar. Gardiner finns det som tur är många av och när de inte täcker fönsterna mot det uppdiktade lyckliga livet fungerar de som ett alternativ för oss som fortsatt tänker ta steget ut genom fönstret men inte utan att först ha gömt sanningen bakom en gardin tills någon del av en till slut vågar täcka fönsterna, stänga flyktvägen, möta sanningen, se sig själv i ögonen och våga leva i verkligheten som är rummet utan gränser man klivit in i och tidigare flytt lika snabbt genom öppna fönster istället för att våga befinna sig i det.

Nog med dravel, jag har som sagt arbetsprover som bara ligger på min dator för blyga för att göra väsen av sig och för stolta för att inte låta sig höras så varför inte hitta en gyllene mellanväg och publicera någon del av dem här?
Givetvis helt utan att de ska tas emot och bedömas som ett arbetsprov och få läsaren att tänka kring hurvida de antagit mig eller inte till utbildningen. Jag besparar mig det och publicerar det som en text likt många andra här så att jag med det här inlägget kan gömma en liten del av sanningen bakom en gardin innan jag tar klivit vidare genom ett fönster och fortsätter leva på som vanligt i mitt lyckliga liv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s