Svärtat samvete.

SVÄRTATDär stod jag med två tomma händer och sökte något vackert som stod ut ur mängden, var enkelt att ha att göra med och som satte guldkant på min tillvaro. Något som när folk såg genom fönstret in till mitt liv fick dem att känna att jag var en person som hade koll på läget och som var beredd att investera tid i något annat än mig själv. Jag hittade det jag sökte, jag hittade någon som vårdade mig samtidigt som jag vårdade den med min omsorg och min vilja att se den växa till höjder jag visste att den hade i sig men som den tvekade på att den kunde uppnå. Den kunde kanske inte själv förstå men jag visste redan då att mitt mål var att få den att växa sig så stark att den till slut förstod att den förtjänade något bättre och lämnade min sida för att hitta sin plats i det fria någon annanstans i denna värld. Den stannade kvar i min närhet och jag såg den växa för varje dag och det gjorde mig glad, samtidigt som jag visste att det inte var en fråga kring om utan när den skulle förgöras av min närhet och mitt tilltagande o-ansvar. Jag sa till mig själv, lämna mig nu medan jag fortfarande kan ge dig det vackraste jag har som svar, att jag önskade att du valde att stanna kvar och att du inte väntade så länge att jag blev likgiltig inför ditt beslut.

Du valde att stå kvar vid min sida och så kom till slut den dagen som jag väntat på och jag förstod att jag hade dränkt dig i mina försök att få dig att växa och leva lyckligt. Mina gröna fingrar är nu svärtade av skammen att ha drivit en blomma in i döden, som tur är har jag fortfarande tre stycken kvar vid liv men det är väl bara en tidsfråga innan de också går i graven. Jag frågade på blomsteraffären efter blommor som var omöjliga att döda och det fina i kråksången är väl att jag mot alla odds lyckats med just det omöjliga och haft ihjäl en pelargon. Som tur är känner jag mig inte likgiltig utan tänker ta lärdom av denna fadäs det innebär att vattna en pelargon utan att ta i beaktande att allt överflödigt vatten samlas på botten av krukan och förvandlar den till en plaskdamm för blomman att bada i. Jag simmar i ett blodrött hav.

7 reaktioner på ”Svärtat samvete.

  1. Här skulle jag vilja slå ett slag för hydroponisk odling – att odla i vatten med näringslösning. Det är svårt att övervattna när man odlar i vatten och det tar ganska lång tid innan vattnet har tagit slut så att växten torkar (bara ett litet minus för att det oftast inte är så snygga behållare)

    1. Oj, det här låter komplicerat. Jag har insett att jag inte kan hålla saker som får blommor vid liv. Alla växter jag har som bara består av gröna blad lever och frodas men allt annat går ett mörkt öde till mötes…

  2. Ojdå! Inte lätt med blommor, men med lite googlande, och lite glöd på intresset så kan det nog hampa sig en dag, och det mesta överlever längre än en vecka….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s