Drabbad av Glen?

Det var uppseendeväckande länge sen jag skrev något nytt här och till mitt försvar vill jag påpeka att jag väntat på ett spökskrivet inlägg från en person jag trodde jag var överens med men som gång på gång påpekar att jag bara var överens med mig själv och att hon aldrig accepterade mitt, vad hon kallar, krav men som jag kallar en önskan huggen i sten.
Så nu får jag skriva ett inlägg helt efter eget huvud och vad det ska handla om har jag ingen aning om. Jag bad henne om hjälp och hon undrade om hon var min musa, jag förnekade det inte, hon kunde få vara min musa, hon kunde få vara mitt allt bara hon gav mig ett svar. Det gjorde hon också. Hon sa åt mig att skriva om ett specifikt hörn i min lägenhet och visade med det upp en ny tvetydig sida av sig själv. Att skriva om hörn kan vara genialt eller helt galet, det lutar åt det senare så jag väljer att skriva om något annat samtidigt som jag placerar henne i facket ”småtokig”.
Vad har jag gjort senaste tiden undrar nog ett fåtal av er och jag ska inte hålla inne på svaret.

Dels har jag varit i Scalateaterns källare och lyssnat på två pågar som spelat acidjazzfusion med hjälp av ett trumset och en elektrisk orgel. Fungerar beskrivningen ”omvänd hockeyklubba” för att beskriva vad jazz gör för mig? Det börjar så ofantligt högt att jag undrar varför jag inte spenderar varje kväll på någon av alla Stockholms jazzklubbar men efter en tid sjunker intresset snabbt och planar ut i en känsla av att befinna sig på någon sunkig bar på en finlandsfärja.

Jag har varit på en liten resa och min uppfattning att Göteborg är som Stockholm fast sämre står kvar. Det som stör mig mest är all nonchalans utan vidare finess, jag tycker om nonchalans, ni ska inte tro något annat, fast det krävs att den utövas med någon form av eftertanke och en viss mängd elegans. Jag menar, har ni gått en vända längst Andra lång en lördag natt? Totalt fritt från ackuratess.

Ackuratess är för övrigt ett ord jag precis synonymade mig till så jag kan mycket väl använda det på fel sätt och vill med det ha sagt att ingen är perfekt.

En vända längst ovannämnda gata räcker gott och väl för att tappa all tro på mänskligheten i allmänhet och Göteborgarna i synnerhet.
Målet med resan uppnåddes i alla fall och det är glädjande, tyvärr innebär det också att jag kommer behöva återkomma till Göteborg på en mer regelbunden basis och inte på samma smått sporadiska manér som nu och tidigare.
En lärdom jag tar med mig från resan är att min och min väns koncept kring att outsourca våra samveten till varandra fungerar ypperligt, vi har inte haft ett dåligt samvete sen 1997 och det är något jag gärna fortsätter med. Man bollar upp idéer eller beskriver handlingar man utfört och frågar den andra vad den tycker och svaret tycks alltid vara positivt. Det finns liksom ingen anledning att inte säga till varandra vad den andra önskar att höra, det är vad jag kallar sann vänskap.

7 reaktioner på ”Drabbad av Glen?

  1. 1. Jag ska genast outsourca mitt samvete. Oklart till vem.
    2. Jag brukar göra om substantiv till verb med stor framgång. Ordet struts t.ex kan användas som ”att strutsa”. Det fattar ju varenda människa att det är en kortare benämning för att stoppa huvudet i sanden.

    1. 1. Krävs att det är en person som du känner väl som är beredd att stötta dig även när du är på väg att ta de mest dumma beslut. Sen får man reda ut efterspelet tillsammans..
      2. Jag kommer genast sno ”strutsa” av dig. Ett mycket bra uttryck!

  2. Din känsla för Göteborg är samma känsla jag har för Stockholm. När människor börjar prata engelska med mig för att jag inte pratar i näsan, blir jag negativ. Är inte göteborgare men bodde där i tio år och har bara gott att säga om dess invånare. Men livet på landet nere i södra skåne är betydligt enklare.

    1. Haha, på riktigt? Det är ju asroligt att de börjar prata engelska.

      Livet på landet låter inte helt fel, någon dag så kanske man vågar sig utanför storstäderna och bosätter sig på en lugnare plats.

  3. Nä, men en sån trist uppfattning och Andra Lång som är en av mina absolut favoritgator i stan. Där är det alltid störtskön häng och bara goa människor enligt mig. Älskar Göteborg och tycker som du fast tvärtom. Stockholm är sämre. Kan dock vara så att vi är tämligen partiska på varsitt håll, hahaa! Tur att vi båda bor i rätt stad ändå….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s