Tintin i Tindertider.

TINTIN_TINDERTIDER

 

Att umgås med en konstnär är att umgås med de mest kreativa sidorna av en själv utan att ens förstånd skjuter ner ens idéer med sans och vett innan man kommit igång. För mig som aktiv åskådare handlar det inte om att försöka tolka, förstå eller kritisera det som händer framför mig, det gör konstnären redan i sitt inre. Min roll i skapandeprocessen är att mata det ego som står framför mig och växer vid varje penseldrag som vidrör canvasduken. Jag är perfekt i min roll som bisittare med ett konstruktivt synsätt som för konstnären vidare i sitt skapande och inte bakåt. Det inspirerar mig att se hur tavlor växer fram och det får mig att tänka till, denna galning som rör sig framför mig kunde lika gärna varit jag om inte jag var belamrad av allt det där andra som står längst vägen från tanke till handling och sätter krokben för en.
För krokben sätter jag för mig själv, det gör vi nog alla.

I måndags var jag på kurs igen, eller var och var, min kropp var där men mina sinnen rörde sig längst helt andra breddgrader. Jag försökte, det ska ni veta att jag gjorde, landa i mig själv och genomföra de uppgifter vi fick efter bästa förmåga. Oförmåga är ett ord som kommer till mig när jag skriver det här.
Sinnet försökte formulera meningar som kroppen inte var beredd att skriva. Kroppen skrev något annat som sinnet var snabbt med att kritisera, håna och bespotta.
Så satt jag där i min hopplöst hoppfulla situation och önskade inget annat än att gå hem och ifrågasätta min existens. Det gjorde jag inte, jag tog mig till min konstnärs vän och landade i allt det där som är så enkelt att göra för andra men som är så svårt att göra för en själv. Att uppmana till att bara fortsätta, utan att tänka och gå på känsla och våga lita på sin egen förmåga.

 

Jag har slutat lita till min frisörs förmåga. Hon bokstavligen slaktade mitt hår i tisdags och lämnade mig med en frisyr som rör sig åt alla håll och kanter som armen hos människor med beslutsångest ovanför en glassbox.
Det är för kort. Väldigt mycket för kort och saknar förmåga att stanna där jag säger åt det att vara. Vad kan man göra? Håret växer ut igen och jag får inte låta det bli ett hinder att jag inte kan porträtteras som Tintin på mina bilder i dessa Tindertider utan jag får glatt fortsätta att sms:a individer om måltider och deras åsikter kring halvtorr äppelcider och bag in box viner tills håret sent omsider växt ut och jag kan ta mina bilder.

5 reaktioner på ”Tintin i Tindertider.

  1. Nämen oj! Vilket totalt deppläge….låter det som! Kan väl bara säga att snart gåt det uppför! Håret har växt ut och sinnet har landat rakt ner i ditt hjärta!!! Bara att röra sig framåt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s