Min pappa.

Det var i söndags den 15 oktober som döden slog upp dörren på vid gavel och fyllde mitt liv med allt det jag visste att jag någon gång skulle behöva hantera men som jag önskade att jag aldrig skulle  behöva lära mig leva med.

Min pappas bortgång.

Hur mycket jag än försökt förbereda mig för den dagen då hans hjärta inte längre skulle orka mer kunde jag aldrig förbereda mig för det här.

Den kalla stenhårda sanningen.

Den overkliga tomheten och den allt för verkliga och gränslösa sorgen, dagarna som bara passerar och löper in i varandra utan att ta hänsyn till varken tid eller rum. Mitt liv har pausats men jag försöker låta det få pågå som vanligt fast jag vet att allting har förändrats. Jag har accepterat det som har hänt och även om jag vet att mitt liv någon gång åter kommer bli som vanligt förstår jag att det aldrig någonsin kommer bli som det en gång varit. 

Du saknas oss.

Jag försöker finna orden. Hur beskriver man den där smärtan i bröstet när sorgen tar tag i en och vägrar släppa taget för någon som aldrig upplevt den. 

Hur beskriver man den smärta som bara den här saknaden och sorgen kan frambringa.

Den smärta som får mig att trycka mina fötter hårt ner i madrassen samtidigt som jag skjuter ifrån allt vad jag kan, den smärta som gör att jag ligger och vrider mig fram och tillbaka i min säng, den smärta som gör att jag pressar en kudde hårt mot min mun för att kväva ett skrik som aldrig kommer.

Hur beskriver jag den smärta som jag önskar ska få honom att komma tillbaka men som finns där för jag vet att han aldrig kommer göra just det. 

Ändå är det tillbaka jag går, jag går tillbaka och försöker återuppleva alla de minnen jag har tillsammans med honom för att vara säker på att aldrig glömma. Jag återberättar dem för min sambo, mina syskon och min mamma. Jag vill förmedla den bild jag har av honom så att de ska veta vem han var för mig och i gengäld får jag lyssna på deras historier om vem han var för dem och genom våra berättelser ser jag alla de detaljer som utkristalliserade den han var för oss.

Sorgen är en process jag långsamt lär mig att leva med och vid sidan av. Jag börjar få ett perspektiv på allt som har hänt nu när alla tankar och känslor jag känt hittills fått ta precis den plats de har krävt. Nu står jag i stiltje med en massa halvfärdiga tankar och känslor, de är inte längre lika påtagliga och det är på både gott och ont. Det gör inte längre lika ont och jag vågar känna efter vad jag egentligen känner vart jag än befinner mig för jag är inte rädd för de uttryck känslorna kan ta när de väl dyker upp då jag har lärt mig hantera dem.

Men allt finns fortfarande kvar inom mig som ett lågmält sorl och fyller mitt synfält med en dimma som jag precis kan se igenom om jag kisar. När de är så lågintensiva är det svårt att handgripligen ta tag i dem och hantera dem med samtal och tårar. Det framkallar frustration, en svag irritation, en kort stubin, en ovilja att träffa andra människor och en ilska över den orättvisa att han var tvungen att dö.

 

Där står jag idag, hela situationen känns overklig, alla tankar och känslor för verkliga. Något som är så naturligt som döden känns bara så sjukt onaturligt.

Familjen och släkten är ett fantastiskt och ovärderligt stöd i all den här sorgen och det är fint att se hur vi alla samlas kring vår mamma för att trösta och bli tröstade av varandra. Vi är bäst.

33 reaktioner på ”Min pappa.

  1. Så oerhört sorgligt, Glen. Det är svårt att skriva något till en som mist en som står en nära, men jag tänker att det är bättre med något än inget. Du är fortfarande i chock; pappor ska finnas och leva länge, länge men nu blev det inte så. En tröst är ändå din familj och din släkt, ni stöttar, samtalar och tröstar varandra. Sorgen är randig, det kommer lättare stunder och sen faller man åter ner i den djupa mörka avgrunden. Men man tar sig upp lär sig leva med sorgen som senare förvandlas till saknad och minnen. Precis som du skriver, det är en process.
    Mina varmaste tankar till dig, Glen.

  2. Jag beklagar sorgen. Väldigt träffande inledning…man vet att man en dag måste tackla en sorg o hur förberedd man än är så är hamnar man ändå i ngn sorts chock. Bli inte rädd om du eller ngn av de andra plötsligt blir rasande arg. Det är en fas och ni i familjen kanske inte når faserna samtidigt. Ngn kanske tar sig igenom till saknadfasen på ett par månader, för ngn annan kan det ta flera år. Skönt att ni ändå har varann i denna tunga tid. Kram

  3. Jag är ledsen, Glen. Skönt att du har förmågan att både skriva och tala om din stora förlust. Precis som du skriver, så vet man att den dagen kommer, men ändå känns det overkligt när dagen är där. Tänker på dig och er. Ni verkar ha en fin sammanhållning och en förmåga att lyssna på varandra och stötta. Var rädda om varandra.
    När jag miste min mormor, som var som en mor för mig, kändes det som ett stort, värkande hål i bröstet i ett par år. Och i säkert fem år drömde jag att jag kom gående upp mot hennes hus, och hon stod där på trappan och vinkade. Varje morgon trodde jag att hon faktiskt levde och att allt annat inte var sant.
    Det kan ta tid, men du lär dig att leva med det.♥

    1. Ja, jag har fått lära mig med tiden att tala om mina känslor och jag är glad att ha funnit den kunskapen annars hade jag nog gått sönder av alla inkapslade tankar och känslor.

      Förstår vad du menar, känns fortfarande som om pappa finns kvar här och bara är ett telefonsamtal bort. Känns så svårt att greppa fast man någonstans inser hur läget faktiskt ligger till.

      Tack för dina tankar och att du tog dig tid att skriva.

  4. Så ledsen för er skull. Vet hur det känns så obeskrivligt tomt. Men du skriver så fint och som du skriver så är minnenas album så värdefullt att ha och ta fram och titta tillbaka i. En kram sänder jag till er. ❤️

  5. Beklagar sorgen och tyvärr är det något som drabbar oss alla. Det är lika jobbigt varje gång det händer, man förlorar en nära vän, någon som har funnits vid ens sida hela livet. Så plötligt är det så tomt så tomt … kram

    1. Jag är glad över att jag hann leva 28 år innan jag drabbades av ett dödsfall hos någon nära. Tyvärr är det ju oundvikligt och tillslut drabbas man av den där intetsägande tomheten som rymmer allt och ingenting.

      Tack för dina ord.

  6. beklagar sorgen. och det är som du säger, man vet att den dagen kommer, men ändå blir det svårt. man får ta en dag i taget och överleva den. och på nåt vis går det lättade efter en tid, men sen på begravningen ramlar man ner till det svarta igen. men, sen kommer det att blir lättare igen. allt gott till dig och dom dina!

  7. Det kommer att bli en tung Alla helgons helg för dig och det första året är jobbigast har jag hört. Sedan kan det bli lättare att leva med sorgen även om den alltid finns där. Startar en dusch med sympati och riktar den åt ditt håll.

  8. Beklagar sorgen djupt!
    Så fint beskriver du din sorg och saknad!
    Hålet i hjärtat, som är saknaden efter en förälder, går aldrig ihop. Men man finner ett sätt att leva med det, och minnas de fina stunderna man haft! Och även de jobbiga stunderna, som är föräldrar berättigade!
    Var rädd om dig!

  9. Jag vet inte så mycket om dig men uppskattar mycket att du formulerar det du känner nu när din far har gått bort. Jag ser det som att ni verkligen har haft något fint ihop och att du nu ska förvalta det så att det så småningom berikar dig på nytt. Fast på ett annat sätt. Jag för min del saknar att jag aldrig kände något hålrum!

  10. Fint skrivet, sorg är svårt och ofrånkomligt och det är inte något som jag har lust att lära mig leva med och jag tänker inte ens försöka förbereda mig på min pappas frånfälle. Jag tar det när det kommer. Men superfint skrivet var det.

    1. Det går liksom inte att förbereda sig insåg jag rätt snabbt, för sorgligt för att kunna förstå i förhand.
      Du gör helt rätt i att inte försöka förbereda dig och ta det när det kommer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s