Ungdomligt förehavande pt.1 – Frånskild förankring.

Bröllop nummer två  i sommar är avklarat och det enda jag kan tänka på är att jag är för gammal för det här nu. Inte för att gå på bröllop i sig men att gå på bröllop dagen efter man varit på 25-års fest. 

Att jag snart 28 år gammal är ute och festar två nätter i rad är inget annat än ett desperat försök att försöka återuppleva en svunnen tid från yngre dar. Ironiskt nog var jag aldrig ute och festade två nätter i rad när jag var ung men bilden av ungdom återspeglar sig i ett evigt festande och jag är inte den som är den när det kommer till att följa stereotypa karaktärsdrag hos någon med åldersnoja. 

Där var jag på en gammal väns bröllop och satt bredvid en annan gammal vän som precis blivit pappa och det är nu stressen ska komma krypandes längst min ryggrad och sätta griller i mitt huvud.

När är det dags för mig att växa upp? Gifta mig, skaffa familj och så vidare?

Glädjande besked, jag är inte ett dugg stressad! Jag är vid god vigör och rör mig långsamt mot den delen av livet där giftermål och barnafödande börja bli aktuellt. Men inte än på ett tag utan sen, nu är jag för på gång för att vilja ändra någonting. 

Så varför beter jag mig då som om jag befinner mig i en snart-trettio-års-kris?

Jag projicerar åldersnojan på mig själv redan nu när jag är stabil och lycklig så att jag är väl förberedd när den väl kommer på riktigt och jag förmodligen befinner mig på en betydligt mörkare plats. 

Om det är värt att se olyckan i det lyckliga för att kunna se lyckan i det olyckliga längre fram i livet får tiden utvisa. 

När jag senare utvärderar mitt experiment kommer jag oavsett utfall bli en lärdom rikare och det anser jag vara en av åldrandets främsta fördelar. Det är tillfredställande att inse att man kommit till insikt på äldre dagar och inte begår samma misstag man gjorde när man var yngre och så länge jag lär mig saker på vägen ser jag åldrandet som en ynnest att få ta del av.

Har jag precis funnit ett sätt att helgardera mig för en lycklig framtid? Vem vet.

Bröllopet fortlöpte enligt den mall jag satt upp för ett lyckat bröllopsbesök. 
Inta en mystisk återhållsam ställning under middagen utan att för den delen vara svår och otrevlig. Blomma sedan ut på dansgolvet och dansa till stängningsdags med ett stort leende på läpparna och en discodivas självförtroende. 

Fördelningen av energin ligger på 20% middag och 80% dansgolv och det man inte uttryckt med ord kan man gott och väl utrycka genom en dans eller två.

Slutligen tänkte jag bara kasta ut informationen om att min sambo fångade bröllopsbuketten men jag väljer i nuläget att inte kommentera det vidare. 

En reaktion på ”Ungdomligt förehavande pt.1 – Frånskild förankring.

  1. Hahaha…….det där med bröllopsbuketten låter ju intressant……..! Hör nu här min unge man, tillåt mig att dra lite på smilbanden då du berättar att du blivit äldre, klokare och drabbats av åldersnoja……..28 år gammal!!!!
    Nåväl, du är iaf klok nog att festa två kvällar efter varandra. Det är sommar, du har väl semester? Vila har du tid för långt senare i livet.
    Må så gott

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s