Plötslig chockerande twist och andra ord som ökar intresset att läsa.


Del tre i inredningstrilogin har låtit väntat på sig och har hamnat i skymundan av den enkla anledningen att den här bloggkillen har varit ute och rest både fysiskt och psykiskt. Den fysiska resan tog mig till Berlin men den spirituella tog mig världen runt för när kroppen byter miljö rör sig själen längre än två punkter på en karta, den rör sig mot oändligheten. Och när man rört sig mellan dimensioner får statiska objekt likt möbler en så liten betydelse i sitt liv att man undrar varför men ens gör sig till?  

Frälst av resans kraft sitter jag på min plats på flyget och undrar om hemmet är värt att lägga en spänn på när resan står utanför ens dörr och väntar på att man hoppar på.

Är inte ens hem varthän man lägger sin hatt? 

Troligen inte. 

Glen Snoddas är en världsmedborgare med indraget pass.




Någonstans mitt i mitt inredningsprojekt förstod jag att upplevelser och resor med min sambo ger mig betydligt mer än ett toppinredd lägenheten och på det spåret fortsätter jag det här inlägget. 

Glöm allt jag tidigare sagt om möbler och onödiga ting, visst är de fina och de som är få förunnade att unna sig själva både lägenhet och resor borde köra på men för oss andra dödliga som måste välja kvarstår bara ett alternativ. Se Sverige, se Europa, se världen och se hur man växer som person i utmaningarna som kastas mot en när man tar ett kliv utanför sin komfortzone.

Jag växte som person när jag beslöt mig för att beställa ett glas glühwein med hjälp av mina mycket begränsade kunskaper i det tyska språket.

– Ein glühwein bitte.

Och efter min öppnande fras attackerades jag av frågor på tyska med en innebörd jag inte har en aning om vad den var. Där stod jag leende och försökte pussla ihop vad hon önskade ha för svar men jag famlad förgäves efter halmstrån. Jag kan ju inte ett ord tyska utöver frasen ”Ein glühwein bitte” som jag inte ens är säker på är rätt. Engelska kan jag däremot så jag sa artigt 

Sorry, i dont understand. I would like to have one glas of glühwein, bitte.

Nu var det hon som stod med pusslet framför sig och grep efter halmstrån som inte fanns. För det visade sig att hon inte kunde ett ord engelska.
Den här uppdiktade historien avslutas med att jag visar mitt legg, hon får en chock när det visar sig att jag är närmre 30 än 18 och ger mig tillslut mitt glas glühwein.

För er som fortfarande inte är övertygade om att resor är grejen kan jag rekommendera följande klocka, den är ball.

Intensiv inredning, den andra delen är här!

Del två, Vardagsrummet i rummet.

Då har vi kommit till den del av rummet som ligger mig närmst om hjärtat, vardagsrummet, där soffan står. För en gångs skull vågar jag låta fantasin skena iväg och leta efter en soffa som inte har anknytning till Älmhult, jag har kommit så långt i livet nu att jag vågar drömma om soffor med en prislapp runt 30 000kr i standard utförande. Det är mycket pengar för att sitta skönt och stilfullt, för mycket pengar om man frågar mig men samtidigt är det här en plattform för inspiration och inte ett avsnitt av lyxfällan. Dessutom har Glen Snoddas fullgod kreditvärdighet och kan därför dela upp betalningen i en oändlighet.

Soffan, vardagsrummets lejonman, säger en hel del om ägaren om man är lagd åt det hållet att man hellre dömer folk efter deras attiraljer och inte efter hur de beter sig. Den soffa som seglat upp som en favorit i min värld, under de få men intensiva timmar jag valt att spendera på att leta efter möbler, är en soffa som är mig personifierad om jag vore en möbel annat än den dörrmatta jag ibland känner mig som.
Jag går för en blå nyans även på soffan för att skapa en treenighet mellan de tre rummen i rummet och blått är dessutom den färg som kommer slå störst kommande år. Formen beskrivs bäst som avrundad kantighet, den ser hård och mjuk ut, kaxig men snäll, som om den godhjärtat bjuder in dig till en värld bortom din vildaste fantasi men som gör dig fullt medveten om att du är där på nåder av en möbel som när som helst kan kasta dig tillbaka in i den grå vardag som pågår utanför soffans värld.
Som en liten detalj för att göra soffan mer inbjudande och härlig får en skär pläd med luftig karaktär vila över ena armstödet.

farger

Det är en hårfin gräns mellan att vara ett geni och en total galning och vi hittar denna matta balanserande på en nålspets någonstans mitt på den hårfina gränsen.
Jag brukar säga att man inte ska vara orolig för att använda färger men om man är rädd ska man utmana sin rädsla för att komma över den och utvecklas som människa. Färgkavalkaden jag väljer att placera framför soffan är en matta som vissa dagar kommer bli outhärdlig att vara runt precis som en allt för spontan och energifylld vän efter några dagar i ett tält på en festival. Man kommer behöva ta en paus då och då men när man fått andrum förstår man varför man älskar sin vän mattan.
På mattan låter jag det befintliga bordet från IKEAs Stockholms serie stå kvar, det är snyggt om än lite skakigt efter fyra år i mina ägor.
Över bordet hänger en betongklump till lampa med en motsägelsefull industriell känsla för att tona ner och stå i kontrast mot den annars allt för välputsade och stilrena känslan som löper genom rummet. Lampan är den spricka i fasaden som gör att ljuset kan hitta in och jag tycker att ljuskällan ska förmedla en gul ton för att ge en känsla av värme som symboliserar den varma person jag är.

 
På väggen smackar vi upp en stor prålig ultra hd tv som helt tar över rummet när den står på och kastar ett skamfullt sken över en när man sitter i soffan och undrar varför ingen stoppade en när man beslöt sig för att lägga sjuka summor pengar på en så onödig sak som en tv när man enligt sig själv egentligen aldrig ser på tv utan istället lägger all ledig tid på att diskutera djupa filosofiska frågor och att läsa självhjälpsböcker.

Då har jag presenterat mina tankar kring det andra rummet i rummet, Vardagsrummet och jag hoppas ni liksom jag har funnit det inspirerande.

vardagsrummet

Inredning i en inledande fas, Glen Snoddas slår på stora trumman.

inget

För att göra det här inlägget och upplägget mer strukturerat kommer jag dela in rummet som ska inredas i tre sektioner. Matsalen, Vardagsrummet och sist det resterande rummet. Jag sätter matsalen i första rummet och därför är rubriken för första delen i den här bloggföljetongen således

”Matsalen – Där man äter”

Den långhåriga mattan i blått får ligga som grund för hela inredningen. Det är en matta som med hjälp av sin djupa färg, sitt långa hår och skimrande material får tankarna att vandra till en behaglig blå lagun bärandes på en hemlighet som legat oupptäckt i flera decennium väntandes på att bli upptäckt av någon som kan bära dess arv vidare i generationer genom berättelser från de äldre till de yngre. På samma sätt för mattan arvet vidare från de som någon gång passerat över den, de långa nästan böljande stråna bevarar ett anonymt fotavtryck från den människa som fått privilegiet att röra sig över den silkeslena mattan. För den som vill dyka ner i det avtryck foten har satt i tiden finns det en historia gömd i anonymiteten som den som ger sig hän och blickar närmre kan urskilja ur de unika särdrag varje fotavtryck innehar. Mattan är spännande, snygg, behaglig och uppseendeväckande alltså allt man behöver för att levande samtal och välmående ska infinna sig.

Ur den blå lagunen reser sig en plattform beredd att få livets goda ting uppdukat på sig. Ett vitt runt bord i lagom storlek, tillverkat i någon typ av förhoppningsvis svenskt trä. Det runda bordet ger en perfekt avvägd yta för en trevlig parmiddag där ingen sitter bättre eller sämre till än någon annan, riddarna visste vad de gjorde när de placerade sig själva runt ett runt bord. Den rundade formen visar att tankar och diskussioner får flyta fritt från en person till en annan utan att kanter som uppfattas som hinder står i vägen.
Runt bordet står fyra Carl Malmsten stolar i ek. Vidare förklaring är onödig, alla älskar en tidlös Malmstenare.

 
Som porslin väljer jag en tallrik som ser ut att vara framtagna av en finsk designer som med en yxig och kaxig stil bryter av ett i grunden klassiskt vitt porslin med en svart tillspetsad form som löper runt omkring hela tallriken. Jag ser stora möjligheter att presentera mat på ett krystat sätt i centrum av tallriken dit alla svarta kilar pekar.
Glas har jag redan så att det räcker och blir över, gafflar har jag däremot inte så med andra ord är det alltså besticken som jag nu kommer gå igenom.
Om jag säger att jag inte är född med en silversked i munnen är det få som reagerar men om jag berättar att jag snart lever livet med en guldsked i truten är det nog fler som lyfter på ögonbrynen.
Besticken kommer alltså gå i guld och kommer passa superbt med den blåa mattan. Jag är svag, något otroligt svag för kombinationen mellan en djup mörk blå nyans och guld. Som avslutande ord vill jag passa på att säga att guld, blå, vitt och svart är färger som kommer gå hett kommande år om jag får ha ett finger med i spelet vilket jag har förmånen att ha här hemma. Om det inte kommer till de små detaljerna, där är min sambo en envåldshärskare och jag är fine med det så länge jag får ha ett finger med i spelet när det kommer till de större sakerna.

Med det så var moodboardet för matsalen klar och vi blickar framåt mot nästa rum i rummet, vardagsrummet.

namnlost-1

Inspirerande monolog om inredning, häng med!

liten_dutt

Glen Snoddas snackar inredning


Ungefär vart fjärde år försöker jag se till
att göra en större investering i möbler och inredning till hemmet. Fyra år är tiden det tar för en IKEA soffa att sjunka ihop och fyra år är tiden det tar för mig att tröttna på att se samma gamla inredning runt om i lägenheten.

Förutsättningarna är någorlunda begränsade vilket är både en fördel och en nackdel. På en yta av ca. 34kvm uppdelade på två rum och kök bor två personer med ett stort omfång av personlig aura och personliga attiraljer. De två rummen består av ett större vardagsrum och ett mindre rum som rymmer en säng och byrå.

På mäklarspråk skulle jag beskriva lägenheten som en charmig minitvåa från 1940-talet belägen i det populära och omtyckta (utelämnar namnet för att bevara min integritet). Med vardagligt språk skulle jag beskriva den som en liten härlig etta med fördelen att ha en sovalkov.

Det finns då egentligen bara ett rum som faktiskt går att inreda på ett fantasifullt sätt och det är ju tråkigt på samma gång det ändå innebär att kostnaden för en omfattande ommöblering är relativt liten.

För att sammanfatta mina intentioner kommer här en liten lista på vad jag önskar få plats med på den begränsade ytan.

* En gedigen tresitssoffa med divan på höger sida

* Åtminstone en fåtölj med tillhörande fotpall.

* Ett nytt matbord i rund form.

* En sideboard eller annan liknande möbel för förvaring.

* En ny tv som placeras på väggen.

* En ny matta

* En ny taklampa

* ”Vaser” som placeras på väggen

* Ett nytt soffbord

* Inramade bilder på vägg över ovannämnda sideboard eller liknande.

Att inreda helt utan att blanda in IKEA är något jag hör folk tala om men jag förstår inte anledningen och ärligt talat är det hiskeligt dyrt med soffor hos andra kedjor. Jag kommer gå in i projektet med ett öppet sinne och inte stänga några dörrar till möbelkedjor eller begagnat-plattformar i förväg, är något fint till en rimlig prislapp kommer jag slå till oavsett märke.

Jag kommer i nästkommande bloggpost gå igenom en moodboard jag skapat för att få en överblick över vad jag vill uppnå med projektet, häng med då vettja!

La dolce vita innehåller inget barr.

ladolvevita

Det är inget att snacka om, vill man ha något som finns inom räckhåll är det väl dumt att inte sträcka sig efter det och stilla sina lustar?

 
Sagt och gjort, Glen Snoddas har installerat och klätt granen redan andra advent och har på samma sätt gjort det glasklart hur han skulle agerat under marshmallowtestet. Om det ens finns någon extra belöning med att skjuta på den julgranska ceremonin har jag ännu inte listat ut men om jag återgår till min barndoms jular finner jag att granen inte bars upp fören i mitten av december. Rimligtvis måste det ha funnits någon anledning till att det fattades sådana underligt undermåliga beslut gång efter annan under min uppväxt. Jag antar att det är något jag kommer förstå när jag själv blivit äldre och förälder annars har jag stoft nog till en trilogi om hur en barmhärtig son av sina föräldrar förvägrades julens yttersta symbol julgranen.

julgran

Så har även julen till slut infunnit sig hos Mr & Mrs Snoddas. Glöggen har druckits, stjärnorna hänger i fönsterna och adventsljusstakens första två ljus har blivit tända till sånger framförda av Carola och av någon outgrundlig anledning hiphoparen Blues. Kalla mig traditionell men jag ser inte hur hiphop skulle ha en plats bland vackra julklassiker framförda på en platta av den skönsjungande divan Carola.
Hur som helst är det bara en sak som saknas i skrivande stund och det är julklapparna som ska ligga bredvid halmbocken under granen.
Fast i år köper vi inga julklappar.
Tar man en otroligt svag vinkel på beslutet kan man tro att vi framför en lika slapp som förljugen protest mot det kapitalistiska samhället som manar oss till att handla som galningar runt jul för att kunna sprida lycka och glädje bland de vi älskar och de vi står ut med.
Sanning är att det man inte har under granen har man i plånboken och det vore dumt att binda kapital under en gran i Stockholm när plånböckerna och dess ägare är i Berlin över jul.