Framför spegeln är allting hårresande.

 
Nu får du ta och kamma dig säger jag till mig själv varje morgon när jag står framför badrumsspegeln.

Det har gått ett år sedan jag ”skaffade” hår igen efter 14 år som snaggad och jag är glad att jag låtit håret få växa och ta plats i mitt liv igen även fast jag fortfarande inte riktigt är bekväm med det. 


Vi är som två helt olika men lika försiktiga personer som tvingats ihop under ett grupparbete i skolan och vi försöker lära känna varandra för att se om vi har några liknande intressen som vi kan bygga grunden av vår relation på. 
Det är ett stadium vi fortfarande inte lämnat.

Det är klart vi undrar vem det egentligen är som ska ta kommando över vår situation som planlöst driver omkring utan varken mening eller mål. Om någon utomstående frågar hur det egentligen går för oss tittar vi bara på varandra med ett snett leende och klappande händer.

Trots det ifrågasätter vi aldrig varandra, det är vi för försiktiga för. Vi arbetar istället i skift utan att någon gång riktigt prata med varandra och hitta ett gemensamt mål. Håret är som mest aktiv på nattetid då det stöter och blöter olika idéer, gnuggar sina geniknölar och drar sig i håret när det inte kommer på någon idé tillräckligt bra att bygga vidare på. Jag har aldrigt riktigt förstått dess vision när jag väl vaknar och ska ta vid där det slutat, det spretar åt alla håll och kanter milt uttryckt.

Men jag har ett ansvar att se till att arbetet går vidare så jag kavlar upp ärmarna och drar handlingskraftigt en  hand genom håret och börjar formge det svarta hål till hår jag har. Oavsett hur mycket onaturlig gelé eller vax jag drar i håret försvinner dess formidabla formande egenskaper och jag står där med en frisyr som spretar lika mycket som visionerna om hur den ska se ut.

Den enda skillnaden mot hur nattskiftet valt att forma frisyren och det formspråk jag själv valt är att håret också ser fett ut. Inte fett som i ungdomligt fett, utan fett som i den egentliga betydelsen, fet. 
Jag och nattskiftet, två amatörer av samma skrot och korn.

 

Där någonstans finner vi också den respekt jag och håret har byggt upp för respektives gedigna arbetsinsats och i den förstår vi att det är bäst att kompromissa för att inte skapa konflikt.
 
Även om det lämnar efter sig en frisyr som liknar just en konfliktzon.

4 reaktioner på ”Framför spegeln är allting hårresande.

  1. Ser du har varit inne och läst hos mig *kul*
    Välkommen igen!
    Detta med hår är intressant!
    Brukar tänka på alla snaggade om de inte ångrar sig sen i framtiden då hårfästet börjar krympa tillbaka. Varför inte ha hår när man kan ha hår. Många önskar hår men håret ger vika. Då är det bra att också vara snaggad för ingen tänker på hur viktigt håret egentligen är. Minns en kvinna som tappade skalpen på jobbet. Hon tyckte att all reklam handlade om hår. Hon genomgick en behandling med fylld ballong för att de skulle kunna dra lite hårsäckar längre upp på huvudet. Hår är ett hett ämne och kul sätt du beskrev ditt hår på/ kram

  2. Hahahahaha det var ett riktigt roligt inlägg må jag säga. Känner väldigt väl igen mig då mitt långa hår lever sin alldeles egna lilla värld. Ibland låter jag det vara och ibland krigar jag med det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s