Det Ågrenska Dilemmat

”Sen finns det också sådant man ångrar att man aldrig gjort”

Man ångrar vissa saker här i livet, det kan vara att man sårat någon eller att man gjort något dumdristigt som potentiellt sett kunnat ta livet av en. Sen finns det också sådant man ångrar att man aldrig gjort, som till exempel lära sig cykla, spela saxofon eller dansa breakdance.
Jag ångrar mest de två sistnämnda sakerna. 

”Jag benämner dem som gatubarn eftersom de var barn på gatan”

Varje gång jag ser någon framföra en grym dans blir jag arg på mig själv att jag aldrig lärt mig dansa bättre. I New York såg jag ett gäng gatubarn som dansade breakdance på gatan. Jag benämner dem som gatubarn eftersom de var barn på gatan och jag inte vet något annat än just det om dem. De drog iallafall till sig förbigående människors uppmärksamhet och blev applåderade samt hyllade i stor utsträckning. Där och då kunde jag bara se framför mig hur jag från ingenstans hoppar in i deras cirkel och river av ett gäng powermoves som får alla att tappa hakan. Sen går det en sekund och jag kommer ihåg vem jag är men framförallt vad jag är kapabel till, eller rättare sagt inte kapabel till. 

Jag kan inte dansa breakdance. 

Så jag sänker huvudet och går skamset därifrån med rytmen i blodet och tårarna i ögonen.

”riktigt raffinerade riff riktat rakt in i hjärtat hos folk.”

Tänk att kliva in i ett rum där det råder god stämning och ha ett ess i rockärmen. Ha det där lilla extra i kroppen som kommer få glädjen i rummet att explodera i ett andetag. 

Tänk att komma in i rummet med en jävla saxofon, ställa sig på ett bord och dra av ett riktigt raffinerade riff riktat rätt in i hjärtat hos folk. Blåsa av en riktig klassiker som får folk att ställa sig upp, flytta undan borden och börja dansa locking fast de inte har en aning om hur man gör. Det hade varit något det.

Ja ni, tänka kan man. Spela kan jag inte. 

Det Viktuppgångska Dilemmat.

1. Om du inte redan röker så se till att börja omgående och ha som målsättning att röka ett paket om dagen.

2. Pasta, vitt bröd, ris och pommes frites är alla vitaminrika komplement till frukt

3. Har du inte ätit minst två fikabröd innan 11.00 är du ute på hal is.

4. Efter klockan 11.00 kan ingen längre döma dig om du dricker alkohol, så se till att börja i god tid för innan lunch ska minst fyra öl druckits.

5. Varierande kost är viktigt, hamburgare och pizza om vart annat. Tröttnar du av någon outgrundlig anledning så kör en godismiddag
6. Sitt still så mycket du bara kan, rör dig bara i absoluta nödfall. Hitta en stillasittande hobby och utöva den från morgon till kväll.

7. Unna dig själv chips och dipp minst varannan kväll annars är semestern helt bortslösad.

8. All törst ska stillas med coca cola under perioder då alkohol inte är lämpligt.

9. När mättnadskänslan slår in, visa att du är en fighter och ta en väl tilltagen andra portion.

Jag garanterar att du kommer gå upp ca 3 kg på två veckor om du följer dessa råd. Det funkade för mig.

Varför ska man gå upp i vikt när man vill se vältränad och fräsch ut? För att hitta drivkraft så klart, bara kasta dig ner i ett hav av ångest och känn hur du får kraft nog att flytta berg.

Det Viktiska Dilemmat

Med en målvikt någonstans runt 70 sträcket kommer man ibland till insikt att något måste förändras när vågens display istället visar 75,5.

”..det krävdes att jag kraschade ordentligt för att kunns vakna upp ur min paltkoma.”

Jag förstod att det skulle hamna där någon gång eftersom livsstilen innehöll allt för extravaganta och kaloririka måltider samt drycker. Förändringen, viktuppgången, hade skett på ett så långsamt sätt att jag inte märkt av den i min spegelbild utan det krävdes att jag kraschade ordentligt för att kunns vakna upp ur min paltkoma.

”jag frågade om jag såg tjock ut och hon hade artighet nog att ge mig ett ärligt svar”

Jag kraschade när jag tagit på mig min t-shirt som till en början hade en perfekt passform men som en dag formade sig runt min väl tilltagna mage och mansbröst.

”Jag tog då några steg framåt och vände mig om så att hon fick se mig framifrån”

Vid en glimt av min egen reflektion i ett skyltfönster under en promenad med min sambo kom det till min kännedom att jag tillsynes såg ut att ha lika stora bröst som min sambo och en mage som om jag var gravid i femte månaden. Jag tog då några steg framåt och vände mig om så att hon fick se mig framifrån, jag frågade om jag såg tjock ut och hon hade artighet nog att ge mig ett ärligt svar, jag såg ut att gått upp ett par kilo.

Det var startskottet för den jakt på önskad vikt som påbörjades dagen efter. Tidsschemat var pressat för fem veckor senare skulle jag landa på Santorini och vägrade se ut som ett vrak.

Många benlyft, benböj, armhävningar, sit ups, lyft med hantlar och promenader senare började en enligt mig själv rätt fit kropp forma sig. Under vardagarna höll jag en mycket väl uträknad diet med framförallt sallad eller omelett till middag och som ett resultat av allt slit började tillslut kilona stadigt reduseras. Tanken var att bibehålla dieten även på helgerna men det var svårt att hålla sig undan sötsaker även fast jag hade ett förhållandevis distanserat avstånd till dem under de fem veckorna.

Jag lyckades och nådde en vikt på 70,5 kg samma dag planet skulle lyfta och kände mig för första gången på länge rätt bekväm i att inte bada i vassen.

I ett annat inlägg kan jag gå igenom hur enkelt det är att rasera fem veckors hårt arbete under en semester på veckor.

Mot oändligheten och vidare.

Det Jetlagiska Dilemmat

​Jag förstår numera begreppet jetlag.
Jag förstår det till punkt och pricka.

Jag förstår att jag inte kommer sova i natt och jag förstår att det är dags för första dagen på jobbet efter semestern om bara några timmar.

Här ligger jag i soffan och försöker somna men tankarna dansar runt i huvudet som om det vore rave.

”hur det hade känts att vara boll nummer fem som snurrades runt i en tombola”


Tankarna innehåller absolut inget av värde som de annars gör när man har svårt att sova. I natt innehåller tankarna bara ren dårskap, som hur det hade känts att vara boll nummer fem som snurrades runt i en tombola och som aldrig fick komma ut och få sitt namn utropat i en förväntansfull bingosal där Bibbi väntade på just Bertil fem för att vinna bingo ett.

Bertil fem, enkel femma. Lampan är tänd men ingen är hemma.


Hur morgondagens arbetspass kommer gå kan jag bara sia om men något säger mig att arbetsmoralen kommer vara obefintlig.

Nu är det bara 1 h och 30 minuter kvar tills alarmen, jag har ställt sex stycken olika och Clara två som stöd, ringer och berättar att det är dags att gå till jobbet.

I lägenheten där det lyser har jag släckt.

Det Flygplaniska Dilemmat

”..slår det mig att jag inte är en doktor.”


Någonting händer, det är något skumt på gång. När flygpersonalen springer genom planet en efter en och tar med sig mer och mer medicinsk utrustning ner till någon längre ner i planet slår det mig att jag inte är en doktor.
”Finns det någon läkare ombord, snälla kontakta flygpersonalen”
Det är inte mig de efterfrågar, jag är inte den som blir hjälteförklarad idag. Eller?
Tjejen som sitter bredvid mig berättar att hon är läkarstudent och då agerar jag direkt. Nu är det du som går dit och försöker lösa det här säger jag åt henne. 

Hon gör som jag säger.

”Tjejen bredvid mig berättar försiktigt att hon hamnade långt ner i rangordningen..”


En halvtimme senare kommer hon tillbaks och jag frågar henne hur det gått, det visar sig att det funnits riktiga läkare ombord och att de rangordnat de närvarande efter kompetens. Tjejen bredvid mig berättar försiktigt att hon hamnade långt ner i rangordningen men jag övertygar henne om att hon gjorde något rätt som ändå tog mod till sig och hjälpte till. Något motvilligt visserligen men ändå rätt.

Jag och Clara bjöd henne på ett glas vin för att stilla hennes nerver. Med det har ni fått den avgörande faktan om en incident på ett flygplan och när ni processat den tar jag med glädje emot era hyllningar av min heroiska insats. 

”Det mina läsare är en storartad sak som säger en hel del om vilket civilkurage jag besitter.”


Att bjuda någon som inte hjälpt till men stått bredvid som nummer fem i beslutsordningen och som främsta kommentarer till det inträffade valt orden ”Läkaren var jättesnygg” på ett litet glas vin är inte en liten sak. Det mina läsare är en storartad sak som säger en hel del om vilket civilkurage jag besitter.

Och den sjuka kvinnan hade bara fått en ångestattack och mådde bra efter lite ompyssling i premiumklass för er som undrade. 

Det New Yorkiska Dilemmat

 

 

”jag byggde upp en sådan spänning inför mötet med bordercontroll att jag skakade som ett asplöv..”

 

Efter en god natts sömn är jag nu redo för New York, jag lyckades ta mig in i landet efter de rigorösa säkerhetskontrollerna. Nu var det jag som gjorde det rigoröst då jag byggde upp en sådan spänning inför mötet med bordercontroll att jag skakade som ett asplöv när den jättetrevliga polisen i båset ställde sina enkla och vänliga frågor om min vistelse. Gode gud.
Nu är jag som sagt redo efter fem timmars sömn att ta New York i min famn och fråga om det är något hen vill visa mig.

”Vi får se hur lång tid det tar innan jag kopplat på engelskan fullt ut och blir en del av staden på riktigt.”


Jag känner mig som hemma på något underligt sätt och det gör mig en aning rädd. Det ligger nära att jag blir en sådan karaktär som pratar sitt eget språk och antar att alla ska förstå vad jag vill även fast de inte kan svenska. Vi får se hur lång tid det tar innan jag kopplat på engelskan fullt ut och blir en del av staden på riktigt. Förmodligen har jag några kommande dagar av svengelska framför mig men det ska inte få hindra mig. Jag återkommer med rapporter från staden som aldrig sover.


Uppdatering om det språkliga dilemmat.
Efter sex dagar i staden som aldrig sover ibland har jag funnit min väg i det språkliga dilemmat. Snabba frågor i hastiga vardagssituationer besvaras med ett yes.
– Is this elevator going up or down?
– Yes.

– Hey, how you doin today?
– Yes.

 

”Amerikanerna hyser höga tankar om oss svenskar”


Fungerar oväntat bra och borde vara go to sättet för alla med samma språkliga dilemma som mig. Om situationen trots ditt ”yes” inte utvecklar sig i önskad riktning försök få in att du är från Sverige så snabbt som möjligt, Amerikanerna hyser höga tankar om oss svenskar och det har vi nog nuvarande regerings feministiska linje att tacka för.