Dagens comeback på bloggen

TIPS1

Då är det dags igen efter fyra års frånvaro då segmentet i bloggen som jag har valt att kalla för ”helgens musiktips” välkomnas tillbaka med rungande applåder.
Vi går ut stenhårt och jag väljer att ge er fyra låtar inför helgen, en låt för varje år jag var borta från bloggen. Nu har jag inte längre tillgång till Photoshop så loggan är den samma som för fyra år sedan men varför ändra på ett vinnande koncept?

Organism 12 ft. Mofeta – Pissfattig

Vi börjar med en låt som inte lägger några fingrar emellan när det kommer till att beskriva tillvaron för en hårt arbetande människa. Med hårt arbete menar jag att spendera pengar i en sådan snabb takt att man finner sig vara ”pissfattig” i slutet av varje månad. Lyssna och dröm er in i den värld som målas upp av dessa två förgrundsgestalter i svensk hiphop under slutet av 00 och början av 10 talet.

https://youtu.be/jPYRtQoVd4A

Governor Andy – Pengatrubbel.

Låt två tar vid där låt nummer ett slutade och spinner vidare på känslan runt den 24e varje månad. Den här gången lägger vi till baktakt och en röst med ett register som sträcker sig över hela tonskalan.

https://youtu.be/Bmr21VcSv_k

RMK- Skrattirriterande

Den tredje låten berör samma tema som de tidigare låtarna men levereras över ett beat med en skön gitarr i förgrunden. Låten har några år på nacken och håller inte önskad kvalité i det ljudmässiga men hämtar hem det igen med en träffande text.
Som kuriosa kan jag berätta att artisterna var med under en kort sejour i programmet ”Talang” i Tv4, året var 2008.

https://youtu.be/ud11pTVmDi8

Fritjof & Pikanen – Säg då

Avslutningsvis kör vi på med en dansant skildring av ett liv utan Kalles kaviar och andra i-landsproblem. Jag håller mig kort så att ni fortast möjligt kan gå in och lyssna på denna härliga låt från en av nutidens, nåja, trendigaste duo´s.

https://www.youtube.com/watch?v=Pznlpn_SzEc

 

Big Boom Fuck You Im Done, snart är det löning och då kör vi all in hörrni!

Trendernas trendigaste trendsättare

En efterlängtad comeback efter fyra år utanför rampljuset är stundande och alla ni har äran att få sitta på första parkett när det mytomspunna formatet ska ta plats i strålkastarljuset ännu en gång.
Det första andra steget för att påbörja en trend och går från att bara vara en one hit wonder tas om bara några timmar. Det som för fyra år sedan utlovades vara starten på en följetong ska äntligen få en uppföljning och jag tror inte ni kommer bli besvikna utan tvärtom mycket belåtna.
Många gånger undrar jag vad jag har lärt mig under dessa fyra år som passerat men jag kommer bara fram till alla de saker jag inte lärt mig. Jag har fortfarande inte lärt mig att ta tag i saker och att ha disciplin nog att hålla mig i form mer än en månad i taget.

Glen ”Jojobanta” Snoddas.

Nu över till det väsentliga igen, den nagelbitaren till cliffhanger jag med mycket precisa och beundransvärda ordalag har beskrivit i det här inlägget. Den cliffhangern håller jag på ytterligare ett tag och istället ger jag er ännu en mycket träffande GIF som passande nog är från just filmen Cliffhanger.

cliffhanger-scene-o

På återseende

Det gick inte som planerat.

Efter det senaste misslyckandet i att bli H&Ms posterboy skriver jag till er från en betydligt mörkare plats.

Men jag vägrar ge mig.

Jag har laddat batterierna och antagligen tar jag mig dit jag vill eller rätt ut i vildmarken, för mig spelar det ingen roll bara jag rör mig framåt.

Så vart är den här ångestladdade Teslan påväg? Slutdestinationen är inskriven i Gpsen och rutten har beräknats så nu startar vi resan mot målet. Beräknad ankomst 12 December 2017.
Målet.

”Som tur är har jag tillgång till en bulldozer..”

Eftersom mitt enda försök att bli sponsrad gick i stöpet står jag vid ett vägskäl. Att antagligen försöka hitta någon sponsor på annat håll eller ge upp och inse mitt egentliga marknadsvärde.

Som tur är har jag tillgång till en bulldozer och väljer ett osynligt tredje alternativ. Jag plöjer upp en ny väg mitt emellan de tidigare två där jag inser mitt eget marknadsvärde och sponsrar mig själv istället.

Jag startar mitt eget klädmärke.

EBK

100% Helt okej kvalitét.

Klädmärke är kanske fel ord, jag ska trycka ett gäng tröjor och hoppas på att någon uppskattar dem och är beredd att betala en saftig summa för ett exemplar, t.ex. Mamma.

”..göra slag i sak och sponsra mitt fortsatta filantropiska leverne.”

Om någon känner sig taggad redan nu innan en egentlig produkt finns tillgänglig är det bara höra av sig. All vinst går oavkortat till mig själv och min shopping. Så vill ni även i fortsättningen ha tips och trix från det här modelejonet är det dags att göra slag i sak och sponsra mitt fortsatta filantropiska leverne.

Perfekt Glen, ett mycket säljande stycke!

Mot oändligheten och vidare

Chockad och glad men ingen choklad

Två fel blev till ett rätt. Ett ordentligt jäkla rätt.

I ena felet har vi överraskning. Något av det jobbigaste jag vet eftersom det är vad som raserar min annars så välplanerade tillvaro.

I det andra felet har vi födelsedagskalas, jag firar inte mina födelsedagar då jag inte gillar att anledningen till att folk samlas är på grund av mig och att jag blir äldre.

Och till det som blev rätt.

”Varför står det massa folk i min hall, varför skriker och kastar de saker på mig?”

Men så står man plötsligt där med skägget i brevlådan och fattar inte vad som hände. Varför står det massa folk i min hall, varför skriker och kastar de saker på mig?

Här ska bara Clara vara tänker jag för mig själv, ni andra kan inte vara kvar här just nu för Clara ska bjuda mig på romantisk middag. Thomas och Becca följde bara med upp för att låna toaletten och sen drar de vidare till sin middag. 

Det är när det går upp för mig att jag blivit lurad och att en överraskningsmiddag har anordnats till mig som jag chockartat säger att jag behöver en cigg, eller två.

”..den gjorde mig bara mer berusad och inte klokare, konstigt.”

Den första av många den kvällen, det vart min tillflykt för att få lite andrum och försöka få grepp om situationen och vad fan som egentligen händer. Något grepp lyckades jag absolut inte få genom ciggen så jag försökte med alkohol också, men den gjorde mig bara mer berusad och inte klokare. Konstigt. 
Tack alla för att ni kom och tack för att ni tvingade mig ur min comfortzone och gav mig den bästa av presenter, er närvaro. Ni är guld värda och jag hade en grymt bra kväll, hoppas ni också hade det.

Mot oändligheten och vidare.

Öppet brev till H&M

Det har kommit till min vetskap att ni inte alls söker en ny posterboy i form av mig.

Om så är sant vill jag höja ett varningens finger, här presenteras en möjlighet som ni absolut har råd att missa ur ett ekonomiskt perspektiv men som ur ett with it perspektiv är ovärderlig.

”Ni vill inte sova på den här”.


Med min lagom härliga och varma framtoning lockar jag människor till mig och som i ett steg i den lockelsen synar folk mig från topp till tå för att bilda en större uppfattning om det häftiga mysterium till människa som står framför dem. Och vad är det då de ser om inte en *trumvirvel* flawless outfit bestående av kläder från *trumvirvel* er!

Nedanför kommer en glädjekalkyl över förmodad uppmärksamhet och det högt räknade värdet av den exponering era kläder får om de bärs av mig.


Förmodat antal komplimanger för stil och kläder per dag, minst 12 stycken, men troligen 20+

 Värdet av exponeringen, jag skulle säga minst 100 kr per gång om jag är på dåligt humör, 237 kr om jag är sprudlande glad och har en bra dag. 

Värdet att förknippas med mitt varumärke, ovärderligt, eller vad säger ni?

Så här har ni en fantastisk chans att starta ett samarbete med en bra kille med en medioker blogg sett till antal läsare. Mot oändligheten och vidare!

Lektyr för fredagskvällen


– Vad fan har hänt med dig?  

– Låt mig vara Mike, jag är svag idag  

– Svag?  Du ser helt överkörd ut 

– Sluta nu 

– Om du fortfarande är ledsen för det där på festen får du ta och skärpa dig, så jävla farligt var det inte. 

– Du vet ingeting Mike

– Ingenting?  Du kommer hit helt flottig och finnig i ansiktet, betydligt rundare än sist vi sågs och ser ut som kom och hjälp mig, klart jag vet någonting. Sluta tyck synd om dig själv och kom loss istället, att tröstäta kommer aldrig hjälpa. 

– Hur visste du att? 

– Att du tröstätit?  Tror du att du är den enda som har haft bakfylleångest efter en hård fest?  Kom igen nu och sluta tro att du är så jäkla speciell och att ingen förstår någonting. 

– Men

– Inga men, släpp sargen och kom in i matchen. Det finns inget att hämta i att ha ångest över petitesser.

– Hur kan jag släppa sargen när jag känner mig ful, tråkig och totalt värdelös? Sargen är det enda jag har som håller mig stående just nu.

– Bryt ihop och kom igen bara, det är vad livet handlar om om du frågar mig.

– Hur kan du vara så stark Mike? Jag fattar inte.

– Jag har lärt mig av mina misstag precis och som du borde göra. 

– Okej, men sen då, hur ska jag ta mig upp ur den här ångestfyllda gropen jag precis grävt?

– Du kan inte ha de där trasorna till kläder på dig till och börja med, man ska klä sig efter arbetet man villl ha och inte det som man har, och inte vill du arbeta som en luffare i framtiden va? Vi drar till Dressman så köper jag en kostym till dig, äkta Batistini. Kuken först nu Lars-Åke, kuken först för fan! 

– Jag antar att man ska börja någonstans, tack för allt Mike.

– Lugn nu, gå och tvätta av dig så drar vi sen.


Liv kollade på de två och skakade på huvudet, hon kände hur ångesten långsamt kröp tillbaka och la sig som en tyngd över hennes bröst. 

Varför hade hon gått med på att hjälpa till som bollplank åt de tre omogna killarna i deras strävan att nå framgång? Hon borde anat att hon framförallt skulle behöva agera mamma åt stolpskotten tänkte hon för sig själv. 


Ett utdrag från boken ”En bra kille – Det Lars-Åkerska Dilemmat”

Det är snabba puckar i basket

”Det står fan konstant någon och försöker sätta en straff.”

Charmen med basket är enligt mig framförallt hastigheten och enkelheten i spelet. Även om vissa avblåsningar känns något random är det ändå i relativt lätt för en novis som mig att hänga med i regelverket och anledningen till att något lag hela tiden får straffkast. Det står fan konstant någon och försöker sätta en straff.

”..skrek ut sin kärlek till ett bollstudsande gäng killar i Svenska linnen.”

Det snabba och böljande spelet gör att man rycks in i matchen från första sekund och med det lämnar man allt vad vett och etikett heter bakom sig för att istället ägna sig åt ett konstant animaliskt skrikande i 4 x 10 minuter. Och man är inte ensam om det. Igår kväll satt 7120 personer och mer eller mindre besinningslöst skrek ut sin kärlek till ett bollstudsande gäng killar i Svenska trikåer. En mäktig känsla som jag aldrig upplevt på samma intensiva sätt på ett idrottsevenemang tidigare. 

”..det kändes som om varje moment i matchen hade en egen signaturmelodi.”

Det jag saknar som jag hörde under min studieresa i New York och WNBA är den konstanta närvaron av en orgel. Den slutade fan aldrig spela och det kändes som om varje moment i matchen hade en egen signaturmelodi. Orgeln och den totalpeppiga underhållningen mellan perioderna, fy fasen vad roligt det var att uppleva och om svensk basket vill närma sig den Amerikanska basketen tror jag att det är med ett liknande publikfrieri man ska börja. Om inte spelet finns där än kan man börja i andra änden och se till att stämningen alltid är makalöst bra på matcherna i alla fall.

Alla som någon gång åker till USA borde se en basketmatch och få uppleva vad god stämning innebär.