Spänning och intriger. En fredag likt många andra, eller?

Hur menar du att det här är en bra sak för oss? Vad fan har du gjort? Vi har inte en chans fattar du väl? 

Lugn nu killar, jag förstår att det känns lite hopplöst just nu men jag lovar er att det kommer gå bra det här. Vi har honom på vår sida, Mike pekade upp mot taket. 

Men herregud Mike, det finns inte på kartan. Varför kan du inte bara gå runt och mingla likt vanligt folk som vi kom överens om från början? Tror du gud kommer hjälpa oss med det här? Vad är det med dig? Vad håller du på med? 

OKEJ! Jag vet att det var skit dumt gjort men ni var inte där och såg eller hörde hur arrogant och nedsättande de talade om oss. De pissade på oss, jag hade inget val! 

Lars-Åke som stått bredvid och inte velat lägga sig i Mike och Johns samtal kände hur det rann över för honom.

Men det finns alltid ett val, du kunde bara gå därifrån och lämnat det. Folk snackar skit , så är det bara, Lars-Åke lät oväntat bestämd i rösten. 

Det är som sagt lätt för er att säga som inte var där och du har fan ingen rätt att säga något Lars-Åke, du är en praktikant och jag är storsäljare så håll bara käften.

Men han har ju rätt, allt annat hade vart ett bättre alternativ än det här Mike, John såg uppgiven ut.

Okej, jag ska bara säga vad de sa om dig John så kanske du förstår vilka monster vi har att göra med. De sa att du var en sängvätande sittkissare till halvman som aldrig kommer lyckas med någonting i livet. 

Det svartnade för Johns ögon.

Torsdag – Blixtrar och dunder.

Då är det torsdag igen och med det står helgens musik tips på schemat. 
Denna vecka ger jag er två låtar direkt från Billboardlistorna för sex år sedan. Någonstans på vägen de senaste åren har jag tappat bort min musikaliska kompass och jag sällar mig till den skara av människor som inte uppdaterat sitt musikbibliotek sedan de var 22.

Först ut är Katy Perry – Fireworks.


Det här är en låt som kan få den mest molokna dagen att spricka upp. Oftast lyssnar jag på den här låten när jag tar en deppig lång dusch och vill ha lite peppig pondus.

Do you ever feel, like a plastic bag, frågar Katy oss och jag tror att vi alla någon gång kunnat relatera till just det. Att känna sig som en plastpåse.


Den andra låten är La Roux – Bulletproof.


För när vi står där framför spegeln i hallen innan vi lämnar vårt hem är det just vad vi övertygar oss själva att vi är, skottsäkra. Ibland kan man behöva den där extra påminnelsen att man är fantastisk som man är.  För oss fantastiska är det här en skottsäker väg att hitta sin fulla potential för när La Roux skjuter stenhårda popsalvor mot oss tar vi emot skotten mellan tänderna och ber artigt om en till.

Det var veckans låtar och jag hoppas ni uppskattar dem. Nästa torsdag är jag tillbaks med ytterligare tips inför helgen, på återseende!

Ett grymt gym väger tyngre än ett hem man känner igen.

​Här hör jag inte hemma ekade det i mitt huvud när jag klev in genom dörren, så många potentiella sätt att göra bort sig och så många vikter att tappa på tårna. Om jag kände mig obekväm innan jag kom dit var det inget i jämförelse med hur jag kände mig när jag väl var där. Som en svensk hiphopare en gång uttryckte det stack jag ut som en civilpolis i folksamlingar. 

Trots mina försök att äga situationen och se ut som en i gänget såg alla igenom min hårda fasad och de förstod att jag var en färsking med komplex, komplex för min bristande kunskap om världen jag givit mig in i. Som tur är fanns där en crosstrainer som blev min trygghetspunkt bland alla nya intryck och tunga beslut.

Vidare

Jag kommer nog lämna de fria vikterna i sina ställ och köra på med maskiner istället. Om det nu inte hade varit så att maskinerna såg utomjordiska ut hade jag varit nöjd med det beslutet men när man får stå och klia sig i huvudet under fem minuter innan man kan köra igång börjar man tveka. Nästa gång blir det fria vikter, de behöver man inga instruktioner för.

Det finns en tanke om att gymmet ska bli mitt andra hem den kommande tiden men jag ställer mig frågan om jag någonsin kommer känna mig hemma där. Allt känns så främmande och mina svagheter som jag annars försöker dölja så gott jag kan lyser upp som en fackla i mörkret. Alla ser vilken vikt jag ställer in på min maskin innan jag sätter mig och gör mina elva repetitioner som var tänkt att vara tolv men som jag av svaghet inte orkade göra klart. Det här är givetvis hjärnspöken men de känns verkliga ändå.

En helt ny värld är vad det är och jag är ängslig över vad den har i sitt sköte för mig. Det visar sig så småningom, Glen kommer inte ge upp i första taget. Sakta men säkert ska jag nöta ner alla hinder jag har ställt i min väg och lägga min metaforiska hatt på gymmet, för där jag lägger min hatt är mitt hem.

Hundra hundar, 97 steg från sanningen.

​Jag har införskaffat mig en frisbee, ett knutet rep och en borste. Vad ska jag göra idag frågar ni mig? Och jag svarar er att det inte handlar om vad jag ska göra idag utan vad jag gör den dagen någon ringer och vill ha hundvakt. 

8 fall av 10 svarar jag att hunden i fråga är mer än välkommen till Glen & Clirrans resort och spa, där din hunds välmående står i fokus.

Jag har ännu inte skaffat mig en egen hund så jag passar andras istället och på vilket sätt jag vaktar dem. Det ingår alltid lek, långa promenader och borstning när era fyrbenta vänner kommer på besök. 
Jag ger er hund nummer ett som haft en biroll i våra liv sedan grabben var två år. En lurvig bit lagotto som gärna kommer gående med ens skor i munnen i tid och otid. Har med åren lugnat ner sig och ser inte längre varje litet skräp på gatorna som en oemotståndlig delikatess.

Observera skorna, en på bordet och en i dörröppningen till höger

Hund nummer två är det senaste kundtillskottet till vår verksamhet och är den häftigaste hund jag vaktat hittills. En stor liten mastiff tjej som har lika stor personlighet som kropp. Jättesnäll och busig, lyhörd och omtänksam, nyfiken samt lojal. På idag får vi tillbaka henne som kund och då får jag träffa henne en andra gång.

Mastig mastiff

Sen har vi Boris också, en skön mops farbror som med sina snart 12 år förstått vad livet handlar om. En förebild när det kommer till att njuta av livet, en snäll kille som gillar att ta det lugnt och sprida glädje med sin balla aura. Boris är en bra kille helt enkelt.

Härliga mopsen Boris

Intressant Modebloggare, eller?

Inom en snar framtid kommer den här påstådda modebloggaren faktiskt också att presentera något som har med mode att göra. För den har modebloggaren har fyllt år och fått en dags shopping i present av sin flickvän. 

Vad är det då jag är på jakt efter frågar vi oss alla och svaret är enklare än vad vi tror.

För det första är det minst ett gärna två par jeans som står på inköpslistan, en snabb genomgång av min garderob har givit mig insikten att jag inte har några jeans i klassiskt utförande. Vid närmare eftertanke har jag inga funktionsdugliga jeans överhuvudtaget. Vart jag kommer landa i stil och färg står ännu skrivet i stjärnorna, att de inte kommer vara trasiga är säkert iallafall. Min ålderdomliga syn på kläder säger att de måste vara hela. 

Som nummer två på listan kommer ett par skor. Att hitta ett par skor är svårare än vad man tror. Ska man gå åt det mer dressade hållet eller något mer avslappnat? Ett par klassisker eller något nyskapande? Jag vet ännu inte vad det är jag är ute efter men tids nog hoppas jag ha funnit svaret på frågan som är något av vår tids svåraste. Förhoppningsvis hittar jag en klassisk sko i nytt spännande utförande.

Självklart kommer jag dela med mig av mina inköp när de väl har genomförts.

Höststädning, vad roligt!

”..möta mina grannars dömande blickar och elaka viskningar bakom min rygg.”


​Idag är det höststädning i huset och jag kan inte vara med för jag har ingen lust att äta kokt korv tillsammans med alla andra runt ett tiden. Istället har jag sänkt pulsen i lägenheten så att den inte längre visar några livstecken och så kommer det vara resten av dagen tills jag känner mig redo att möta mina grannars dömande blickar och elaka viskningar bakom min rygg. 

Kanske är jag värd att bli dömd av det medborgargarde till grannar som jagar mig och kanske är jag värd att bli arkebuserad i trädgården bakom huset utan att först få en rättvis prövning, kanske är det så läget ligger till. Jag vågar helt enkelt inte chansa, den saken är säker.


”..det kräver sin man att inte förlora disciplinen och avslöja sig själv.”


Jag har barrikaderat mig i min lägenhet och väntar nu ut dem, jag kan ligga här flera veckor utan att röja min position. Att avstå från gemensamt arbete är inget man gör i en handvändning, det kräver sin man att inte förlora disciplinen och avslöja sig själv.

Att ducka ansvar, en konst i sig.

Utanför min dörr ligger det ett gäng stjärnor på golvet, men det kommer inte vara några stjärnor som plingar på dörren för att försöka tvinga mig ur min lägenhet. Men de kommer inte lyckas.

Läsning för fredagskvällen


I brist på annat öppnade hon låda efter låda på skrivbordet för att försöka skapa ordning i det organiserade kaos som var hennes arbetsplats. Bland magasin och tidsskrifter låg godispapper och gamla ingrodda matlådor hon vägrade ta med sig hem och diska, de skulle hon kasta så fort hon fick tid över hade hon sagt till sig själv i snart två månader.

Solen tittade in genom fönstret och vidare mot den låda hon för tillfället städade då det lös upp, visitkortet från den jobbiga killen som besökt deras reception någon vecka tidigare och krävt att få tala med någon journalist.
”Årets Scoop” Yeah right, hur man hittar det bästa rökat kanske. 
Men hon kunde inte längre ignorera honom, hans perfekta ansikte lyste ju upp över hela visitkortet och hon hade inget bättre att skriva om ändå. Hon tog upp mobilen och ringde numret som stod på det pråliga kortet.

-Aaa det är 30 slak

-Ursäkta, vad sa du?

-Aaa det är Mike, vem är det jag snackar med? 

-Det här är Liv Svensson och jag ringer från tidningen Mitt i, Du var inne här i förra veckan och snackade om årets scoop som du kallade det. Finns det någon sanning i det eller?

-Om det finns! Vi har årets grej på gång jag och grabbarna, du snackar med Sveriges nästa superstjärna

-Kan du snälla berätta vad som skulle göra dig till Sveriges nästa stjärna? 

-Det skulle du allt vilja veta va? 

-Jag har inte tid att leka några lekar, kan du vara god och berätta vad du hade på hjärtat eller så ringer jag någon annan istället, för mig spelar det ingen roll vem jag intervjuar.

-Okej då, om du ber snällt så berättar jag..

-Alltså, Jag lägger på luren nu, trevligt att höras

– Haha, lugn nu, jag ska berätta men bara om du känner dig redo.