Det Podcastiska Dilemmat

​Jag ville spela in en podcast så jag spelade in en egen som vid inspelnings ögonblicket kändes trendsättande bra.
Det som då var ett skönt samtal mellan mig och en gäst under en mjuk berusning fick mig i efterhand att vilja krypa upp i mammas vagina igen. 

”..ställa mig på alla fyra framför spisen med huvudet i ugnen.”

När jag lyssnade igenom materialet vid klippning satt jag och svettades av skam. Jag knöt näven hårt i täcket och försökte genomlida de timslånga samtalen utan att bryta ihop och ställa mig på alla fyra framför spisen med huvudet i ugnen.

”Fyfan säger jag bara.”

Gästerna levererade alltid till 100% och ska inte ta del av min skam. Men det jag själv presterade? Hårresande dåligt. Krystade försök att vara en skön lättsam radioprofil som desperat försökte komma med geniala sägningar och analyser med underfundig ton. Fyfan säger jag bara.

”Jag har en blogg nu istället.”


Ni vet den där känslan när man står i duschen och kommer på något pinsamt man sagt tidigare i livet och en rysning skickas genom kroppen samtidigt som man står och skriker ut sin avsky mot sig själv. Tänk er den känslan konstant flera timmar i sträck.
Jag har en blogg nu istället.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s