Det Kostymska Dilemmat

”..har jag köpt något som förmodligen borde grävts ner och gömts för omvärlden ..”

Sanningens ögonblick är kommen, det är dags att hämta ut den lagom snygga kostymen som varit hos skräddaren och jag är för första gången förväntansfull inför ett kostym köp. Blott två gånger tidigare har jag köpt en kostym och bägge gångerna har jag köpt något som förmodligen borde grävts ner och gömts för omvärlden två år innan jag valt att införskaffa dem i butik.

”Som om det inte vore nog såg jag till att sy upp bägge benen och ärmarna”

Den här gången har jag noggrant och systematiskt genomgått en gedigen process att hitta just den kostymen som var rätt in i minsta sömm. Som om det inte vore nog såg jag till att sy upp bägge benen och ärmarna, en lyx som är få förunnat men som jag unnade mig själv.

Min ringa längd på 172 cm är åtminstone 10 cm för kort för att handla byxor på vuxenavdelningen om man ser till hur de som skapar byxor tänker.

Jag är på gång, känner ni hur det vibrerar runt mig? 

”Fram tills dess har jag förhoppningsvis också lärt mig knyta en slips, där snackar vi cliffhanger gott folk.”


På måndag är det upp till bevis om jag för en gångs skull lyckats köpa en kostym som inte ger mig känslan av att vara på väg till en maskerad med 80-tals tema. Känslan av att jag kommer bära ett par clownskor kommer jag nog aldrig kunna tvätta bort.

Fram tills dess har jag förhoppningsvis också lärt mig knyta en slips, där snackar vi cliffhanger gott folk.

Mot oändligheten och vidare.

Det Resfeberiska Dilemmat

”Jag tror jag har packat klart men vet att jag inte kommit halvvägs”


Här sitter jag och kan inte hålla en tanke i huvudet mer än fem sekunder. Jag tror jag har packat klart men vet att jag inte kommit halvvägs, jag borde göra något åt det så jag sitter bara still och känner hur allt bara snurrar. 

Snurrar gör också sekundvisaren på klockan, det har tagit mig sex timmar att skriva det här och på de sex timmarna har jag lyckats packa ner noll saker. Noll nya saker i halvtom resväska som borde varit full vid det här laget.

”för varje frågetecken jag försöker räta ut formas bara två nya.”

Jag blir nog klar med packningen imorgon i samma takt jag själv blir packad för att stilla nerverna. Stilla är i skrivande stund inte tankarna och för varje frågetecken jag försöker räta ut formas bara två nya.
Det här är nog den största oro/förväntan/glädje/spänning/lycka jag känt inför en resa. Jag som annars brukar vara cool som en filbunke har känslorna på utsidan. Gnällig, tjäbblig och förjävlig. Nu har jag skrivit i åtta timmar.

Och då ska jag bara till Katrineholm.
Usa:s Katrineholm, New York.

Mot oändligheten och vidare

Det Göteborgska Dilemmat

– Glad flickvän utanför Konstmuseum.

”..och jag har fått omvärdera mina åsikter helt.”


För cirka 8 år sedan var jag i Göteborg för första gången och jag var inte imponerad. Där fanns inget som inte redan fanns i en bättre version i Stockholm. För några veckor sen fick jag en chans att utmana min inställning till Sveriges andra största stad och jag har fått omvärdera mina åsikter helt.

Det som tidigare kändes svårtillgängligt och småskaligt kändes istället lätt funnet och bombastiskt. (nåväl).

Jag hade en helt underbar helg i Göteborg tillsammans med min flickvän och musa.

”..den super trevliga tjejen som arbetade i receptionen tillika baren.”


Vi bodde på det elegant inredda och mysiga boutique hotellet Pigalle där vi något förvånat vart uppgraderade till ett större rum av den super trevliga tjejen som arbetade i receptionen tillika baren. Tyvärr har jag glömt hennes namn men tackar så hjärtligt till den fina servicen. 

– Hotellets lobby och plats för gott kaffe.

”Konstmuseum Göteborg var härligt och innehöll konst..”


Ett regndisigt Göteborg bjöd in till promenader mellan skurarna och till restaurang eller museeum besök under skurarna.Konstmuseum Göteborg var härligt och innehöll konst, djupare än så går jag inte i min kulturanalys. Maten var perfekt god och lagom salt, flickvännen tog en magisk fisksoppa inne i saluhallen och den fick mig att ångra mitt egna val av mat. Det är typiskt att man aldrig får vara riktigt nöjd.

-Nöjd tjej med fisksoppa.

”Göteborg är mer än bara ett halvdant substitut till Stockholm.”


Stämningen i staden var gemytligt varm även fast hösten kommit på besök redan i början av augusti. Jag kan starkt rekommendera att ta sig dit, för Göteborg är mer än bara ett halvdant substitut till Stockholm.

Mot oändligheten och vidare.

 

Det 2017 Ordska Dilemmat

​Här kommer en lista på ord jag förutspår kommer trenda år 2017.


Gravider– Skämtsamt ord för att beskriva gravida kvinnors humörsvängningar. Används av kvinnor med självdistans.

” Jag var ett gravider igår och tvingade Lance att sortera alla M&Ms efter färg och när han missade en skrek jag åt honom att han var ett svin”


Modelejon – En person som har full koll på stil och mode.

” Karin är ett riktigt modelejon, hon har alltid det senaste på sig.”

Lejonman– Ett statement piece som briljerar.

” Köpte den här röda Gucci jackan igår, det är min nya lejonman”.


Fremester– Att ta semester en Fredag.

” Hej Chefen, jag tänkte ta Fremester nästa vecka om det är okej?”


Språngla – Tala sig ur en krånglig situationen. Alternativt att två som inte talar samma språk försöker förstå varandra.Alternativt att använda ord man inte förstår, man språnglar till det.

”Hjälpte en turist igår som bara pratade kinesiska men vi lyckades språngla oss fram till vart han skulle gå” 


Pongo – Snabbt övergående trend på sommaren som gått över innan hösten kommer.

” Har du sett att alla går runt med jojjo?
-Det är bara en pongo, det går över snart”

Länk

Det Modiska Dilemmat

”Slätstruket på rätt sätt.”


Stilmässigt vet jag inte hur jag skulle definiera mig själv. Då jag inte brinner för något annat än mig själv och vissa relationer går mina ställningstaganden inte att se i mitt val av kläder. Eller så är det precis vad det gör, lite av allt och inget som sticker ut. Slätstruket på rätt sätt.

Förmodligen har jag gjort ett antal snedsteg genom åren men förhoppningsvis också några ordentliga toppar.

”betalt för att vara deras posterboy”


I dagsläget är jag en vandrande reklampelare för H&M vilket jag inte har något emot, men jag hade gärna fått betalt för att vara deras posterboy och inte som nu, betala. Det finns alltså en dissonans mellan min dröm och H&Ms verklighet. Ett sponsoravtal med h&m hade vart ett tydligt steg i minska avståndet oss emellan så jag får mejla dem och sälja in mig själv.

”Folk vänder sig inte om när jag går förbi”


Jag är en subtil varelse med ett suggestivt uttryck i en sublim värld och där tog alla mina svåra ord på S slut. Folk vänder sig inte om när jag går förbi, de går över gatan innan de hunnit möta mig. Jag går över lik för att vara unikt olik alla andra likgiltiga moderiktiga människor som i liknande estetik liksom gör allt för att likna varandra tillika någon känd förebild.

Jag följer inga trender, jag sätter dem, Glen ”trendsättaren” Snoddas.

Fast ska vi vara helt ärlig köper jag bara sådant min flickvän säger åt mig att köpa men hur hade det sett ut om jag förklarade min framgång med att det är en kvinnas förtjänst? Hårresande.

Tills vi hörs igen,

Mot oändligheten och vidare

Det Cykliska Dilemmat

”Den som aldrig sett ungdomen försvinna har heller aldrig levt” – Marilyn Monroe


Förr störde jag mig på alla cyklister men jag har mognat. 

Förr störde jag mig på folk iklädda tour de france kläder på en sporthoj med en vikt på 100 gram som cyklade likt idioter.

Nu stör jag mig inte på de killarna längre.

Jag har mognat.

Jag stör mig på de 50 åriga männen som försöker matcha tidigare nämda cyklists hastighet, de har inte mognat. 

”med byxorna nerstoppade i färgglada edge:iga strumpor”

 
Iklädd ungdomligt rund hjälm, portfölj i barnstolen på pakethållaren, kostym med skinnlappar på armbågarna och med byxorna nerstoppade i färgglada edge:iga strumpor som är nerstoppade i ett par funktionella finskor. Cyklandes på 20kg tung cykel från biltema med goda förvaringsmöjligheter och tolv sköna växlar försöker han bevisa något.

”och det han jagar egentligen ligger bakom honom”


En desperat blick som lyser av ålderskris och avsky.  Han jagar inte bara den snabba ungdomliga racing cyklisten framför honom, han jagar sin snabbt flyende ungdom som redan passerat honom och försvunnit i horrisonten. Han kommer aldrig komma ikapp för verktygen han har till hands inte längre håller samma kvalitet och det han jagar egentligen ligger bakom honom.

Snacka om halmgubbe, där satt den fan!

Det Hybriska Dilemmat

”Varje rörelse man gör är förförande, varje litet steg är fantastiskt.”


​Väldigt sällan hittar man något slags flyt som gör att man ligger helt rätt, man är sig själv till 100% och andra verka älska det till 110%

Allt man säger är magiskt och trollbinder åhörarna, man går från klarhet till klarhet och ens persona växer sig starkare för varje ord som formas av ens läppar och tunga. Varje rörelse man gör är förförande, varje litet steg är fantastiskt och ens leende kan skapa fred i Mellanöstern. Alla som ser en vill ha en eller vara en, planeterna står i linje och ödet har formats efter en själv och ens vilja. 

”..skillnaden att alla andra förstår varandra men ingen längre talar ditt språk.”

Någonstans då blir man medveten om att man är inne i ett stim och börjar tänja på gränserna som är en själv. Man tänker om ni älskar 100% av mig vänta då bara tills ni får 110% och då säger eller gör man det som får hela förtrollningen att brytas och illusionen av att vara en perfekt bryts. Du går från omtyckt och älskad av alla till att hamna långt ner på rankingen och bara bli ihågkommen för det övertramp du gjorde när du var så full av dig själv att du kände dig odödlig. Försöker du bygga ett torn till himlen med babbel kommer gud straffa dig som i Babel, skillnaden att alla andra förstår varandra men ingen längre talar ditt språk.

Mot oändligheten